tag:blogger.com,1999:blog-5416567312113503772024-03-13T02:25:51.400+01:00Enligt EllenEllenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.comBlogger2841125tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-21865006348009326312024-02-15T10:11:00.004+01:002024-02-15T10:11:57.838+01:00Äkta gymbro<p>Det föll sig som så (ok låtsas-Astrid Lindgren) att jag började gymma på mitt jobbs hyresvärds gym. Svinbilligt och det mesta finns och så bäst av allt: i princip folktomt!?</p><p>Och helt plötsligt gick jag från "ångest hela tiden över att behöva gymma" till att "komma iväg till gymmet två gånger i veckan utan problem". Sjukt.</p><p>Okej, vi kanske måste backa bandet lite, för senast jag var aktiv här var jag ju knappast någon som släpade mig iväg till gymmet ångest eller ej. Men under året som gick (och framför allt hösten kanske) har jag kommit in i att gymma minst en gång i veckan, och har hållit i det även under jul och nyår. Planerat att gymma före en utekväll för att inte missa en dag pga bakis, osv. I know, det är helt sjukt, men jag fyller 40 om några månader och har fått någon idé om att vara mitt bästa jag någonsin tills dess. </p><p>Kommer jag lyckas med det? Knappast. Inte bara för att det är så MYCKET man borde göra, utan också för att ca 20 år av slapphet kring "att vara sitt bästa jag" inte direkt åtgärdas på några månader. Men jag försöker. Tiktok berättar för mig allt jag borde ägna mig åt: ansiktsyoga, ansiktsmassage, torrborstning, yoga, pilates, meditation, dricka mer vatten, aldrig snooza på morgonen, olja hårbotten, olja hårlängderna, massera skalpen, detoxa hårbotten, smörja in hela kroppen, exfoliera ansiktet och kroppen och jag såg något om att man ska ha retinol på knäna för att de inte ska bli skrynkliga. Nu är ju jag tjock, så mina knän är redan "fula", så DET slipper jag i alla fall. </p><p>Nåja, åter till gymmandet! </p><p>Har jag blivit stark av att gymma två gånger i veckan i snart ett halvår? Nej. Har jag blivit starkare? Marginellt. Mår jag bättre? Nä. Har jag bättre hållning? Nej. Finns det NÅGON effekt av att jag släpar mig iväg och kämpar på? Jodå. Jag upptäckte häromdagen (också på gymmet, tränade på någon slags variant av "twerking", för det är ju helt rimligt när man snart fyller 40) att jag kan "go low" när jag dansar och sen från att sitta på huk så kan jag resa mig upp igen utan problem, bara med benstyrka. Nödvändig förmåga? Nä. </p><p>Gymmandet har också denna effekt: jag har blivit en gymbro. Inte så att jag pratar om mina personbästa (de är så låga och pinsamma) eller att jag pratar om att jag älskar att träna... inget SÅNT pinsamt. Men häromdagen köpte jag en shaker för att jag ska kunna göra proteinshake utan att behöva använda Pelles gamla äckliga shakers. Visserligen rosa, men ändå. Jag köpte ett tillbehör för proteinshakes?! Vem ÄR jag? (En kvinna med lätt 40-årskris och för stark tilltro till gymmande två gånger i veckan).</p><p>Jag har också helt orimliga förväntningar och eller krav på mitt gymmande. I april ska jag ha min 40-årsfest och jag inbillar mig att jag ska hinna få snyggare armar tills dess. Alltså bara genom gymmande. Banta? Don't know her. Men tydligen lever jag för tv-shops löften om att man KAN punktförbränna fett och tränar armar som jag aldrig gjort förr (vilket inte är svårt eftersom jag bokstavligen aldrig gjort det förr). Och sen i maj ska vi till Nice med jobbet på konferens och då vill jag ha en snygg rumpa i bikini (varför just rumpan ska vara snygg när resten hänger är oklart, men jag är en Kvinna Med En Dröm så detta är min vision i alla fall) så nu tränar jag "glutes" hela tiden. </p><p>Nej men ni HÖR ju hur patetisk jag blivit. Förlåt. </p><p><br /></p><p><br /></p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-57815130967217644072024-01-30T09:37:00.004+01:002024-01-30T09:37:37.843+01:00Vad som komma skall<p> Ja, hörrni. Nej men jag fick en kommentar som sa typ "vi finns kvar här, vi gamla bloggläsare" och den gjorde mig så glad. Jag saknar verkligen bloggandets storhetstid och med tanke på att jag tröttnat helt på twitter och typ på instagram så kanske detta är the year of the blog? Å andra sidan, hur många gånger har jag inte sagt typ samma sak? Säkert minst 7.</p><p>ANYHOW. </p><p>Den här våren kommer vara kaos. Det börjar nu med att jag skolar in mig på nytt uppdrag. Ska "ta över" ett team från en kollega (min roll är alltså "scrum master" och "team lead" utöver utvecklare och nej - googla inte, du kommer ångra dig) och det är massor att sätta sig in i, möten att gå på, saker att lära sig... ja, typ som att byta jobb helt enkelt, förutom det stela beteendet vid lunch och fika eftersom man inte känner nån. Nej, mitt stela beteende beror på social inkompetens. </p><p>Ok, så nytt "jobb". Bara det är ju rätt stressigt. Men så fyller jag 40 också och jag tänker inte ens gå in på åldersnojan och paniken över hur mycket tiden går, utan det rent praktiska: min 40-årsfest. Alltså det behöver ju inte bli så stort och avancerat egentligen... men tja, när det handlar om mig? När jag ordnar fest? För att fira mig själv? Jo, men ni fattar. Alltså nu ska jag inte hypea upp det här för mycket, jag har ju inte hyrt en herrgård och bjuder inte 100 människor och jag är fortfarande inte Elsa Billgren, tro det eller ej, MEN. Men det är ändå stress att planera med mat (catering? laga själv?), dryck (tack och lov köpte vi massor av svinbilligt bubbel i Frankrike i somras, men NÅT annat ska väl införskaffas) och aktiviteter (sjukt nog finns det ju såna som inte gillar quiz och karaoke?). </p><p>Så, jobb och 40-årsfest. Och så ska jag på Taylor Swift i maj(yay, hurra!!), vilket i sig ju inte är så stressigt (förutom lite logistik med boende och transport), men om ni är Swifties eller bara har tiktok så känner ni till kulturen kring outfits på konserten och armband som ska göras och även om jag kommer skippa armbanden (jag kommer ju ha fyllt 40 vid det laget herregud) så kanske jag ändå vill lägga lite effort på outfiten. Särskilt eftersom hon jag ska gå med kommer typ virka en magnifik klänning av nåt slag. Så något vill jag ju göra. </p><p>Och i samma veva som konserten (kanske till och med samma helg, så vi får åka hem en dag tidigare om vi har otur) ska vi åka utomlands med jobbet på en konferens över en helg. Vilket är svinkul och roligt men ändå innebär lite stress av olika slag.</p><p>Sen är det juni och ja. Noa tar studenten. Och jag orkar knappt tänka på hur stor han är och hur mycket jag kommer gråta och hur fint och jobbigt det kommer vara... men av allt jag har hört så är det stressigt och jobbigt att anordna studentfirande. (Pelle ifrågasatte och jag försökte komma på vad alla stressar över men kom på att typ... skylt ska beställas? Catering? Folk ska bjudas in? Det LÅTER inte jättestressigt, men det är det säkert.)</p><p>SEN! Sen är det midsommar som ska anordnas och nån gång tänker nog Noa flytta hemifrån och sen tänker jag däcka i sommarstugan med böcker och pussel. Är planen nu. Känner jag mig själv rätt så kommer jag vara så uppe i varv vid midsommar att jag kommer planera en bilresa ner genom Europa för mig och Pelle och Majken, men vi får se. Jag kanske också kraschar helt. Man vet aldrig med små adhd-muppar.</p><p>Just ja, om tre veckor ska jag och Majken åka med hennes bästis + mamma till London och Harry Potter-studion och allt vad 13-åriga tjejer kan tänkas vilja göra i London och att planera den resan är ju OCKSÅ rätt mycket stress. Eller i alla fall tankeverksamhet.</p><p>Vilken tur att jag inte har något socialt liv eller hobbies, förutom bridgen och gymmandet*.</p><p><br /></p><p>*(Tänker härmed lova nya inlägg: ett om bridgen och ett om gymmandet. Stay tuned (men håll inte andan).)</p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-3198319549962917252024-01-15T10:19:00.005+01:002024-01-15T10:19:43.314+01:00Läsåret 2023<p> Jag satte upp som mål att hinna läsa 104 böcker, och jag nådde det. Men jag läste också en jäkla massa korta böcker på slutet (tack och lov för Agatha Christie och Hercule Poirot) och några bridgeböcker som jag läste om inför tävling fick också räknas in. I år kommer jag fokusera på att få en mer jämn lästakt och har därför ändrat mig till att läsa 8 böcker per månad. 8 x 12 blir ju 96, så det är nästan 10 färre böcker än förra året - men det ser jag som en annan slags utmaning; nämligen att jag inte alltid måste öka på mer och mer och mer. Det här kommande halvåret kommer vara kaotiskt stressigt (mer om det senare) (senare kan iofs på den här bloggen betyda "om 10 månader), så jag tror det blir bra med en mer realistisk och jämn lästakt. </p><p>"Sluta tjata och säg vilka böcker som var bäst och sämst förra året", säger nu en fiktiv läsare. Okej då. Här kommer alla böcker jag läst. Först de bästa, sen de sämsta, sen resten i helt random ordning. Åsikter emottas GÄRNA, älskar att diskutera böcker! (Gå med i en bokklubb? kanske nån tycker då. Nja, det är det där med att ha saker uppbokade som är jobbiga för mig. Diskuterar hellre fritt och öppet. Som att andra inte gör det. Ha, det får mig att tänka på det fantastiska citatet jag hörde i "Love is blind Sverige" häromdagen: "De flesta gillar ju sex, på gott och ont, men jag gillar det på gott!". Amazing!)