Hur du inreder ditt hem nästan gratis. Auktionsguide!

Det bästa är såklart att ha folk att ärva av. Nu kanske ni tänker att det har väl inte alla, men då säger jag - och Underbara Clara - lite sådär världsfrånvänt att vaddå? Har inte ni en faster med stort hus som bara är fyllt av underbara möbler? Dåligt planerat av er faktiskt. I mitt fall är det inte en faster med ett stort hus, men jag har en morbror med ett vagnslider med lite för mycket möbler i, jag ärvde en fin radio och en fin matta av min morfar och jag har fått ta över en hel del möbler från min mamma som hon har tröttnat på. Detta är ju självklart inte tipset dock. Man måste ju vara en komplett blind människa om man faktiskt tror att alla kan "låna" möbler från sina släktingar. Jag nämner inga namn, eller gjorde jag kanske nyss det? Jaja.

I alla fall så fattar ni ju själva att mina tips kommer handla om att handla (see what I did there) begagnat. Jag menar, jag kommer inte med världens bästa tips på hur man tar sig in på Ikea bakvägen för att sno deras visningsmöbler. Nån som vet om man kan göra så?

Nej det handlar om auktioner. Loppisar i all ära, men där köper man småpynt. Snackar vi möbler så snackar vi auktioner. Blocket, köp/sälj-grupper på facebook osv fungerar också men där är man utelämnad till folks dåliga smak, knäppa människor och överpriser. På auktioner däremot kan man ropa in ett helt möblemang för några hundringar.

Så här kommer mina bästa tips för när du går på auktion:

1) Ta med släpkärra! Du tror att du bara ska köpa den där servisen och möjligtvis den där stolen, men du kommer ångra dig SOM FAN när jättefina stolar går för 140 kr för fyra stycken, ett snyggt soffbord i teak går för 50 kr, en vacker hylla i teak går för samma summa och en fin stilbyrå går för 150 kr. Det finns ofta extrema fynd att göra på auktioner så se till att ha med dig en kärra som rymmer alla spontanköp! (Alla exempel här är ifrån auktionen jag var på igår.)

2) Var förberedd! Om du har möjlighet att vara där i god tid före första utrop så var det. Det brukar inte vara så populärt att gå och rota i sakerna när utropen har börjat (gäller ej gårdsauktion), framför allt så går det sällan att komma fram till sakerna då. Det är jättedumt att gå miste om JUST det där du letade efter för att du inte kollade igenom allt som fanns först.

3) Ha tålamod. Mina favoritauktioner är gårdsauktioner. De går oftast till så att precis allt som fanns i hemmet (efter att arvingarna tagit det de vill ha, får man väl anta) säljs. Mattor och burkar och dukar och verktyg och maskiner och cyklar och möbler slängs ut på gårdsplanen och så börjar utropen. Här kan du göra de flesta fynden (oftast), men du måste ha otroligt mycket tålamod.
Packa: fika (MYCKET dricka för varma dagar), gärna några fällstolar att sitta på, ett paraply ifall solen gassar, en filt om du inte har fällstolar. Klä dig bekvämt och för vädret. Gärna löpskor eller liknande, dina fötter kommer tacka dig efteråt. Sen är det bara att vänta. På gårdsauktioner är sakerna sällan (om nånsin) numrerade och det är inte alls logiskt vilken ordning de tar sakerna i. De kan börja med köksgeråd för att gå vidare till trädgårdsmöbler för att hoppa till att ropa ut innehållet i ett helt garage i några timmar för att sedan gira tillbaka till köksmöbler. Detta innebär att du kommer behöva vänta en hel del. Om du inte vill köpa massa svetsar och muttrar och sånt då, då är det bara att roa dig. Ni andra kan ta med er böcker och extrabatteri till telefonen. Det är så man fyndar: genom att orka vara kvar till sist. Eller nu ljög jag, jag har nästan aldrig orkat vara kvar till sist. Det går bra att fynda ändå.

4) Våga! Det ÄR asläskigt att slänga upp en hand i luften och skrika "20 kr, 40, 60, 120" osv, men det är värt det. När du väl har gjort det en eller två gånger så kommer nervositeten ha gått över i adrenalin. Obs att jag nu pratar om gårdsauktioner eller bonnauktioner, jag vet INTE hur det går till på fina ställen i Stockholm som säljer dyr konst. Där kanske man blir utslängd för att man hojtar? Å andra sidan handlar min guide om billiga möbler såatteh, fuck dyra ställen i Stockholm.

