Ibland så levererar jag

I fredags kväll  kom jag hem från en AW och började tänka på Majkens åttaårskalas som vi skulle ha på lördagen. Vi hade inget tema, inga planer på vad som skulle göras, och inget inhandlat eller förberett. (Detta också eftersom bara 4 av 9 barn hade svarat på inbjudan... what's up with att inga fattar att man ska SVARA när det står i klartext?)

I alla fall så fick jag en tanke när jag gick och la mig om att vi kanske skulle ha cirkustema, så på lördagsförmiddagen bestämde jag mig för att ja - det blir skitbra. Och sen drog jag ihop ett SJUKT jävla bra kalas på bara några timmar. Jag får skryta, för så ofta som jag berättar om mina tillkortakommanden som förälder här finns det nog lite utrymme för ett rent skrytinlägg? Ja.

I alla fall. Vi hade lånat skolans gympasal för kalaset, så vi hade rätt bra rekvisita för att leka cirkus. Jag klädde ut mig till spådam, min man fick vara mimare och Noa var cirkusdirektör.

Jag hade tänkt ut små uppdrag som barnen skulle göra, som gav dem cirkuspengar när de hade klarat det.

Uppdragen var:
1) Hoppa igenom en brinnande ring (dvs rockring) från en plint.
2) Gå på lina (dvs bom)
3) Köra radiostyrd bil genom en bana

När alla hade fått tre pengar var så var det dags för cirkusaktiviteter som de fick betala för med sina pengar, för att få ledtrådar till var godisskatten var gömd. (Pengarna hade jag gjort genom att googla "play money template" och sen lagt in en bild på ett cirkustält. Det som är skönt med internet är att allt finns. Mvh, tips från coachen år 1994)

Först fick de kasta boll på uppställda flaskor fyllda med sand. När de hade lyckats få ner alla flaskor fick de lista ut att en ledtråd låg gömd i en av flaskorna, och sen hitta den.

Nästa uppdrag handlade om att hitta två ledtrådar i ett rum. Jag hade lagt ut böcker, tapetrullar och ballonger i gympasalen. En ledtråd låg i en uppblåst ballong, och en ledtråd låg i en bok. Sen låg det också några falska ledtrådar gömda, för att förvirra dem. De hade tre minuter på sig, och eftersom de saknade en äkta ledtråd när tiden gick ut så fick de köpa till lite extra tid med sina cirkuspengar. Jag hade gjort de äkta ledtrådarna så att de såg ut på ett speciellt sätt, så det blev också en liten utmaning att lista ut vilka ledtrådar som var rätt och vilka som var fel.När de var klara med detta hade de alltså fyra av tre ledtrådar: "bollar", "leta" och "där". Nu var det dags för spågumman!

De fick betala inträde till min spåkula (dvs en städskrubb) och där spådde jag dem lite snabbt och så fick de varsitt ord som de skulle komma ihåg. När de sen lade ihop alla ord så blev det "sista ledtråden finns hos cirkusdirektören" och då stod Noa beredd i hallen och skrattade elakt, samt sprang ut på gården. En intensiv jakt uppstod innan den fick tag på honom, brottade ner honom och hittade den sista ledtråden som sa "används".

Eftersom ledtrådarna sa "leta där bollar används" så sprang ungarna såklart först till fotbollsplanen, men tji fick de! Istället så fanns ÄNNU en ledtråd vid innebandyplanen, dit de sprang efter att inte ha hittat nåt vid fotbollsplanen. Denna ledtråd bestod av att Emmy med gatukritor hade ritat av några färgglada prickar som finns på asfalten på en annan del av skolgården, och sen gjort ett stort x bredvid. Först var de förvirrade och trodde att de skulle knäcka nån kod av nåt slag, men sen så fattade Majken vad som avsågs och sprang dit med resten av kompisarna och hittade skatten. Klockan var då 15.58 och kalaset slutade 16, så det var en SJUK timing faktiskt.

Är så himla nöjd med att ha roddat ihop det kalaset på bara några timmar, och Majken var SJUKT nöjd med allt. Hon tyckte det var såå kul och de verkade de andra barnen också tycka.