</p><p>Bästa böckerna jag läste 2023, i någon slags rankad ordning, typ, kanske, jag har ju lite dåligt minne och kanske har tolkat om något... ni får ta det för vad det är. Nog med ursäkter, nu kör vi:<br /><br /></p><p><b>1. Arvejord </b>(Maria Turtschaninoff)<br /><b>2. Någon måste vattna tomaterna </b>(Rebecka Åhlund)<br /><b>3. Det holländska huset </b>(Ann Patchett)<br /><b> Det åttonde livet (Till Brilka) </b>(Nino Haratischwili<b>)<br /></b><b> Olive, igen </b>(Elizabeth Strout)</p><p><b>Också favoriter:</b><br />Det tredje ljuset/Små ting som dessa (Claire Keegan)<br />Den sista migrationen (Charlotte McConaghy)<br />En förlovad tid (Alba Mogensen)<br />Dit du går, följer jag (Lina Nordquist)</p><p>Sämsta böckerna då? Well, jag tänker inte ta med alla "det lilla cafét/biblioteket/butiken i cornwall/på stranden/i skottland" eller "insnöade i kärleksnästet med den störiga killen"-böckerna, för där vet jag ju exakt vad jag kommer få och förväntar mig inget annat och tycker det är bra så. Däremot är det tre böcker som stack ut bland annat för att de blivit så hypade (i två fall) och är skrivna av en sån populär författare (i det tredje fallet) och där jag kände mest "you've got to be fucking kidding me?!". Dessa rekommenderar jag alltså er enbart att läsa om ni vill få förhöjt blodtryck eller få anledning att ranta loss om hur dåligt något är. </p><p>De sämsta böckerna 2023 (utan någon inbördes ordning, de sög lika mycket allihop):</p><p><b>Det sista han sa</b> (Laura Dave)<br /><b>Samtal från en ängel</b> (Guillaume Musso)<br /><b>Daisy Darker</b> (Alice Feeney)</p><p>Och sen då, här kommer hela listan på böcker jag läste förra året. Många serier blev det, särskilt som tidigare nämnt Poirotdeckare. Nu har jag läst alla som finns på Nextory, snyft snyft. </p><p><b>Böcker lästa 2023</b></p><p>Mysteriet på blå tåget (Agatha Christie)</p><p>Korten på bordet (Agatha Christie)</p><p>Tretton vid bordet (Agatha Christie)</p><p>ABC-morden (Agatha Christie)</p><p>Döden på Nilen (Agatha Christie)</p><p>Isberg (Niklas Turner Olovzon)</p><p>Elden (Daniela Krien)</p><p>En bondes död (David Sandström, Negar Naseh)</p><p>Vi är inte här för att ha roligt (Nina Lykke)</p><p>Skinn (Sara Strömberg)</p><p>Imorgon och imorgon och imorgon (Gabrielle Zevin)</p><p>Den lilla strandbutiken i Cornwall (Helen Pollard)</p><p>Malibu brinner (Taylor Jenkins Reid)</p><p>Rov (Kristina Hult)</p><p>Kärlekshypotesen (Ali Hazelwood)</p><p>Jävla Karlar (Andrev Walden)</p><p>Samtal om natten (Claire Deverley)</p><p>Alla hjärtans jul (Catherine Walsh)</p><p>Det kom ett brev från Munchen (Håkan Nesser)</p><p>Röd augustimåne (Rebecka Edgren Aldén)</p><p>Insnöade till jul (Sarah Morgan)</p><p>Stacken (Annika Norlin)</p><p>Emily Forever (Maria NAvarro Skaranger)</p><p>Och sen Paulette (Barbara Constantine)</p><p>Mysteriet Henri Pick (David Foenkinos)</p><p>Jag är inte sådan här egentligen (Marie Aubert)</p><p>Mellan dig och mig (Mhairi McFarlane)</p><p>Stormberget (Liza Marklund)</p><p>In mot stenig strand (Malin Haawind)</p><p>Och havet gav igen ()</p><p>Sarek (Ulf Kvensler)</p><p>Silvernålen (Evert Lundström)</p><p>Sökaren (Tana French)</p><p>En ovanligt vanlig familj (David Foenkinos)</p><p>Järnblomma (Frida Skybäck)</p><p>Teatern vid stranden (Joanna Quinn)</p><p>Haralds mamma (Johanna Frid)</p><p>Livet innan du dör (Lina Nordquist)</p><p>Nattfjäril (Jessica Kolterjahn)</p><p>Saker jag lärt mig om sorg (Frida Blom)</p><p>Skärvor av minnen (Laurie Halse Anderson)</p><p>Alla ljuger (Camilla Grebe)</p><p>En förlorad sommar (Victor Pavic Lundberg)</p><p>Svarta segel (Rebecka Edgren Aldén)</p><p>Levande och döda (Christoffer Carlsson)</p><p>Råttjakten (M.W.Craven)</p><p>Det elfte manuset (Anne Holt)</p><p>Näktergalen (Kristin Hannah)</p><p>Min lyckliga plats (Emily Henry)</p><p>Djävulens advokat (Katarina Wennstam)</p><p>Fannys väg (Ulrika Hansson)</p><p>Udda fåglars ö (Lucas Hermans)</p><p>Sommarhuset på stranden (Sarah Morgan)</p><p>Svartfågel (Frida Skybäck)</p><p>De tar allt ifrån mig (Linda Jones)</p><p>Djävulen och det mörka vattnet (Stuart Turton)</p><p>Höken sjunger om död (Johan Tralau)</p><p>Nödvändigt ont (Maria Adolfsson)</p><p>Miranda och pärlhalsbandet (Kerstin Sundh)</p><p>Inget ska växa över mig (Elin Grelsson)</p><p>Mirakelkammaren (Angie Kim)</p><p>Straff (Ann-Helèn Laestadius)</p><p>Brittas arv (Eleonore Holmgren)</p><p>Skarp (Helena Dahlgren)</p><p>Meter i sekunden (Stine Pilgaard)</p><p>Ormens år (Ulrika Ewerman)</p><p>Jag hade så mycket (Trude Marstein)</p><p>Daisy Jones & the six (Taylor Jenkins Reid)</p><p>Djävulsgreppet (Lina Wolff)</p><p>Kulan som inte träffade (Richard Osman)</p><p>Äkta kärlekar (Taylor Jenkins Reid)</p><p>Galen i dig (Mhairi McFarlane)</p><p>Skuggläge (Kristina Ohlsson)</p><p>Som vi lekte (Ninni Schulman)</p><p>Separationen (Katie Kitamura)</p><p>Botgöraren (Viveca Sten)</p><p>Iskall sol (Lilja Sigurbardottir)</p><p>Upplöst (Sara Blaedel, Mads Peder Nordbo)</p><p>Kaktus (Sarah Haywood)</p><p>Heartstopper 2 (Alice Oseman)</p><p>Heartstopper 3 (Alice Oseman)</p><p>Heartstopper 4 (Alice Oseman)</p><p>Sommar på den lilla ön i havet (Jenny Colgan)</p><p>Ett oväntat val (Marian Keyes)</p><p>De fyra vindarna (Kristin Hannah)</p><p>Färskt vatten till blommorna (Valérie Perrin)</p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-40686669506728463832023-10-05T15:41:00.003+02:002023-10-05T15:41:53.850+02:00This and that<p> Här är några saker jag reflekterat över på sistone (Vem frågade? Ingen, men försöker komma in i det här med att blogga och bara skriva grejer rakt ut i ingenstans igen. Som på twitter, innan det också självdog typ.).</p><p>Eller alltså, reflekterat låter ju sjukt djupt, jag har haft flyktiga tankar kring saker. Om ens det. Nej men till exempel det här med att (nästan) hur skitdåligt livet är (och det är verkligen inte bra just nu) så går det ändå att tycka att det är så himla mysigt att ligga i en säng med skymning utanför fönstret och massor av fåglar som flyger i flockar över taken, great british bake off på ipaden och en unge bredvid sig. Det är tacksamt att det i alla fall går att märka att sånt är fint, trots att man kanske går på ren överlevnadsinstinkt i övrigt.</p><p>Annan grej jag funderat över är hur jävla chockad Ellen 29 år hade varit över att Ellen 39 år inte bara pysslar och donar, utan målar?! MÅLAR??! Alltså förstå mig rätt, jag målar typ av grejer jag sett på instagram. Det är noll kreativ förmåga inblandat och enbart ren efterapning, men det spelar ingen roll för ibland blir det ganska fint? Liksom, vem hade trott det? Inte jag i alla fall. Jag antar att eftersom jag inte skriver någonting längre än instagramcaptions längre så får kreativiteten utlopp på andra sätt. Som i massor av papper med mitt kludd på som skräpar i en låda i en byrå, för jag vill ju inte slänga det (förutom det som blir svindåligt), men vad ska man annars göra av alla målningar? Hade jag varit fem år hade de åkt upp på kylskåpet, men till och med mitt ego har gränser.</p><p>Inte många gränser dock, jag funderar lite på hur tidigt man kan skicka ut inbjudningar inför min 40-årsfest. (Vad sjukt casual jag skrev det där, som att jag inte alls har ångest över att bli 40. Fick iofs visa leg på systemet idag, så lite liv finns det i liket än. Typ till april.)</p><p>Nej men kan man skicka ut en save the date flera månader i förväg och sen kommer mer information närmre inpå? Jag vet inte varför jag formulerar det som en fråga för 1) ingen läser ju här längre ändå och 2) jag har redan bestämt mig för att göra så. En gång diva, alltid diva. Eller som min faster sa när jag var typ 10 år: "Du har FÖR BRA självförtroende" när jag frågade om jag också hade dåligt självförtroende som min syster eftersom jag hade hört min faster och mamma prata om det.</p><p>Oh well. </p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-50277233303996444242023-01-17T13:12:00.001+01:002023-01-17T13:12:38.432+01:00Jag förstår att spänningen har varit olidlig<p> Klarade jag mitt mål med 100 lästa böcker? Japp, det gjorde jag! Trots svinmycket på jobbet, trots sorg och begravning, trots att ALLT I LIVET ÄR PISS OCH KRÅNGLAR så blev jag klar denna gång. Eftersom jag hela tiden måste utmana mig själv så tänkte jag att i år blir det 104 böcker: två varje vecka. Jag ligger redan långt efter. Nåja, det är väl så det är. Man kan ju inte hinna med att göra allt, alltid. Just nu är jag till exempel upptagen med att se de första säsongerna av Tre kronor, eftersom jag aldrig såg dem när jag var liten. Jäklar vilken egoistisk kossa Pernilla är ändå. Det hade man glömt. Och vilken vidrig unge Hugo är? Det hade man iofs inte glömt.</p><p>Ska jag inte lista böckerna jag läst, undrar kanske vän av ordning som skramlar omkring i ett hörn med dammråttorna som den sista läsaren av denna blogg. Jo, nån gång. Men inte idag. </p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-18575017938284126432022-10-21T13:25:00.001+02:002022-10-21T13:25:07.199+02:00Tråk och stön<p> Nej men det är inte mycket som är bra just nu, det är det inte. Och då menar jag på en riktigt pissig nivå. Sån där "magsår och gråta på nätterna"-skit, inte typ "mitt ansikte är gammalt och mina kinder hänger"-trams. Eller alltså, det OCKSÅ, men inte bara. Ni fattar.