Jaha, vad var 2019 för slags år då? Tja... mellanmjölk? Det var bättre än de usla åren 2014-2017, men sämre än 2018. Mycket ohälsa och tråkigheter, men också fina grejer. Ska vi köra en sammanfattning per månad? "Vi" hahaha. "Jag". Ja, det gör jag!
Januari: Eh... nackdelen med att typ ha slutat blogga är ju att man faktiskt inte kommer ihåg ett skit av vad man har gjort? Och instagram har ju inget rimligt sätt att kolla sitt flöde utan att behöva scrolla tummarna av sig. Men jag... var på fest i Stockholm. Det var kul! Och så... vet jag inget mer.
Februari: Jag körde standup igen! Detta sker alltså ca 1-2 ggr per år, med 2-3 års mellanrum. Aktiv hobby jag har? Nope. Jag åkte också till Göteborg och såg Ola Salo vilket var amazing. Mindre amazing var att min rygg gick sönder. Fy helvete vad ont jag har haft av den där jävla ryggen.
Vi var också i Uppsala för Emmys cheertävling och passade på att hälsa på min syster med familj. Och sen på sportlovet åkte vi till Norrköping för en mini-weekend. Gick på museum, bodde på hotell och hade det asmysigt faktiskt.
Mars: Inget speciellt hände, förutom att världens bästa unge fyllde 8 år och jag fick ett ryck och snodde ihop ett svinbra cirkuskalas på ett par timmar. Är fortfarande mycket stolt över den prestationen.
April: Jag fyllde 35! Hade extremt mycket ångest, men också en jätterolig födelsedagsfest. Lägenheten var full av folk och det var så fint. Majken opererade även bort polyper och "halsmandlarna", vilket var lite obehagligt för mig som medföljande förälder. Sen blev det påsk och vi firade den i Uppsala med min systers familj. Det var jättevarmt och vi var ute och njöt i solen och herreGUD vad jag längtar efter våren nu?! Jag tog även årets premiärdopp den 22 april vilket var bra jobbat av mig.
Maj: Åkte till min gamla hemstad Nyköping för Emmys cheertävling, sen stannade jag och Majken kvar hos min gamla bästis och hennes familj och hade en härlig helg med grill och vin och lek och radhusidyll. Så fint. Noa dömde sin första match i amerikansk fotboll också. Bra sommarjobb det där.
Juni: Vi byggde friggebod ute i sommarstugan. Ok, vi började i maj men den stod klar i... augusti? Nej men det var faktiskt sjukt effektivt: på två dagar fixade vi allt inklusive målning utvändigt. Kvar var sen bara lite innertak och vindskivor att måla osv. Dessutom hann vi med kusingos och sånt viktigt.
OCH JAG TATUERADE MIG! Den tatuering jag pratat om och tänkt på så länge blev äntligen av och jag kunde inte vara nöjdare!
Vi hann även med en massa bad, och så fick jag en fjortonåring till son. Dessutom var vi på galopptävlingar och gick på kvartersloppisar mm. En väldigt bra månad.
Juli: FRANKRIKE! Herregud vad härlig den resan var. Nästan tre veckor var vi borta och njöt varje sekund. Nästan. Delen där min man slet sönder sitt korsband var kanske inte toppenkul, och inte heller min megaförkylning som fick mig att tappa all smak. Och att bilen gick sönder gång på gång var väl inte toppen. Men förutom det?! Så oerhört fantastiskt. Så bra hade vi det att vi gör om nästan samma resa i sommar igen. Inte Alsace-delen, men Normandie. Vi blev inte klara, helt enkelt.
Sämst i juli (förutom trasigt knä) var att jag drabbades av Trigeminusneuralgi som alltså är svåra nervsmärtor i ansiktet. Det har hållit sig rätt lugnt och bra rätt länge nu (alltså just nu gör det ont om jag rör vid överläppen, jag kan inte snyta mig eller äta glass osv - men jag går perioder utan att knappt tänka på det).
Augusti: Svår månad för mig. Vardag men varmt och kvavt och åska. Jag mår alltid skit ca hela augusti. Var på kurs i Sthlm, gick på kvartersloppisar, firade Emmy som fyllde år, fyndade på helt fantastisk auktion med mera. Men måste mest dåligt som sagt.
Just ja! Jag åkte ju till Riga i månadsskiftet augusti-september med min mamma och syster. Det var superfint i Riga. Alldeles för varmt dock, såklart. Vi strosade, åt gott, strosade, drack drinkar, sjöng asmkt karaoke och pratade om folk. Fin helg.
September: Vi hade arbetshelg i stugan och gjorde klart det sista med trädgårdsarbetet som behövde fixas efter byggandet. Och så körde jag mycket häst på travskolan. Annars kom väl vardagen igång på riktigt. Vi bytte rum så att Emmy tog Majkens rum och vice versa. Det var en pärs men blev riktigt bra efteråt. Och så såg jag Downton Abbey-filmen på bio, vilket känns som att det var typ två veckor sen? Hösten bara försvann!
Oktober: Majken och jag var medryttare på en ponny som vi körde i skog och mark innan Majken tröttnade och vi fick sluta. Kul så länge det varade! Sen var det Halloween och jag pyntade på jobbet och ordnade utklädnadstävling och gick på halloweenfest. Och sen åkte Majken och jag på höstlovskryssning vilket var en sån himla bra idé av mig, måste jag erkänna. Vi hade det så himla mysigt och roligt (även om hon ägnade stor del av tiden åt att umgås med en kompis hon hittade på första måltiden vi åt). Älskar att göra såna där smågrejer med ungarna. Passade även på att ta en dag i Sthlm med Emmy och shoppa lite, tidigare i Oktober.
November: Hallåja, det var ju nyss. Det regnade och var mörkt. Och regnade. Och var mörkt. Fy fan vad tröstlöst, tänkte jag och bokade en vecka på slott i Normandie som sagt. Dessutom gick jag på bal på slottet - det var jättekul och varmt och svettigt och eftersom jag hade sytt min klänning var jag fulast av alla. Men det spelade ingen roll, för som sagt: helt fantastiskt kul. (Slottet = livrustkammaren i sthlm. Historisk bal med kläder + danser från 1500-1800-talet)
December: Ja vad ska man säga. Jag har julmyst nåt enormt. Mått skit på jobbet, tyckt synd om mamma som förlorade sin bästa vän till cancer, och såklart fixat massa inför julfirandet. Men det har varit en okej månad, även om det varit massa jobbiga grejer som är lite för privata för att skriva ut här.
Året som helhet var alltså... okej. Grejen är att efter de mardrömsår vi hade så framstår nästan allt som okej. Jag vet att för många skulle det här vara ett uselt år. Barn som mått dåligt, ny skolvägran, avslitet korsband, nervsjukdom i ansiktet, diskbråck mm. Men för mig, för oss, så blir det liksom "helt okej", för det är inte nattsvart kaos och misär 100% av tiden. Och det är jag väldigt tacksam för.
Jag hoppas att 2020 blir friskare och piggare, och framför allt: att 20-talet blir oändligt mycket bättre än 10-talet, som ärligt talat höll på att ta livet av mig.
Vad peppigt det här blev då. Oops.