Men? Fick de inget fika? Jodå, efter radiostyrda bilen var det paus i uppdragen för fika med glasstårta. Mitt bästa tips för en tårta som får barnen att ropa "åååh" och en tjej att springa och hämta sin mobil (!) för att fota? Sockervadd! Den här glasstårtan består av ett bigpack som jag smetat ut i en form och hällt strössel i mitten av, sen har jag slängt på sockervadd och till sist dekorerat med glasstrutar som doppats i vit choklad och strösslats. Hade jag inte gjort strutarna hade det seriöst tagit totalt 5 minuter, så enkelt är det. Men ungarna älskar det.

Nu är jag såklart svintrött och min rygg gick sönder helt igår, men det kändes skönt för mitt samvete att ha fixat ett ordentligt kalas för henne. Det är ju inte så många barnkalas kvar nu. När lågstadiet är över brukar kalasen bytas mot typ "pyjamasparty" eller liknande. Och eftersom jag har svår ångest över att ungarna växer upp för fort så var det bra för min sinnesro att få göra nåt bra med ett av de få kalas som jag har kvar!

Gnäll och ömk.

Jag tycker synd om mig själv, jag vet det. Men det har varit lite väl mycket på sistone och det är svårt att orka när man har så ont som jag har haft (har). Och så blir jag självömkande och gnällig, men samtidigt: varför ska det ALLTID vara så jävla svårt för mig i vården? Jag förstår inte?

Som när jag fick min adhd-diagnos och fick valsa runt i ett år i försök att få medicin. Och när jag väl fick den så drogs den in och så var det femhundra turer och nu när jag vill diskutera biverkningar eller dos så får jag inte träffa nån.

Eller som när jag förra året slog upp det där jävla såret på benet? Och gick till vårdcentralen och distriktssköterskan slängde ett getöga på benet och sa "ja, det är ju ett litet sår" och slängde på ett stort plåster typ. Och sen fick jag elaka stafylokocker i såret och fick gå flera gånger i veckan för att lägga om det och nu är det ett enormt ärr.

Eller nu då. När jag fått ett diskbråck (det är vad jag slutit mig till och sjukgymnast motvilligt bekräftat) men ABSOLUT inte fått träffa läkare? "Nä, jag har väldigt svårt att tro att du kommer skickas på nån röntgen ändå, men du kan väl försöka gå till vår sjukgymnast på drop in" sa sjuksköterskan när jag ringde första gången. Då för... massa veckor sen.

Och sjukgymnasten som ba "testa den här övningen, nähä det funkade inte, testa den här då, nähä, den här då, nähä då kan jag inte hjälpa dig, det går över till slut ändå, lycka till!" och sade upp mig som patient?

JAG FÖRSTÅR INTE! Står det fucking "hej, var vänlig och trampa på mig och förvägra mig gärna exakt ALL vård" i min panna eller? Jag är så trött på att "alla andra" (jag vet att vården är usel för många) får hjälp men jag blir bara avfärdad och bortviftad som en irriterande fluga? Varför?

Herregud, jag sökte hjälp för mina adhd-besvär flera flera gånger under många år, men fick höra "det är nog bara stress" eller "det är ju jobbigt att ha barn" eller "träna på mindfulness" osv varje gång.

Det gör mig såklart irriterad att viftas bort, men mest gör det mig ledsen. Det spelar så väl ihop med min känsla av att aldrig tas på allvar. Jag är aldrig nåns bästa vän, jag är aldrig den man först vill träffa, jag är aldrig den nån först vill bjuda på fest, jag är aldrig den som folk hör av sig till och frågar hur det är när jag har det tufft, jag är aldrig den som folk ändrar sina planer för, jag är aldrig den som tas hänsyn till. Och jag är tydligen den som aldrig får rätt vård utan en jävla kamp heller.

Jag är bara oviktig. Och har ont i ryggen.

(Jag SA ju att jag tycker synd om mig själv.)

The masked singer - den svenska versionen

OBS! Det här inlägget kommer vara FULLSMOCKAT med spoilers, så om du har tänkt se serien The masked singer (jag såg den på Hulu) så bör du sluta läsa.

Vad är då The masked singer? Tja, ungefär som det låter: olika personer sjunger inför en jury och varje vecka blir en utröstad av publiken. Grejen är bara att de:
1) sjunger i dräkter som gör dem fullkomligt oidentifierbara
2) är olika kändisar

Juryns uppdrag är bara att bidra med sina åsikter om de tävlande, samt gissa på vilka de kan vara. Inför varje framträdande får man ett litet paket med ledtrådar, när personerna berättar om sitt liv. Rösten är såklart förvrängd, vilket gör att alla låter som Aziz Ansari... och ja. Det är förvirrande.