</p><p>Jag hanterar det som vanligt med att tröstshoppa och dricka alkohol, så det är ju tur att två nya pryl- och pysselbutiker öppnat, och att jag har kollegor som vill göra grejer. </p><p>Och så läser jag. Har precis avslutat bok 80, så målet på 100 böcker låter väl ändå rimligt att nå i år. Jag tänkte skriva att det vore väl min största prestation i år, men faktiskt går det riktigt bra på jobbet. Avancerar, är omtyckt (tror jag), tar plats osv. Det var pissjobbigt att byta jobb, men nu känns det riktigt bra till sist.</p><p>Förutom det så fantiserar jag om att flytta till Irland ett läsår. Ska bara få med familjen på planerna. Och kanske min arbetsgivare också, för att underlätta saken. Planering pågår, helt enkelt!</p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-75405837762173932062022-09-01T15:17:00.004+02:002022-09-01T15:17:31.985+02:00Seriously<p> Jag glömde bort att jag har en blogg? Det har aldrig hänt förut. Absolut att jag inte uppdaterat på typ... år? Månader? Men jag har liksom hela tiden ändå varit medveten om att jag har en blogg, jag borde skriva nåt, det var längesen nu osv. Men denna gång glömde jag helt och hållet bort det och fick liksom en sån "Just jävlar!"-upplevelse när jag kom ihåg det häromdagen.</p><p>Inte för att jag vet om det gör så stor skillnad att jag kom ihåg det eller inte, det är inte som att jag uppdaterar här särskilt ofta ändå. Men i teorin är det ju i alla fall lättare när jag åtminstone är medveten om att den finns.</p><p>Så what's new sen sist då? Tja, sommaren kom och gick. Det var varmt ibland, regnade ibland, vi var i Kroatien och det var fint... men det räckte liksom inte för att hjälpa det här skitåret. Det är så mycket jobbigt som jag inte orkar/kan/vill skriva om, men 2022 har bara varit en svinjobbig grej efter en annan. Just nu är det mest så här att jag går och väntar på nästa käftsmäll, för det kommer liksom grej på grej på grej som golvar mig helt. Myspys!</p><p>Så vad gör jag då? Jobbar, läser, ser på tv-serier, badar badkar, går ut och dricker alkohol och försöker att inte vara ensam med mina tankar en enda sekund för då bryter jag ihop. Tack och lov för gin rummy-appen på telefonen. Den och tiktok har räddat mig från sysslolösheten många gånger.</p><p>Vad glatt och uppåt detta blev då. Jaja, it is what it is osv. </p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-12107796505948190132022-06-14T11:02:00.000+02:002022-06-14T11:02:21.074+02:00Lystring alla streamingtjänster! Här får ni en gratis idé.<p>Okej så jag kom på den här idén för nån vecka sen och kan inte släppa tanken på hur mycket jag vill ha den här funktionen. Jag introducerar: skippa personer/segment i tv-serier. Jag ska förklara närmre.</p><p>Ni vet hur det på i princip alla streamingtjänster finns en "skippa intro"-knapp? Det jag föreslår är en likadan knapp, fast istället för introt ska man kunna skippa vissa storylines. Om vi tar "This is us" som exempel, så vill jag i inställningarna på streamingtjänsten kunna klicka i att för denna serie vill jag få alternativet att hoppa över alla Randalls storylines, eftersom jag avskyr honom. Scener där de allihop är med ska inte påverkas, men de scener som bara handlar om honom och hans familj? Ja, då vill jag få upp en liten knapp längst ner i bilden som säger typ "skippa denna storyline". </p><p>Eller ta "Grey's anatomy" (jag kämpar mig igenom senaste säsongen och det är en jävla kamp, fy fan vad dåligt det har blivit) istället. Förstår ni vilken ljuvlig serie det skulle bli om man kunde skippa alla berättelser där Hunt är huvudpersonen? Drömmen! </p><p><b>"Men om det är en stor operationsscen där flera är med i salen men Hunt är huvudkirurgen"? </b>(Eller liknande scenario i valfri annan tv-serie, ni får ha lite fantasi själva). </p><p>Ja, då ska det ju såklart visas. Det jag pratar om är de där små sidohistorierna i serier som följer de olika karaktärerna i deras "fördjupningar". </p><p><b>"Men tänk om du inte fattar nånting av vad som händer sen då, för att något viktigt har hänt i en storyline du valt bort?" </b><br /><br />Tråkigt för mig, men det är ju mitt problem. Då får jag väl kolla om med dessa scener med om det är viktigt för mig. </p><p>Förutom att kunna välja bort baserat på person, borde man kunna välja bort baserat på segment. Detta är ju mer relevant för reality-tv av olika slag. Säg att du älskar Bäst i test men tycker att den där intervjun och tävlingen i mitten är jättetråkiga. Fram med knappen och välj "skippa segment". Eller du kanske tokälskar Paradise Hotel (r.i.p.) men tycker att deltagarnas intervjuer är pisstråkiga av nån absurd anledning? Skippa segment!</p><p>FÖRSTÅR NI HUR NICE DETTA VORE? </p><p>Är det svårt att införa? När det kommer till tekniken: nej, det finns ju redan teknik för att skippa intro. Det mesta som krävs är arbete att metatagga upp allt innehåll. (Killgissar jag lite på.) <br />Rättighetsmässigt då? Vill serieproducenter och manusförfattare och skådisar (inte för att de har nåt att säga till om) att streamingtjänsterna ska låta tittarna välja bort delar av innehållet? Antagligen inte. Men det blir väl en rättighetsfråga, och man kan ju börja med att införa detta på egenproducerat innehåll.</p><p>Ni ser, jag har tänkt ut exakt allting. Snälla någon, inför detta så att jag kan se klart serier som jag gett upp på eftersom jag inte stått ut med en (eller fler) huvudkaraktärer. Looking at you, "This is us".</p><p><br /></p><p><br /></p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-40722904248158014942022-06-12T14:48:00.001+02:002022-06-12T14:48:25.516+02:00En helt händelselös helg. typ. Det blir inte så jäkla mycket bloggande trots goda föresatser, jag har inte längre någon dator (förutom jobbdator) och att blogga från telefonen (som jag gör nu) är verkligen inte optimalt. Nåja. Man kämpar på, det gör man. <div><br></div><div>Jag började fundera förut på vad som avgör ifall jag tycker att jag har GJORT något på helgen eller inte. Denna helg tycker jag tex har varit väldigt oproduktiv och händelselös. Så här har den sett ut:</div><div><br></div><div><b>Fredag</b></div><div>Efter jobbet tog jag några vinflaskor och åkte hem till två kompisar och drack lite vin och så kom en gemensam fd kollega också förbi och vi munhöggs lite och såg skräckslagna på Naked attraction och sen gick jag hemåt vid 21.30, kom hem och såg på lite serier. </div><div><br></div><div><b>Lördag</b></div><div>Först färgade jag ögonbrynen och passade på att städa ur och sortera hela badrumsskåpet och sen skurade jag badrummet. Efter lunchen tog jag med Emmy på stan för att köpa skolavslutningskläder, och efter ett par timmar joinade Majken som också behövde leta efter nåt att ha på sig då. Efter att vi kommit hem och ätit middag så hade vi spelkväll. När vi spelat klart några spel gick jag och Majken på en kvällspromenad och köpte glass. </div><div><br></div><div><b>Söndag</b></div><div>Idag på förmiddagen var vi på gymmet, sen efter det har jag städat och lagat lunch och duschat krukväxter och tvättat och spelat schack och läst och nu sitter jag här och skriver detta. </div><div><br></div><div>Det är ju inte så att det varit en rafflande händelserik helg, men jag har ju fått lite gjort ändå. Men det är som att om jag inte gör någon aktivitet eller typ åker iväg nånstans så har jag inte gjort ”nåt”. Hade vi varit i sommarstugan så hade jag absolut inte känt så. Där kan jag läsa hela helgen och ändå inte känna att jag slösat bort min lediga tid. </div><div><br></div><div>Apropå att slösa bort tid: dessa ljusa fantastiska sommarkvällar gör mig alltid lite deppig när jag är i stan. Det går liksom inte att ta vara på dem då, om man inte går ut och roar sig. Och det ska sägas, att jag försöker ändå gå ut och roa mig så mycket jag kan, men man måste ju vara hemma ibland också. Igår kväll fick jag i alla fall somna till ljudet av fulla ungdomar som sjöng allsång till diverse bangers på nån av uteställena i närheten. Det var fint. </div><div><br></div>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-89854546001145743602022-02-16T15:41:00.002+01:002022-02-16T15:41:56.056+01:00And just like that. Om jag hade skrivit manus. <p>Nej men jag förutsätter att ni har sett Sex and the city-rebooten "And just like that"? Om ni inte har det, men vill: sluta läsa här för det kommer spoilers. Om ni inte har det och inte vill, läs vidare eller ej - så länge jag slipper kommentarer om att SATC inte var bra från början eller att ni hatar tv-serier för kvinnor eller vad fan som helst. I detta hushåll avgudar vi SATC och det är utifrån det som jag skriver det här inlägget. </p><p>För vad i helvete höll de på med, manusförfattarna?! Blir så provocerad. Kommer de öht ihåg vilka karaktärerna var? Hur de betedde sig? Vad de hade för personligheter? Och VARFÖR gjorde de så många pinsamma "moderna takes" som bara kändes oerhört malplacerade? Well... antagligen för att de försökte vara "woke" och "uppdaterade", men ja. Det föll ju lite platt. Obs! Jag hatälskade AJLT - älskade för att det i sina bästa stunder åtminstone var lite liknande SATC. Hatade för att... ja, allt ovan.