Mitt tips till nybörjare på auktion är att ropa oftare än sällan. Du kommer ångra dig som FAN om du inte köpte den där supersnygga pläden för att du trodde att den skulle bli dyr, och så fick nån den för en femtiolapp. Sånt händer hela tiden. Och visst, det tillhör spelet att inte nappa på första förslaget som auktionsförrättaren kommer med, men vänta inte för länge. Jag har gått miste om saker för att jag tvekat, väntat lite för länge, och så ropar nån annan eller så slås det bort på annat sätt. Hojta till lite! Ofta handlar det om så små summor att du ändå skulle köpa godis för mer pengar till helgen, så ropa på.

5) Ta med mer pengar än du tänkt dig. Som sagt: det kommer dyka upp helt galna fynd och du vill INTE behöva lämna en stringhylla som du kunde fått för en hundring bara för att du snålade med kontanterna du tog med. Kolla även upp i förväg om de enbart tar kontanter eller kort/swish osv. Förlåt att göra er besvikna men ni kommer nog inte få en stringhylla för en hundring. Till och med folket på Närkes landsbygd är beredda att betala för lite string. Hehe, pun intended.

6) Sällskap! Och nej, inte barn. Barn kan förvisso tycka att det är kul med auktion i nån timme eller två, särskilt om de får ropa in saker själva, men de orkar inte vänta hela dagen. Nu tar ju inte alla auktioner hela dagen, men oavsett vilket tycker jag att sällskap är ett måste. Det är ju kul med auktion! Att du samtidigt kan köpa nya möbler till hela vardagsrummet är ju "bara" en bonus.

7) Ha koll på auktioner i din närhet. Leta reda på vilka firmor som brukar ha, och kolla deras sidor med jämna mellanrum. Skriv upp dig på nyhetsbrev om de har. Kolla i tidningar/på nätet efter annonser om auktioner. För att fynda måste du vara aktiv. Eller så skaffar du en kompis som har koll, det funkar ju också!

Varsågoda! Från mig, till er, en guide till något av det roligaste jag vet!

All you mellandagar, all you mellandagar, put your hands up!

Jullov med tre barn är lite som rysk roulette. Det KAN bli en mysig dag i pyjamas med spel och mys, men det kan också vara så att det låter mer lockande att brottas med en kåt björn än att stanna hemma en sekund till. Det är liksom något hela tiden. Jaja, vi överlever väl till nästa vecka i alla fall då åtminstone Majken ska till förskolan.

Vet ni vad jag fick i julklapp då? Jo förutom bok och kudde och lite sånt, så fick jag:

- Den enda Lottabok jag inte läst. Jag samlar ju på Lottaböcker och har i omgångar ägt alla - förutom en. Nu fick jag den av min man och kastade mig över den så fort jag kunde. Dags att återigen leta reda på de jag köpt men sen slarvat bort och sen är samlingen komplett! Hurra!

- Lookfantastic-boxar. Fick två i julklapp och resten kommer under året. Älskar detta att prenumerera på smink. Fatta lyxen i att få en julklapp varje månad? Så glad nu!

Jag är uppenbarligen team julklappar till vuxna. Jag har svårt att förstå mig på att allt roligt ska försvinna när man är vuxen. Något av det värsta jag vet är folk som säger typ "men när man är vuxen är ju födelsedagar inget att fira" eller liknande. Nähä? Tycker DU nej?! Varför skulle man sluta fira saker bara för att man är vuxen? VILL NI HA ETT TRÅKIGT LIV ELLER?

Provocerande som fan, det där.

God jul!

Jullov... yay

Det har gått två dagar av barnens jullov nu. Eller egentligen skulle Emmy ha gått i skolan både i tisdags och igår, men eftersom hon har fått scharlakansfeber (jodå) så är hon hemma.

Det är ca noll julstämning i den här familjen nu. Igår morse åt Majken upp en halv paradisask, igår kväll målade hon sina naglar i min säng så att stanken av lösningsmedel liksom aldrig lämnade rummet, och idag spillde hon ut en halv flaska lim på matbordet. Jag är så apatisk och trött att jag liksom bara suckar och skriker "Håll tyst" åt olika håll. Mysigt!