Varje vecka åker minst en deltagare ut, och måste då ta av sig sin kostym och avslöja vem hen egentligen är. Yours truly lyckades gissa rätt på Tori Spelling (tog det på "My family is Hollywood royalty"), La Toya Jackson samt Ricki Lake. Min man gissade rätt på nån amerikansk fotbollsspelare som åkte ut i första avsnittet.

Juryn bestod av Jenny McCarthy (autismförnekare samt vaccinmotståndare), Robin Thicke (icky snubbe med våldtäktslåt), Nicole Scherzinger (från Pussycat Dolls) samt Ken Jeong (asstörig "komiker). Så ja, ni förstår nivån på programmet. Det är liksom inte gräddan av eliten som är med i juryn... men alltså Gladys Fucking Knight var med (utklädd till ett bi) så det är inte bara b-kändisar.

I alla fall: som svensk blir det ju lite tråkigt när många kändisar faktiskt är såna vi aldrig hört talas om. Den som vann (helt sjukt att han slog Gladys Knight, det var aslöjligt och en usel seger) var nån som hette... (googlar) ... T-Pain. Okej.

Men om Sverige skulle köpa in formatet, hur skulle det se ut då? Jo, det kan jag tala om för er. Jag vet nämligen PRECIS hur en svensk kopia skulle se ut.

Vi börjar med juryn. 

Som "jobbig komiker som verkligen inte är så jätterolig men TROR att han är askul", dvs Sveriges Ken Jeong? Hasse Brontén!

Svenska Jenny McCarthy, dvs vit halvkänd kvinna som är bat shit crazy? Anna Book såklart.

Snygg, avdankad tjejgruppsmedlem? Magdalena Graaf. Enkel.

Och så Robin Thicke då. Icky Thicke, vem kan vi byta ut honom mot? Nån som sjungit sunkiga låtar, ser ut som en Bmw-försäljare och lever på sin enda hit? Hm... Idol-Danny (Saucedo, men han hatar att bli kallad Idol-Danny såatteh...). Nej, han har ingen Blurred lines-låt under bältet men han är så jävla TÖNTIG att han passar bra ändå.

Men vilka skulle vara med? Vilka artister, skådisar, influencers och idrottare kan tänka sig att ställa upp på sånt här? Tja...

Första veckan åkte Antonio Brown ut, en NFL-spelare. I Sverige hade det väl varit Andreas Granqvist. Populär idrottare som börjar bli lite för gammal för sporten, men varit framgångsrik på sistone.

Andra veckan avslöjades en för mig helt okänd komiker, Tommy Chong. Han var äldre och kunde inte sjunga, så... Peter Dalle?

Sen följde Terry Bradshaw som är en superkänd NFL-spelare och som sen jobbat som sportkommentator nu. Dvs Glenn Hysén! Så självklart att det nästan är löjlig.

Veckan efter det åkte en tjej i en pudelkostym ut. Hon hette Margaret Cho och är tydligen komiker som även spelar i en sitcom. Hon jobbar mkt med HBTQ-frågor och är lite äldre. Annika Lantz, sing your heart out!

Ooh, veckan efter visade det sig att jag hade gissat rätt på Tori Spelling. Hon blir svår att ersätta med en svensk motsvarighet, vi har ju ingen sån där superkänd manusförfattare som skrev en roll till sin fullkomligt obegåvade dotter på samma sätt. Men om man ändå ska ta nån som fått en karriär pga en känd förälder så tar vi Bianca Ingrosso.

Ja, jag vet. Hon är ju inte AVDANKAD direkt utan istället otroligt (och helt oförståeligt) populär nu, men hear me out gällande deras likheter: 1) Enbart och endast känd pga sin förälder. 2) Ingen som helst egen talang. 3) Ser ut som random hårfrisörska men får ändå reklamkontrakt pga rik och känd.

I nästa avsnitt fick Ricki Lake ta av sig sin korpkostym och jag fick ännu ett poäng i vår allvarliga tävling om vem som gissat rätt. Ricki Lake är också en svår person. Vi har ju inte talkshows på samma sätt som i USA, och att jämföra gulliga Ricki med typ Malou von Sivers känns inte rätt. Inte heller helt rätt blir det med Gry Forssell, men det är åtminstone närmre. Ni vet, b-kändis som jobbat med "fulmedia", dvs talkshows i olika sammanhang.