</p><p>Nåja. Kan jag göra bättre själv eller? Eh ja. Här kommer mitt förslag på en remake av "And just like that":<br /><br /></p><p><b>Mr Big och Carrie</b></p><p>Carrie kommer på Big när han är otrogen med en mycket yngre kvinna. Deja vu från när hon var älskarinnan, här kan säkert nån som är duktig på tv göra snygga saker med bildspråket. I alla fall: Carrie lämnar Big och flyr tillbaka till sin gamla lägenhet. Hon försöker erövra "marknaden" igen och börjar ligga med yngre män, för om Big kan så kan väl hon. Eller? Var går gränsen mellan att vara creepy och att vara frigjord? Varför tycker Big det är "annorlunda" när Carrie ligger med en man som är i 20-årsåldern när han gjorde samma? Dessutom befinner sig Carrie återigen vid "singelbordet", men nu har bordet ändrats till "frånskilda"-bordet. Varför känns en skilsmässa som det ultimata misslyckandet, när singelskapet kändes fritt? Blir Carrie bjuden till de events hon brukade gå på, eller väljer de gemensamma vännerna Big? Det finns hur mycket intressant som helst att utforska här när det gäller frånskilda, äldre kvinnors sexuella och sociala kapital. Och ekonomiska! Hade de ett äktenskapsförord? Känner sig Carrie som en lyxprostituerad när hon får massa pengar i skilsmässan, för att hon egentligen får betalt för att ha haft sex med honom i x antal år? Men om hon tackar nej av princip, hur ska hon försörja sig? Nya karriär? Mer skrivande? Kanske en podcast - ENSAM - som i slutet av riktiga AJLT?</p><p>Efter sin höftoperation funderar hon på att köpa en ny lägenhet, på första våningsplanet, och då träffar hon Seema som hon klickar med och blir vän med och som hon presenterar för de andra för att de alla ska bli vänner. Miranda fäller en kommentar om att Seema är som Samantha fast från en annan kedja: namnet är väldigt likt och de är båda extravaganta men med olika hårfärger. Charlotte blir förfärad, och Miranda skäms när hon inser att Seema har hört det men Seema tycker att utifrån det hon hört om Samantha så är det bara en komplimang. And just like that låter man bli att pissa på Samanthas karaktär!</p><p>Självklart kommer Big sen vilja ha tillbaka henne och Carrie får väga trygghet och tvåsamhet mot sårat ego och svek. Ska man nöja sig med trygghet när man är 55, eller kan man fortfarande vilja ha passion och kärlek? </p><p><br /></p><p><b>Samantha </b></p><p>Dör. Alltså 100% är hon en sån som min mamma som ba "men JAG är ju inte riskgrupp!". Nu är ju Samantha visserligen inte 70, men hon har genomgått cancerbehandling och dukar självklart under i första vågen av covid-19. Detta eftersom hon - enligt henne själv - vill kunna njuta av sin kropp innan varje nytt ligg innebär en risk för att bryta lårbenshalsen. She died doing what she loved osv. Hon testamenterar sin stora samling sexleksaker till tjejerna, som alla hanterar det på olika sätt. Carrie säger att hon ska slänga sina, Miranda invänder att egentligen är det ju samma sak som att ha sex med en man din kompis har legat med. Troligtvis tvättade Samantha sina sexleksaker mer noga än någon man någonsin tvättat sitt kön. Charlotte är självklart förfasad över att ärva använda sexleksaker, men lika förfärad över att trotsa sin döda väns sista önskan och slänga sakerna. Vad är egentligen rätt sätt att hantera detta på? Hon bestämmer sig för att fråga sin rabbi.</p><p><b>Charlotte</b></p><p>Jag tycker att hon är den som fick bäst storyline i AJLT. Hon var inte personlighetsförändrad utan precis lika välmenande neurotisk som vanligt. Fint. Tyckte också att hanterandet av ett barn med könsdysfori var intressant. Däremot kanske de kunde ha låtit själva Charlotte - alltså inte i rollen som mamma - få lite mer utveckling? Som engagerad mamma tar hon på sig att anordna en konstauktion till förmån för skolan, och kommer där i kontakt med nya konstnärer som inte lyckas slå sig fram i New Yorks gallerivärld. Charlotte hjälper en av dem, sedan en till och på något sätt sprider sig ryktet och hon upptäcker att det kanske finns en karriär för henne som manager för unga lovande konstnärer? Är detta ett jobb som faktiskt kan finnas? Inte vet jag, men i min fantasi är det så. Charlotte halkar alltså in på sin nya karriär på ett bananskal men finner att det är precis vad hon saknade utan att veta om det. Hon märker även att det hjälper henne att lättare hantera Rose när hen blir Rock, och konstaterar att förut var barnen hela hennes värld och då blev varje förändring en stor jordbävning. Men nu, med mer distans, har hon lättare att hantera barnens egna viljor. Obs! Hon är fortfarande neurotisk, såklart, men samtidigt tror jag hon trivs som medelålders. Dessutom klipper hon av sig håret till en kort page, i ett fåfängt försök att passa bättre in bland gen Z. Först känner hon sig naken och okvinnlig, men efter att ha fått en komplimang för sin "vackra nacke" börjar hon vänja sig vid sin nya frisyr och till sist till och med älska den. I och med det börjar hon även uppgradera sin garderob lite. Inte mycket - fortfarande rikt och klänningar, men liksom... lite roligare. "It turns out that at a certain age dressing like Alice in wonderland becomes less cute and more cringe " säger hon vid en lunch vilket får Miranda att håna henne för att hon identifierat med en vimsig skolflicka tidigare, och Carrie att skratta åt användandet av ordet "cringe". </p><p><b>Miranda</b></p><p>Okej, först och främst: varför i hela helvetet får Miranda så mycket skit för att hon lämnar Steve? Ja, han är gullig och Che - don't get me started - är vidrig, men alltså... vafan? Deras äktenskap är stendött, Steve pratar som en bebismuterad pensionär och har noll intresse av Miranda. Varför ska hon stanna i det bara för att folk gillar Steve? Blir galen! Med det sagt, så är det så här Mirandas story skulle ha varit istället:</p><p>Brady är en kåt tonåring och lämnar kondomer överallt och har högljutt sex med sin flickvän. Miranda, som aldrig nånsin har backat från något eller haft särskilt bra känsla för takt och ton, lackar ur och börjar försöka trumfa sin son. "It's MY house! If someone should be allowed to have sex so loud that you can hear it through the walls, it should be the one who pays for the walls. Me!". Tyvärr är Steve rätt ointresserad av sex, vilket gör Miranda frustrerad och hon försöker liva upp deras sexliv på olika sätt. De testar allt ifrån partnerbyte till bdsm till nudism, men inget känns rätt. Till sist har de det stora bråket där Steve säger att det här räcker för honom: jobba, tv, glass i soffan... det är vad han behöver. Och Miranda säger frustrerat att det inte räcker för henne. Hon vill mer. Och då frågar Steve om inte hon kan vilja ha mer utan att han måste vara involverad i det. Om de har ett öppet äktenskap, där han får behålla sin fru och deras efterättsritual, och hon får upptäcka nytt och uppleva annat - och andra - utan honom? Kan inte det vara bra för dem? Och jo, det kan det visar det sig. Miranda färgar håret rött igen och ger sig ut i dejtinglivet ännu mer nervös än efter att hon var nyförlöst. I början är det befriande och hon blir nästan manisk - alla dessa dejtingappar som inte fanns förut! Hur kunde man nånsin dejta innan Tinder? Förstår dagens ungdom hur LÄTT de har det? Ett ligg finns ett knapptryck bort, när vi var singlar var det ju nödvändigt att dra på sig spanx och sätta på sig smink och köa till nån bar osv osv - men efter ett tag byts utekvällar mot soffkvällar med glass. Till sist landar det i några roliga äventyr då och då, men en vardag som både hon och Steve är nöjda med. Miranda inser att det inte var äktenskapet hon var missnöjd med, utan föreställningen om vad ett äktenskap nödvändigtvis ska vara. "And just like that, it turns out that you CAN have the ice cream... and eat it too!". </p><p>Yrkesmässigt då? Ja, hon är väl för fan FÖRELÄSAREN, inte studenten! I sin roll som juridiklärare får hon utlopp för sin sarkasm och vassa tunga när hon sätter stöddiga unga män på plats när de försöker hävda sig mot henne. Sen ligger hon med nån (eller några) av dem. "Men bara efter att de inte längre är mina elever!" säger hon, vilket får Charlotte att mumla något om "vad bra att du har så starka principer" och Carrie att fundera över varför Miranda inte har samma problem med åldersskillnader som hon har. Är Big och Miranda mer lika än Miranda och Carrie? Kanske handlar det inte om kön - iaf inte enbart - trots allt?</p><p><b>Stanford och Anthony</b></p><p>De tussades ju bara ihop pga var de enda två gaykillarna och Alla Skulle Vara Ihop i slutet av SATC, så självklart höll de inte ihop så här länge. Istället har de gift sig och skilt sig så många gånger att Elizabeth Taylor skulle vara stolt. I början av serien är vännerna på väg till deras fjärde, eller femte, bröllop och Charlotte säger något om att det är synd att Samantha missar det. Miranda svarar med att hon var ju ändå på deras fyra första bröllop och Carrie säger att de alla någon gång kommer bli så gamla att de dör och inte får vara med på Stanford och Anthonys senaste bröllop. </p><p><b>Utöver detta?</b></p><p>Fler återbesök av andra karaktärer. Fan service för fan! Helt skära bort poddgänget, fy fan vad vidrigt det var. Gillade iofs delen med Charlottes panik över att vara "för vit" när hon har blivit vän med Lisa Wexley, men denna vänskap kan ju vara en sidohistoria och inte allt Charlotte har i livet. </p><p><br /></p><p>Jaha, det var väl det jag hade att säga om detta. </p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com3tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-18632049959906252902022-02-07T11:31:00.000+01:002022-02-07T11:31:23.233+01:00Hej hej, hemskt mycket hej<p> Yet again, I ask you to glömma att jag har sagt ca 500 ggr att jag ska börja blogga igen, och låtsas som att detta är den första gången jag säger det. Ja, alltså jag tänkte börja blogga igen. Inte som att jag inte har tid när jag sitter 8-9 timmar framför datorn per dag liksom.