Något som däremot är mysigt på riktigt är att jag och Emmy har börjat se Skam ihop. Vi är på säsong 2 nu och hon älskar det. Jag älskar att ha någon att dela besattheten med, dessutom tycker hon att jeg er skikkelig flink på att snakke norsk, så det är ju kul.

Pinsamt moment igår dock när de pratade om oralsex och nån sa att "vi tjejer suger ju kuk hela tiden" och Emmy ba "har du gjort det mamma"? VILL ju inte vara mamman som inte har några gränser och delar med sig för mycket om sitt privatliv för barnen, men vill ju heller inte ljuga. Till sist blev det så att jag undvek frågan så pass mycket att hon ba "jaha, du vill inte svara - då betyder det ja". Fin lösning.

Så förutom den delen då, så är det mysigt. Älskar att höra hennes tankar kring vad som händer, hur hon ser på saker. Kan konstatera att en nioåring är mycket mer klarsynt än vad en... rent hypotetiskt nu... 32-åring är. Istället för att fastna i tankar om romantik och kärlek så är hon krass och ba "han är en skitstövel" och så är det inte mer än så. Å andra sidan har hon hela det där framför sig ju. Att bli kär i skitstövlar för att man inte kan låta bli.

Stora barn har sin charm hörrni. Också för att de inte häller ut lim över bordet och nagellack i sängen.

En bra dag.

Det går så fort för mig, det här att pendla mellan "varför ska man ens leva" och "gud så härligt allting är". Idag var en väldigt fin dag. Fick se Frida Hyvönen live tack vare musikhjälpen, hittade lite bra julklappar, fick sovmorgon. Under tiden jag var på stan blev även knäck och kola gjorda i hemmet vilket innebär ett mindre stressmoment för mig. Sen god middag och så lite till musikhjälpen där vi dansade till girl power-hits och hjälpte en fnissande Emmy att synas i tv-rutan.

Och nyss såg jag sista avsnittet av Skam, säsong 3. Herregud vad denna serie ca är det enda bra med 2016? Så himla himla bra.

Okej, Bibi har också varit bra med 2016. Förut när jag kom hem från musikhjälpen blev hon så glad att hon höll på att gnälla sönder sig. Bara satt där på golvet och liksom vibrerade av glädje. Det är fint! Hon är fin.

Det måste räcka snart?

2016 går till historien som det sämsta året någonsin. Det tar ju aldrig slut på eländet. Det är allt ifrån att jag inte blir frisk utan vaknar sjukare varje dag till misstänkt magsjuka på ett barn till riktigt hemska saker som katastrofläge för klimatet och folkmord i Aleppo. Det går inte att komma undan. Det bara fortsätter och fortsätter.

Det slog mig häromdagen att vafan, varför skulle nåt bli annorlunda 2017? Världen vet inte att det är ett nytt år. Trump kommer inte avgå, krigen kommer inte sluta, barn kommer fortsätta bombas och isarna smälta. Varför försöker vi se fram emot ett nytt år? Vad skulle ändras? Det är såhär livet är och det är inte så jävla bra, oavsett år.

Snart börjar det!

Igår fick jag antagningsbeskedet för kursen som börjar i januari. Informatik med systemvetenskaplig inriktning, grundkurs. Förlåt men hör ni hur tråkigt det låter? Jag tror att jag skulle gilla att jobba som typ webbutvecklare, men kursen skriker ju inte sexighet direkt.

Jaja, jag har kollat upp schemat nu och ser fram emot att bli en riktig student. En som klagar när föreläsningar börjar 8.15 (seriöst tho, kommer somna på dessa) och en som har tentaångest. Gud vad jag ser fram emot det här ändå. Jag älskar att plugga. Älskar att hänga på campus som liksom har allt på ett ställe: caféer, bibliotek med referenslitteratur, wifi, toaletter, ställen att sitta och plugga på utan att barn stör eller smular ner tangentbordet. Visst, det är svindyra caféer och så, men jag har ju även utvecklats lite sen när jag var 20 och vägrade stå på betalparkeringen som är ASBILLIG, jag menar några kronor i timmen bara?