Sen kom turen till La Toya Jackson. Superstar från en av de mest kända familjerna nånsin. Hur... vem... vad...? Vi har liksom ingen familj som blivit så superkända som Jackson 5 och där en av syskonen gick vidare till att bli supermegakändis som Michael Jackson. Visst var Ace of Base stora ett tag, och visst var de syskon, men ingen har ju haft en solokarriär. Så istället tycker jag att det får bli Marie Fredriksson. Hon var en del av Roxette men har sen fått en haltande solokarriär medan Per Gessle gjort åtminstone svensk succé. Dessutom kan hon sjunga, vilket jag faktiskt är osäker på om samma gäller för Ace of Base-systrarna.

Jaha, vilka har vi kvar? Jo, Rumer Willis åkte ut trots fantastiska framträdanden. Vem? Ja, det undrade vi också men tydligen är hon en skådis som är dotter till Bruce Willis och Demi More. Konstigt att hon inte är mer känd när hon verkar i samma bransch som sina superstars till föräldrar, kanske ni tänker? Ja, jag också. Här var det också svårt, men jag landade ändå i Malin Berghagen. Dotter till superstjärnorna Lasse Berghagen och Lill-Babs, och har ändå en så lättsammanfattad karriär? Funkar!

I en fantastisk kanindräkt fanns en av våra favoriter, Joey Fatone. Ni kanske inte känner till honom till namnet - det gjorde inte vi - men han är en av originalmedlemmarna i 'NSYNC och har lite misslyckad skådiskarriär efteråt. Han sjöng sjukt bra och hade världens charm, men nån Justin Timberlake är han ju inte. Så vem kan vi ersätta honom med i vår svenska version? Jag tänker... Henrik Berggren! Visst, han var mer framträdande i Broder Daniel än vad Joey var i 'NSYNC, men ändå. De var med i ett band som var populärt och sen så går en f.d. medlem och blir supermegakänd och kvar står Joey och Henrik i Håkans och Justins skuggor. 

Trea kom Gladys Knight som sagt (skandal, hon skulle ha vunnit!!) och efter lite tankeverksamhet så blev det rätt självklart att det är Sveriges stolthet Lill Lindfors som skulle ha försökt nå ut till en ny generation genom att klä ut sig i en bi-dräkt och gäckat domarna.

På silverplats kom The peacock, aka Donny Osmond. Han var fantastisk i alla sina framträdanden och jag blev sjukt imponerad även om jag ärligt talat har dålig koll på vem Donny Osmond är. Men, google är min vän, och jag vet nu att han är en av syskonen i The Osmonds, ett mormonskt popband från 70-talet. Han har även varit programledare och generell underhållare. Och: han är SVÅR att hitta en svensk motsvarighet till. Peter Jöback? Dan Ekborg? Nä, de är inte tillräckligt breda underhållare eller tillräckligt folkkära. Så, jag valde Björn Skifs. Han har haft en lång karriär, många hits och figurerat i musikaler, filmer och underhållningsprogram.

Vem vann då? Ja, det sa jag ju långt där uppe, innan det här långrandiga svamlandet tog fart. T-pain. Jag har verkligen INGEN aning om vem det är. Han pratade mycket om att han ville få en till chans och visa vem han egentligen är. Han fick det att låta som att han var en värsting som suttit i fängelse, blivit mobbad inom sin bransch och ville visa människor vem han EGENTLIGEN är. Sen visade det sig att han refererade till typ kritik om att ha använt autotune för mycket. Okej, tönt.

Jaha, en halvt okänd artist som har haft nån hit och jobbat med många mer kända artister, och som verkar ha en lite skev självbild och fick en oförtjänt vinst? Hm... Thomas Rusiak! Tänker ni nu "eh, vem?", så visar det ju att det var precis rätt val.

Så! Detta var min genomgång av hur The masked singer skulle se ut i Sverige. Helt onödigt, kanske två personer kommer läsa detta och mina ungar har med rätta frågat ca 3 ggr om varför jag lägger tid på detta. Well. Jag har inget annat för mig, uppenbarligen.