</p><p>Så, en kort recap av mitt liv senaste... halvåret?<br /><br />Jag har:</p><p>1) bytt jobb. Oerhört ångestfyllt och läskigt och jag är absolut inte säker på att jag har gjort rätt. </p><p>2) köpt en svindyr stringhylla som gör vårt vardagsrum fantastiskt snyggt och jag är 100% säker på att det var ett bra köp.</p><p>3) börjat spela bridge. Har gått en nybörjarkurs och ska gå fortsättningskursen nu i vår. Det är oerhört mycket svårare än jag förväntade mig. Alla andra är minst 60 (såklart), så jag får känna mig ung för en gångs skull.</p><p>4) ett barn som går på gymnasiet! Helt sjukt. Jag som är så ung, osv.</p><p>5) haft jävligt tråkigt och är nu så ressugen och festsugen och DET MÅSTE HÄNDA NÅGOT KUL ANNARS KREVERAR JAG-sugen. </p><p>Det var väl det. Inte särskilt mycket kanske, även om min ångest över byte av jobb inte varit nådig. </p><p><br /></p><p><br /></p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-47334083370011014902021-06-30T09:48:00.001+02:002021-06-30T09:48:29.511+02:00I denna ljuva sommartid<p> Not.</p><p>Eller jo, sommartiden är ju ljuv. Men alltså... varför tror jag jämt att sommaren ska bli en lång fantastisk period med nöjen, fester och vänner när sanningen är att 99% av tiden tillbringas i sommarstugan med sura barn som bara vill hem till sina skärmar?</p><p>Ja. Det är löjligt att klaga när vi faktiskt HAR en fantastisk sommarstuga att vara i.<br />Ja. Det är självklart bara vårt eget fel att ungarna är skärmberoende och hatar stugan (obs, jag är på dåligt humör idag, det är inte riktigt så illa som jag får det att låta.)<br />Ja. Jag tänker ändå klaga.</p><p>Nej men jag vet att folk generellt inte lever som Elsa Billgren (hennes instagram är den nya Pripps blå-reklamen när det kommer till att ge folk ångest över hur misslyckad deras sommar är i jämförelse), men ändå. Liiite av hennes liv kunde jag väl ändå få? Om inte huset på Gotland, så rika föräldrar? Om inte rika föräldrar, så vacker stadsvåning? Om inte vacker stadsvåning, så fantastiskt socialt umgängesliv med massa vackra vänner som bara längtar efter att umgås hela sommaren med mig? Om inte det så... nej jag vet inte, behåller nog helst mina egna ungar och min egen klädstil ändå.</p><p>Man ska inte tro att gräset är grönare och så vidare, och jag har en miljard bra grejer i mitt liv, jag vet. Men det är det där med att inte lyckas få till det liv jag vill ha, det skaver ibland lite extra. Jag är såklart fullkomligt unik med att vilja ha mitt liv perfekt på alla sätt, jag vet. I'm quirky osv. </p><p>Nej men nu ska jag sluta klaga. Okej en grej till: fucking EM är förstört för att Frankrike åkt ut! Ja ja, Sverige åkte också ut, men det VISSTE man ju att vi skulle göra när som helst. Frankrike hade ju möjlighet att vinna? De är regerande världsmästare. Skyller allt på Griezmanns fula frisyr. </p><p>(Kul grej: Noa har börjat döma fotboll - vanlig fotboll utöver amerikansk fotboll som han redan dömt ett par år - och helt plötsligt får jag inte vara förbannad på domaren längre. Eller okej, det han faktiskt blev arg över var väl att jag sa att jag skulle bombhota domaren, men petitesser. Roligt att han identifierar sig så mkt som domare nu.)</p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-90004947010498389012021-05-31T13:09:00.001+02:002021-05-31T13:09:37.833+02:00En hund hade gjort ett bättre jobb<p> Alltså, det finns typ inget just nu som gör mig lika förbannad som alla restriktioner/inställda saker som drabbar barn och ungdomar på grund av pandemin. Särskilt inte när de är helt godtyckliga och har noll relevans, utan görs bara för att... man hatar barn? Man vill jävlas så mkt man kan? Man vill verkligen verkligen skicka signaler om att ALLT kul ska vara inställt?</p><p>Noa slutar ju åk 9 i år och balen är inställd. Det kan jag förstå, massor av ungdomar från olika skolor skulle ha samlats osv. Tråkigt, men rimligt. Men på skolavslutningsdagen brukar de tydligen åka båt klassvis till nån plats för avslutningslunch (jag har fått min info från en 15-årig kille, därför är den knapphändig), men det är också inställt pga corona. De får alltså inte åka båt - utomhus! - till en lunch där alla nior på skolan samlas? Jag fattar inte, det är ju helt urbota korkat. Det är liksom "nej ingenting som är festligt får hända, det skickar fel signaler". </p><p>Eller som Majkens skolavslutning. Nu har de ju lättat på restriktionerna och man får för fanken vara hundra personer på kulturevenemang. Varför kan de inte ha skolavslutningen som vanligt, men klassvis istället för hela skolan? Samlas, sjunga och sen gå hem. Med föräldrarna i publiken. Nej, istället ska det vara helt publikfritt och ske på skolgården istället för i stadsparken som vanligt. JAG FÅR SPADER!</p><p>Emmy då. På hennes skola har de en "lattjo lajban"-dag varje år i slutet av terminen. Det innebär att alla klär ut sig (maskeradtävling) och man bakar tårtor till en tårttävling. Finns det nån anledning att det ska ställas in pga corona? Självklart inte! Är det inställt? Jomenvisst. Det är så jävla märkligt hur det är så lätt att bara ställa in precis allt som går, istället för att försöka lösa det på bästa sätt. </p><p>Generellt har ju barn och unga fått ta den absolut största delen, jämfört med hur liten risk covid innebär för dem. Visst, äldre har fått isolera sig - vilket väldigt många av dem inte gjort - men de löper ju också störst risk att bli sjuka. Men nåt är ju jävligt skevt när studenterna inte får ha utspring, fast shoppinggalleriorna får ha öppet. Barn får inte träna sina sporter fullt ut, men vuxna får trängas i skidbacken. Unga får absolut inte fira att de tar studenten, eller slutar nian, eller tar körkort, eller fått ett jobb... men stora arbetsplatser får kräva att deras anställda kommer in och jobbar på kontoret. </p><p>Vem som än är ansvarig för att planera skolavslutningar i Örebro kanske skulle läsa det här och tänka "jaha, men gör det bättre själv då?". Eh, ja tack? Låt mig! Lovar att jag gör ett bättre jobb. Lovar att Bibi gör ett bättre jobb till och med. Seriöst. Sån idioti.</p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-81265876555118706782021-03-17T18:41:00.001+01:002021-03-17T18:41:48.715+01:00Blommor, lera, böcker och franska agenterJa, jag är ju en periodare i mina intressen. Och ibland blir det så att intensiva perioder med något sammanfaller med intensiva perioder av något annat. Som just nu. Jag gör massa smycken i lera, jag har svept tre säsonger av ”ring min agent” så fort att jag börjat tänka på (stapplig och usel) franska ibland, jag har läst typ fyra böcker på två dagar... och så har jag torkat blommor. <div><br></div><div>Schack! Just ja! Jag tvingar både min man och Noa att spela schack med mig, men eftersom jag börjat bli bättre än dem så vill de sällan. För typ en månad sen visste jag inte mer än hur pjäserna får röra sig, och att damen är bäst. Sen fick jag för mig att lära mig att spela schack (faktiskt långt efter jag sett Queen’s gambit) och drog ner en app och blev helt hooked?! Det var jag inte beredd på. Pga min adhd-hjärna trodde jag inte att ett strategispel där man måste tänka flera steg i förväg skulle vara nåt för mig, men jag älskar det. Där ser man. </div><div><br></div><div>Så ja, det är jävkigt mkt aktivitet just nu på jobbyfronten. Blir ju så, när man håller på att tråkas ihjäl. </div>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-72899135956519192832021-02-08T10:31:00.003+01:002021-02-08T10:31:45.482+01:00Been there, read that<p> Förra årets lästa böcker kommer här. </p><p>Det är viss sortering, på så sätt att den absolut sämsta läggs i slutet med en sågning, och att mina favoriter kommer först. Men sen harjag inte sorterat bättre. Jag menar... orka.