Saker jag oroar mig för är väl:

1) Att jag ska tycka att det är för tråkigt med själva ämnet och därför inte orka lära mig och sen misslyckas. Eller okej, jag är inte orolig för att misslyckas. Jag kan inte misslyckas med studier (jinx!) men jag är väl orolig över att behöva kämpa? Vad jobbigt det verkar att behöva kämpa.

2) Att vara den där konstiga tjocka tanten med läppstift när alla andra är unga datanördar.

3) Att Bibi inte ska ha lärt sig vara ensam hemma de tre timmar i taget som behövs tills dess. Jag tror att hon kommer klara det, i nuläget har hon varit ensam i 1.5 h utan problem, men det är ju nästan dubbla sen. Undrar om hon heller väntar i bilen. Och ja, nu menar jag ju alltså i början av terminen, inte när det blivit varmt och bilen blivit en dödsfälla. Bara så att ni inte behöver stressa upp er angående det.

Förresten så skriver jag det här inlägget från min nya dator. Majken välte ut ett glas cola över min gamla i tisdags och jag har varit datorlös sen dess. Gud vad jobbigt det var? Smartphones i all ära, men man orkar ju inte göra nåt RIKTIGT på dem?

Nu borde jag städa. Jag är dock döende av trötthet så vet inte riktigt hur det ska gå till. Oh well, vad är väl ett rent hem? Förutom alldeles alldeles underbart...

Hur svårt ska det vara?!

Visste ni att jag nästan är helt oförmögen att göra tråkiga saker? Har ca inte betalat en räkning i mitt liv, tog 8 år på mig att hämta ut mitt nya körkort (inget skämt) och KAN inte hämta ut paket om jag inte är under knivhot typ.

Idag var jag på HM i ett ärende och tänkte att just ja, jag måste ju köpa nya tights. Denna tanke har jag tänkt i flera veckor nu, men inte gjort något åt. För normala människor hade det varit enkelt att bara köpa de där tightsen, men jag ägnade säkert fem hela minuter åt att fundera på om jag verkligen orkade göra det, eller om jag skulle ta mig tillbaka en annan gång. Den här gången vann logiken, men i 90% av fallen så lämnar jag affären jag är på för att jag inte orkar köpa en grej till. Typ som att jag gick in på Hemköp och köpte en cola förut, men inte iddes hämta ut de två paket som väntar på mig där. Nu måste jag ju ta mig dit bara för detta ju? Jag förstår inte hur jag kan funka såhär, det är som någon spärr som ba "NEJ DETTA ÄR JOBBIGT DU FÅR INTE GÖRA DET HÄR GÅ GENAST HÄRIFRÅN OCH KRÅNGLA TILL DITT LIV!"

Eller som nu. Jag sitter med datorn framme (duh, bloggar ju), och skriver. Jag har inget att göra förutom att slötitta på serier. Jag har haft dåligt samvete för att jag inte uppdaterar mitt lilla "minnesdokument" om barnen i flera månader nu - men kommer jag göra det? Med största sannolikhet inte. Det handlar inte om att jag inte minns, utan att jag inte kan komma mig för. Det är så stört. Och irriterande. Som att jag tittar på soppåsen och sen kliver över den när jag går ut, trots att soprummet ligger jättenära. Är det jobbigt? Nej, det är inte jobbigt. Är det för att jag är lat? Nej, det är inte det heller. Det är något annat. Nåt hinder.

Jahapp. Kul att vara jag ändå.

Bring it on, andra advent!

Nu jävlar! Jag är frisk(are), vi har julpyntat och det ligger till och med ett flortunt lager snö på marken. Det är ju som gjort för lussebullsbak nummer ett. Ja, vi bakar lussebullar kanske 3 ggr i december, alltid dubbel sats, eftersom lussebullar är som knark för mig. Det är seriöst bland det godaste jag vet i hela världen. Mmm... lussebullar.

Och så finns det julmarknad och julkonsert och handla en miljon vinterkläder till stora ungen som fortfarande går i gympaskor och tjocktröja (alltså!!), men vi fokuserar nu på det roliga.

Som att vi ska äta pizza snart, att det är På spåret ikväll och att vi har ostbricka. Det blir fint.

Hoppas att ni får en trevlig helg!