</p><p>Samlade verk - Lydia Sandgren<br />En halv gul sol - Chimamanda Ngozi Adichie<br />Rotvälta - Tove Alsterdal<br />Ya Leila - Donia Saleh<br />De sju morden på Evelyn Hardcastle - Stuart Turton<br />Att tro på Mister Pip - Lloyd Jones<br />Tigrar i rött väder - Liza Klaussmann<br />Hundra skäl att leva - Richard Roper<br />Svärmodern - Moa Herngren<br />Queenie - Candice Carty-Williams<br />Själarnas Ö - Johanna Holmström<br />Det svarta trädet - Tana French<br />Den sorgsne busschauffören från Alster - Håkan Nesser<br />Ödesmark - Stina Jackson<br />En dag ska jag lämna allt det här - Katarina Bivald<br />Kirke - Madeline Miller<br />Sent på dagen - Tessa Hadley<br />Där kräftorna sjunger - Delia Owens<br />Där fåglarna slutat sjunga - Jenny Quintana<br />Small pleasures - Clare Chambers<br />Svarta näckrosor - Michel Bussi<br />Min mörka vanessa - Kate Elizabeth Russel<br />Jag ser allt du gör - Annika Norlin<br />Vi kunde lika gärna aldrig nånsin mötts - Mhairi Mcfarlane<br />Jungfrustigen - Philip Teir<br />Främlingen - Elly Griffiths <br />Idag ska allt bli annorlunda - Maria Semple<br />Silvervägen - Stina Jackson<br />Säg inget om Lydia - Celeste NG<br />Himmel över Alaska - Kristin Hannah<br />Ormarna - Sadie Jones<br />Eleanor Oliphant mår alldeles utmärkt - Gail Honeyman<br />Ränderna går aldrig ur - Agnes Hellström<br />Goda grannar - Mattias Edvardsson<br />Jonathan bortom all kontroll - Meg Rosoff<br />Evelyn Hugos sju äkta män - Taylor Jenkins Reed<br />Drömhuset - Veronica Henry<br />Adhd, från duktig flicka till utbränd kvinna - Lotta Borg Skoglund<br />Som pesten - Hanne Vibeke-Holst<br />Stormvakt - Kristina Ohlsson<br />Strandläsning - Emily Henry<br />Hon den roliga - Alba Mogensen<br />Ciderträdgården - Veronica Henry<br />Terapeuten - Helene Flood<br />Glass houses - Louise Penny<br />A great reckoning - Louise Penny<br />The nature of the beast - Louise Penny<br />Det är inte jag, det är du - Mhairi McFarlane<br />Bergens stjärnor - Jojo Moyes<br />Vuxna människor - Marie Aubert<br />Person okänd - Susie Steiner<br />Saknad, förmodad död - Susie Steiner<br />Den oändliga familjen - Cilla Naumann<br />Offermakaren - Viveca Sten<br />Floden hem - Hannah Richell<br />Jag borde sagt det först - Annika Wall<br />Överlevarna - Alex Schulman<br />Fjärilsvägen - Patrik Lundberg<br />Jul i krinolin - Amanda Hellberg<br />Bokcirkeln vid världens ände - Frida Skybäck<br />I hjärtats bibliotek - Phaedra Patrick<br />Ett väldigt stort hus på landet - Claire Sandy<br />Dockorna- Katarina Wennstam<br />En oönskad julklapp - Sara Molin<br />Det slutar med oss - Colleen Hoover<br />Bröllopsfesten- Lucy Foley<br />I sommar blir det nog bättre - Sisko Savonlahti<br />Männen i mitt liv - Sofia Rönnow Pessah<br />Fjärilsrummet - Lucinda Riley<br />Hem till Scupper Island - Kristan Higgins<br />På andra sidan Hudson River - Kristan Higgins<br />Jul i strandhuset - Veronica Henry<br />Sanningens ögonblick - Kristin Hannah<br />Livets aviga och räta - Kate Jacobs<br />Moratorium - Monca Rehn<br />Hjärtats bokhandel - Veronica Henry<br />Ett år av vila och avkopplinge - Ottessa Moshfegh<br />Den där kvällen - Sheila O'Flanagan<br />Lögnarens flickvän - Catherine Ryan Howard<br />Dödligt arv - Rachel Rhys</p><p><br /></p><p>SÄMST:<br />Kärlek i mån av snö - (författarens lamn utelämnas av barmhärtighet)<br />Så här skrev jag om den:<br />"Det enda som fick mig att ta mig igenom den här boken var tanken på hur jag skulle kunna lustmörda den sen. Vad är så illa då? Utan inbördes ordning:<br />1) Ingen pratar, alla tjuter av skratt eller skriker av bestörtning eller flämtar av indignation. Främst skrattar de. Jag har aldrig läst om några som så ofta skrattar så de gråter, och INGENTING som sägs är roligt?! (första bilden här nedanför)<br />2) Den absurda historien om svenska akademin som är huvudpersonens arbetsplats. Det är som att författaren ville bevisa att hon också hade kunnat skriva "Klubben" (det hade hon inte), vilket resulterar i långa sidospår där folk pratar om Horace, Sara Danius, Katarina Frostensson osv. Komplett med hänvisningar till citat?!<br />3) Inga detaljer stämmer. Se bilderna nedan för exempel. Kom brorsan Oscar år 1991 eller 1992? Var storebrorsorna 14 eller nästan 18? Hur kan storebror Kalle bara vara 2 år äldre än lillebror oscar när de är vuxna, när han var 10-14 år äldre som barn?<br />4) Jag bara måste nämna de usla dialogerna igen. Vansinnigt<br />5) Nivån på språket och korrläsningen. Båda ligger nära noll. Vid ett tillfälle är huvudpersonen "coollugn". Inte ko-lugn, utan cool-lugn. Alltså...</p><p>Läs. Inte. Denna. Bok! Det gör mig så förbannad att sån här slapphet och nonchalans inför läsaren accepteras. Gud, höll på att glömma! Vid ett tillfälle beskriver en karaktär sin förläggare som en förläggare som en jättehärlig och bra person vid namn Louise. Boken är utgiven på Louise Bäckelins förlag... (där de uppenbarligen inte kostar på sig korrläsare)."</p><p><br /></p><img height="305" src="https://drive.google.com/uc?id=14gWIEHtD_suPEqEs8hJ5BeKGwlwzWvYP" width="320" /><div><br /></div><div><br /></div><img height="197" src="https://drive.google.com/uc?id=1u6EhKr2pb7TKIPxF3rBWmr3CNmGT6XDi" width="320" /><div><br /></div><div><br /></div><img height="258" src="https://drive.google.com/uc?id=1kGihQWr3J9yjV1rzNi-NMrcuFTqfEwmk" width="320" /><div><br /></div><div><br /></div>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com1tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-74220037159533894032021-01-25T09:35:00.002+01:002021-01-25T09:40:45.032+01:00Nytt år, ny hobby!<p> Jag har börjat med två nya saker: vinterbad och att göra smycken av lera. Det ena - vinterbadet - lär jag fortsätta med eftersom bada är min stora passion (sjukt trist liv jag har), men det andra lär jag tröttna på inom två veckor. Det brukar vara så med mina hobbies, nånstans mellan 2 veckor och 4 månader håller de i sig. Under senaste åren har jag tex gått igenom bullet journaling, hand lettering, att rita blommor, att rita små "doodles" i form av typ träd eller berg, att göra blommor av silkespapper (!)... och säkert en mängd saker jag glömt.<br /></p><p>Vinterbad då. JA det är astrendigt just nu och jag känner mig aslöjlig som tycker så här, men det gör jag, nämligen: jag borde inte räknas in i såna som börjar vinterbada för att det är trendigt, för min mamma har faktiskt vinterbadat i typ ett ÅR! Har JAG vinterbadat förut? Nej. Men min MAMMA har, och därför ska jag inte få en släng av skopan när folk ba "guuud alla börjar vinterbada helt plötsligt".</p><p>Japp, min logik är ofelbar. Jag vet. </p><p>Vinterbad är såklart inte samma som sommarbad. Det är liksom mer "sänka ner kroppen i en isvak och försöka kontrollera andningen" och mindre "dyka i och bada en timme". Men ändå, när man har kommit upp är det en så oerhört skön känsla. Har dock köpt speciella badstrumpor för att inte fötterna ska värka så jävla mycket av att stå på is och snö. </p><p>Smyckena då? Varför har jag börjat med en hobby som de flesta ägnade sig åt i mellanstadiet?<br />Så här: det finns ju INGET att göra efter jobbet. Vädret är piss, mörkt och kallt ute, man får inte träffa folk, kan inte ge sig iväg nånstans och jag är så trött på att slökolla på nåt på netflix eller liknande. Så en dag förra veckan stod jag bara inte ut med tanken på ännu en astrist kväll utan nåt att göra, så jag gick och köpte lite lera och krokar till örhängen och sen gick jag hem och gjorde örhängen.</p><p>Blir det fint? Nja. Har jag väldigt många idéer men ingen förmåga att utföra dem? Ja. Kommer detta sluta med att jag har typ 20 par halvfula örhängen i lera som jag aldrig kommer använda? Troligtvis.</p><p>Men det gav mig nåt att göra ett litet tag i alla fall. Och just nu är allt som lättar tristessen välkommet. </p><img src="https://drive.google.com/uc?id=17PpoVMj3Q-RJKfsX3uMuHIcCPIBUQaEB" style="width: 50%;" width="100%" /><div><br /></div><div><img src="https://drive.google.com/uc?id=1_zPEg7pfYoJmkTpQYzbrwYeKVxqtw6LN" style="width: 50%;" width="100%" /></div>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-81333658646274836452021-01-04T10:39:00.000+01:002021-01-04T10:39:25.559+01:00Ja men god fortsättning då<p> There was jul, there was nyår. Julen var supermysig, lågmäld och alldeles lagom. Vi öppnade julklappar, åt god mat och spelade sällskapsspel. Oerhört unikt och annorlunda. Nyår var värdelöst jämfört med andra år, men vi klädde åtminstone upp oss och gjorde trerätters och hade quiz och bubbel och så sköt grannarna av lite fyrverkerier så att det åtminstone blev lite firande.</p><p>Och nu då?</p><p>Jag har för en gångs skull INTE städat ut julen än. Syster med familj kommer till helgen för att fira lite jul ihop och det vore mysigt att ha julgran och julpynt kvar tänkte jag. Men på söndag åker allt. Jag vet, jag vet... tjugondag knut osv. Men det blir liksom krock för mig när vardagen börjat och man går i skolan och jobbar och så ser det ut hemma som att julledigheten pågår. Nej in med krispiga (hatar det ordet) tulpaner och börja längta efter vår. Bara tre månader för tidigt.</p><p>Nyårslöften? Det är ju svårt när man verkligen inte vet hur året kommer se ut. Jag har ökat mitt läsmål till 100 böcker, det ni! Förra året läste jag 82 böcker och hade ett mål på 75, så i år tänkte jag utmana mig själv rejält. Anledningen till att det blivit så många fler böcker lästa i år än tidigare år är för att jag börjat läsa e-böcker på en ipad och har ett Nextory-konto. Who knew att enklare tillgång till böcker skulle öka ens läsande? Galet!</p><p>Och nej, jag räknar inte in ljudböcker i dessa 100. Dels för att jag avskyr ljudböcker (har noll fokusförmåga, wonder why) och dels för att det för mig inte gills som läsande. Om jag nu har läsutmaningar för att öka den tid jag lägger på att läsa (jämfört med t.ex. tv-tittande eller tiktok-surfande) så kan jag ju inte räkna in nåt som inte är Att Läsa. </p><p>Anyhow. Mitt andra nyårslöfte är att skaffa en hobby som Tar Mig Hemifrån. Svårt innan vaccinet kommer, I know. Svårt även eftersom jag letat efter en hobby jättelänge men verkligen inte hittar något. Jo, jag ska börja vinterbada! Det gjorde jag och min kompis på nyårsafton och förutom att mina fötter gjorde ont som fan så var det en härlig upplevelse.</p><p>Apropå fötter: på julafton trampade jag på en glasbit som kilade in sig i hälen. Vi fick inte ut den under julafton, inte heller under följande dagar. Till sist bet jag i det sura äpplet och gick till jour-vårdcentralen... som inte HELLER fick ut den lilla glasflisan. De satte på ett plåster som ska "dra ut" grejer ur foten och hänvisade mig till vanliga vc om det inte skulle hjälpa. Well, det hjälpte inte. Så jag ringde vanliga vc som sa att om inte jour-vc får ut den kommer inte vi få ut den. Du får gå till akuten.</p><p>Akuten? Ja dit går man ju gärna i coronatider och under nyårshelgen osv. Well i lördags pallrade jag mig dit trots allt bara för att få gå hem igen efter en timme. Eftersom den är så liten och foten har läkt igen utanför glasflisan får den sitta kvar. Tydligen kommer kroppen vänja sig vid att ha den där till sist och då kommer det sluta göra ont att belasta hälen. Well, vi får väl hoppas.</p><p>Jaja, det är bara en fot som är skadad i alla fall. INTE! För på nyårsafton lyckades jag dra ut en byrålåda för långt så den ramlade rakt ner på min tå på andra foten. Rakt ner på stortån som fick ta hela smällen. Så nu har jag en blå stortå på ena foten och en glasbit i hälen i andra foten. </p><p>Varför händer sånt här bara mig? För att jag är klantigast i världen? Okej då. Rimligt. </p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-11485705565421928392020-12-10T09:07:00.000+01:002020-12-10T09:07:08.286+01:00Storföretagen spelade på hennes känslor. Klicka här för att se varför hon älskade det!<p> Nä men alltså julreklam? Redan i november började jag leta upp denna min quickfix till att få tårarna att rinna. Jag ÄLSKAR julreklam, den har allt jag vill ha! Sentimentalitet, budskap om julens kärlek och glädje, fin musik, julpyntade hem. Släng in ett barn eller en gammal gubbe/tant och jag gråter ungefär lika mycket som när Rose släppte Jacks hand och lät sitt livs kärlek försvinna ner i ishavet.</p><p>Vilka är bäst i år, förstår jag att ni undrar. Ja men ni kanske inte är bevandrade i julreklamens tårfyllda värld? Låt mig därför presentera mina favoriter. Ja, det är stora onda företag som Amazon och McDonalds jag nu gör reklam för. Jag ber om ursäkt, men min blödiga "älskar julen"-gen trumfar min kommunist-gen, så nu blir det så här. Håll käften och gråt!</p><p><br /></p><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/gQdLD6kk960" width="560"></iframe><div><br /></div><div><br /></div><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/vTjtgualL9E" width="560"></iframe><div><br /></div><div><br /></div><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/HzHW9xZNxoI" width="560"></iframe><div><br /></div><div><br /></div><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/QJntbYytPz8" width="560"></iframe><div><br /></div><div><br /></div><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/GMuhj_aO3QE" width="560"></iframe><div><br /></div><div><br /></div><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/3cAzAf6s3ic" width="560"></iframe><div><br /></div><div><br /></div><iframe allow="accelerometer; autoplay; clipboard-write; encrypted-media; gyroscope; picture-in-picture" allowfullscreen="" frameborder="0" height="315" src="https://www.youtube.com/embed/_0eP-PgkVyo" width="560"></iframe><div><br /></div><div><br /></div><div>Ja alltså det finns ju såklart mängder fler än dessa, och dessutom från tidigare år. Så har ni missat detta nöje (om man nu anser det vara ett nöje att fulgråta) så är det bara att bänka er framför youtube i några timmar.</div><div><br /></div><div>Själv är jag tacksam över att jobba hemifrån efter att ha upptäckt några nya favoriter. Också en fördel med julreklam: jag är till och med tacksam över att jobba hemifrån efter en höst där det varit enda alternativet. </div>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-16546330706653089232020-11-29T21:53:00.001+01:002020-11-29T21:53:14.058+01:00Äntligen!<img width="100%" src="https://drive.google.com/uc?id=1z3LTACGKAQSAidaXFcwi8gll8JQ8eeUI"><br><img width="100%" src="https://drive.google.com/uc?id=1_MyzUVcNCVSFoOGEKLzPl_kuycIxnCB8"><div><br></div><div><div><br></div><div><br></div><img width="100%" src="https://drive.google.com/uc?id=1wUQza8AiqAvXskJQEmDZt-zf1h2gSqRX"><img width="100%" src="https://drive.google.com/uc?id=1PktjvHl320a1i8IdsOu6r61zS15iOwYu"></div><img width="100%" src="https://drive.google.com/uc?id=1uSDXrCx-JI80DoBftc5cK-e2M1poAWVY"><div><span style="-webkit-tap-highlight-color: rgba(0, 0, 0, 0);"><br></span><div><br></div><div><br></div><img width="100%" src="https://drive.google.com/uc?id=1GMdGBHHofu7eIyIH0GZwTGa4r5_BLTyj"></div><div><br></div><div><br></div><img width="100%" src="https://drive.google.com/uc?id=1TigX9yLvf9bezLWQp7Iwuo2Y8KZk-OJ2"><div><br></div><div><br></div><img width="100%" src="https://drive.google.com/uc?id=13ns6il6wHD6lSYz3aN-WCl-sCSSXF7Cw">Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-53841163449169202962020-11-17T04:57:00.001+01:002020-11-17T04:57:32.647+01:00Nä men nu ger vi väl ändå upp? Alltså jag tycker ändå att jag har härdat ut rätt länge. Tröstat mig med att andra har det värre, att vi i alla fall har varandra och bor bra. Det var pissigt att inte kunna åka till Frankrike i somras, men jämfört med vårdpersonalen som måste jobba konstant och knappt kan ta nån semester var det ju ingenting. Så klart. Men nu är jag så jävla trött på skiten. Jag är trött på att jobba hemifrån, på att inte kunna träffa kompisar, på att inte få dansa, inte kunna göra vad jag vill utan att behöva isolera mig och hela tiden påminnas om att allt är grått och ensligt och deppigt. Jag frossar såklart i julpepp och längtar tills december och advent, men inser ju att efter nyår kommer det bli ÄNNU gråare. Nu har jag liksom ändå min favorithögtid att se fram emot och planera inför och glädja mig med. MEN SEN DÅ? Alltså januari-februari-mars kommer ju bli det fucking tråkigaste i världshistorien. Seriöst. Jag ORKAR inte med tanken på det. Vanligtvis håller man ju på att gå under då varje år, men denna gång? Ännu ett varv med coronaskiten? Nej, det går inte. Samtidigt finns det ju inget alternativ. Det är ju bara att ta sig igenom. Det trista, gråa, pissiga. Köpte en flaska gin på väg hem från kiropraktorn idag. Ska dränka min tristess i varma gindrinkar hela december igenom. http://dlvr.it/Rlq9WP
http://dlvr.it/RlqZNg<br /><a href="http://dlvr.it/Rlqx0k">http://dlvr.it/Rlqx0k</a>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com2tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-71651032789526238292020-10-18T20:57:00.001+02:002020-10-18T20:57:13.456+02:00Sånt här lyckas bara - BARA - jag med!<p> Igår var det lördag och jag hade lite feeling. Solen sken och jag och Emmy hade handlat blommor på torget och jag tänkte städa lite medan Majken lekte med en kompis. Dessutom tänkte jag vara extra duktig och putsa fönstret i badrummet. Well, var aldrig extra duktiga för ödet gillar inte en jävla pretto-tönt, det fick jag erfara igår. Vän av ordning (sanning) kan ju hävda att det var min klumpighet som var den skyldiga, inte ödet, men då kan vän av ordning vara tyst för man ska inte sparka på en som redan ligger</p><p>VAD FAN PRATAR JAG OM? Herregud, sluta jiddra och börja berätta. Jo: jag skulle putsa fönstret i badrummet men lyckades peta ner det doftljus i glasform som stod i fönstret. Det gick sönder sådär mycket som glas kan gå sönder mot klinkers, dvs rätt jävla mycket. Nåja, jag sopade upp och ställde bort det trasiga ljuset-i-glas och fortsatte putsa fönstret. Tills jag lyckades välta ner ljuset igen. </p><p>Och denna gång ramlade det rakt på min tå.</p><p>Med en vass glasskärva nedåt.</p><p>Aj.</p><p>Alltså först fattade jag inte att det var så illa som det var. Jag skrek väl "aj som fan" eftersom det gjorde ont, men det gjorde inte SÅ ont. Alltså blev jag lite förvirrad när jag lyfte bort doftljuset och hela fingret blev fullt av blod. Varifrån kom blodet? Well, antagligen från den reva i strumpan som det verkligen bubblade blod upp ifrån. Varje gång jag lyfte på foten droppade det stora mängder blod ner på golvet. Härligt!</p><p>Så där stod jag, på ett ben, med en växande pöl blod under min upplyfta fot, glasskärvor och glassplitter på hela golvet, makaroner som kokade på spisen eftersom jag höll på att fixa lunch till barnen.</p><p>Var jag ensam hemma med barnen? Självklart!<br />Hade Majken en kompis över? Jo men visst!</p><p>Tack och lov hade jag en rådig femtonåring hemma, så när jag väl vrålat tillräckligt högt för att det skulle tränga igenom min 90-talsmusik jag spelade i högtalarna, och hans gaminghörlurar, kom han och hjälpte mig. Fixade lunchen, torkade upp blodet och hittade efter lite om och men en kompress.</p><p>Borde jag kanske ha sytt såret? Mycket möjligt. Gör det ont när jag går? Bara om jag har skor. Kan jag böja tån? Nope.</p><p>Händer såna här grejer nånsin någon annan än mig? Nej. Nej, de gör ju inte de. För de flesta hade gått och slängt den trasiga glasbehållaren direkt, men är huvudet dumt får kroppen lida. Eller ja, tån då. I mitt fall.</p><p><br /></p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-28043970047594553472020-10-06T15:12:00.000+02:002020-10-06T15:12:13.634+02:00Som om jag vore gravid (det är jag INTE!)<p>Kände att jag behövde förtydliga att det alltså absolut inte finns några tankar på barn här. Eller ja.. jo.. det gör det ju alltid. Skulle lätt kunna skaffa minst två till om det bara fanns oändliga resurser i form av tid, ork och tja.. jordens resurser. Så nope, inget sånt.</p><p>Vad som däremot finns är tankar på inredning. Jag bygger bo som att jag vore höggravid och snart skulle föda. Självklart finns det en direkt koppling mellan "vilja göra fint hemma" och "tvingas vara hemma hela tiden pga corona". Faktorn "inte ha nåt annat kul att lägga pengar på" spelar ju också in såklart. </p><p>Så vad gör jag då? Tja. I våras (vintras?) gick jag till sist med på att byta ut vår lilla gamla tv mot en större. Jag är ju team "tv-apparater är svinfula" sen alltid, men när jag faktiskt satt och kisade mot skärmen ibland fick till och med jag inse mig besegrad. Det gjorde enorm skillnad när det gäller tv-tittandet. Inte en förbättring inredningsmässigt dock. </p><p><br />Det som... omg! Alltså exakt när jag skrev detta insåg jag att jag inte bloggat om den största förändringen av alla när det gäller vår lägenhet. Nämligen: vattenskadorna. I vintras upptäckte jag en vattenskada i Majkens rum. Nån från hyresvärden var här, kollade och sa att de skulle fixa läckan. Sagt och gjort, vi tänkte höra av oss längre fram för att få rummet omtapetserat så vi avvaktade med det till sommaren. Smart av oss! Eftersom i början av juni ropade Majken på mig. Då regnade det in i hennes rum. Droppade från taket. Vilket mys! Fram med hink och ringa hyresvärden igen. Denna gång konstaterade de att nähä, det var visst inte alls lagat ordentligt förra gången. Vilken chock (inte). Så de sågade upp halva Majkens tak och satte in en stor fläkt och så var det hela jävla sommaren.</p><p>Sen då, i augusti, när jag börjat jobba igen - paus här för att berätta att en av inredningsgrejerna vi gjort är att vi slängt ut en ful soffa på övervåningen och inrett ett fint litet kontorshörn åt mig - så upptäckte jag att tapeten bakom mitt skrivbord såg bucklig ut. Jag petade på den och jahapp, mjuk vägg. Ännu en vattenskada. </p><p>Så vi ringde vår hyresvärd igen och de kom och sågade upp ännu en vägg. Denna gick dock lite snabbare att åtgärda, så Majkens rum blev klart ungefär samtidigt som de fixade väggen i mitt "kontor". </p><p>Alltså, senaste månaderna har vi:<br />- bytt tv, vardagsrumsbord och vardagsrumslampa<br />- slängt ut tv och soffa från övervåningen och istället gjort arbetsplats till mig<br />- fått Majkens rum helrenoverat due to vattenläcka<br /><br /></p><p>Och så har vi valt nya köksluckor och bänkskiva till köket eftersom det var förjävla fult och slitet också. Plus... sa jag att vi renoverar köket i sommarstugan?</p><p>Det är ju inte så att vi badar i pengar, men de stora kostnaderna har ju hyresvärden stått för (inte i sommarstugan dock, det hade ju varit smidigt) och vissa saker har stört mig länge och nu när jag ändå är hemma så sjuuuukt mycket så blev det dags att åtgärda dem. </p><p><br /></p><p><br /></p><img height="320" src="https://drive.google.com/uc?id=1FKWyley6v7YCxjBgykvzzuY9EIk2_Ram" width="257" /><img height="320" src="https://drive.google.com/uc?id=18zGkZMLod8mmw8KHnovtuFvTG3r1KUEK" width="245" /><img height="320" src="https://drive.google.com/uc?id=1czdPjEctFZslvqvN4uLz1GjkMoup4spW" width="216" /><img height="320" src="https://drive.google.com/uc?id=1GWsEmLiwgFbdrn3ABuT2ONoK2y-Q9H1Y" width="148" /><div><br /></div><img height="320" src="https://drive.google.com/uc?id=1nLJBNilIoFVLkIKwjpwDWEinRUDD1faS" width="216" /> <div><br /></div><div>Ja men ni ser ju. Blandad kompott vad gäller mitt hem. Nu när vi alltså precis blivit av med hantverkare i Majkens rum så ska vi snart byta luckor osv i köket. Det är som att jag inte kan tillbringa en enda minut till i ett fult hem, så allt måste fixas nu nu nuu!</div><div><br /></div><div>Sen kan det kanske spela in att både min syrra och en kompis precis köpt hus som är jättefina och jag är "kvar" med en hyresrätt från 90-talet (alltså vår lgh är jättehärlig, men det är ju trots allt en nittiotalslägenhet). Klart jag vill åtgärda det jag kan!</div><div><br /></div><div>Önskar mig dock väldigt mycket färre vattenläckor framöver. </div>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-24959405915226587562020-10-01T10:25:00.001+02:002020-10-01T10:25:02.972+02:00Watch out, CC!<p> Jag och Emmy har börjat kolla på The Nanny. För alla oss som var unga på den tid då tv var eftermiddagssysselsättningen nr 1, före internet och smartphones men efter pinnar och kottar-eran, är ju The Nanny själva förkroppsligandet av eftermiddagstv. Det och "Alla älskar Raymond", detta vidriga avskrap till program.</p><p>The Nanny gick liksom varje dag, flera gånger om dagen, året runt. Typ. Det var lite godtyckligt vilka säsonger Tv3 valde att visa, ibland började de om från början mitt i säsong 3, ibland kändes det som att säsong 6 hade pågått för alltid. Alla jag känner har sett varje avsnitt i snitt kanske 5 gånger. Minst!</p><p>Det jag försöker säga är att jag har fan sett denna serie en miljard gånger, jag kan introsången utantill och jag har älskat Fran Fine sen jag var liten. Och ändå hade jag glömt hur BRA serien är?</p><p>Först en disclaimer: det är ooooerhöööört mycket fatshaming och tjockisskämt och fokus på att tjejer ska vara smala smala smala och snygga. Nu är ju tjockisar den sista gruppen som det än idag är helt okej att skämta med, så vad kan man förvänta sig av en serie som spelades in under tidigt 90-tal? Inte mycket, i alla fall inte gällande detta.</p><p>Men annars? Det är så jävla ROLIGT? Jag kom inte ihåg att det verkligen var kul på riktigt. Och mycket annat är verkligen i framkant, som när Fran skäller ut Mr Sheffield för att han har dubbelmoral gällande när Maggie vs. Brighton kysser någon. </p><p>Dessutom är det fint ibland, sorgligt ibland (grät ögonen ur mig igår) och det är alltid fantastiska outfits. Eller ja, ibland är de fantastiskt fula och ibland fantastiskt konstiga, men hon klär sig inte tråkigt Fran Fine. Det gör hon inte!</p><p>Det är i alla fall en rolig upptäckt att en 30 år gammal serie (jag vill dö, huuur kan 1990 var 30 år sen???) fortfarande håller och är bra tv. </p><p>Vi ser den på Prime video.</p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-84516830590129094002020-09-30T15:04:00.003+02:002020-09-30T15:04:54.105+02:00Till försvar för mig själv<p> Jag VILL blogga! Jag tänker på det jätteofta: att jag saknar det, att jag vill skriva ner mina tankar och vad som händer precis som för några år sen. Men sen kommer adhd in i bilden och slår totalt bakut eftersom jag samtidigt känner att jag BORDE blogga. Så funkar ju nämligen adhd: om något upplevs som ett måste så blir det tvärstopp.</p><p>Jag skojar inte med hur löjlig nivå det kan vara på grejerna som blir oöverstigligt svåra att göra. Jag har till exempel en helt ny säsong av Shameless att se. Det är en av mina favoritserier, men eftersom jag nån gång tänkte "jag borde verkligen se den istället för ännu en gammal säsong av The Amazing race" så kan jag nu inte förmå mig att sätta på den när jag väljer serier. </p><p>Avslutande boken i en trilogi borde man ju läsa, eller hur? I alla fall om man läst de två första delarna då. Så just därför kan jag inte börja läsa "Sen for jag hem igen" - just eftersom jag "borde". Sen tyckte jag också att bok nr 2 var mycket mycket sämre än den första, men ändå! Jag vill ju läsa den, jag bara orkar inte, KAN inte, eftersom det känns som ett måste.</p><p>Det är löjligt, absolut. Men inget jag kan göra åt. Alltså jag kan såklart tvinga mig att göra astrista grejer på jobbet och när det är riktiga måsten - men när jag bara upplever det som ett borde, nåt som inte är helt frivilligt, och det dessutom är helt oviktiga grejer? Då blir tröskeln högre.</p><p>Som att blogga, fastän jag vill. Alltså det är såklart inte bara adhd. Det är ju också bloggdöden, andra sociala medier, att man inte får nåt gensvar längre (eftersom man slutat blogga, hallå), allmän tröttma på mig själv osv. Men det är ju ändå bekvämt att skylla på. Är det inte så de säger, alla (självutnämnda) experter? Att folk skyller på sitt funktionshinder när de egentligen bara är lata? Well, trist om de skulle ha fel. Jag får uppoffra mig för deras skull!</p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com0tag:blogger.com,1999:blog-541656731211350377.post-44186791199123064322020-09-02T15:53:00.000+02:002020-09-02T15:53:03.364+02:00Till försvar för Tiktok<p> Ok, jag tänker inte ge mig in på saker som att de samlar data och att det är kinesiska staten som styr allt osv osv. Varför inte? För att jag inte orkar bry mig och inte förstår mig på hälften av såna grejer</p><p>Men! Det jag däremot tänkte göra är att skriva ett litet försvarstal för denna lilla app. </p><p>Såhär började det hos oss: Emmy hade musical.ly som sen blev till tiktok. En efter en skaffade vi andra också appen. Noa var sist att falla dit, men är nu lika beroende som oss andra. Varför? För att det är kul.</p><p>Kritiken mot Tiktok från vuxet håll brukar antingen låta såhär: "Jag fattar inte vad som är så kul, jag förstår mig inte på det" eller såhär: "Det är ju bara för barn, dessutom blir de beroende!" eller såhär: "Suck vad trist att kolla på massa tonårstjejer som dansar."</p><p>Självklart får man tycka både det ena och det andra, men det är ju som vanligt rimligare om man baserar sin kritik på hur nåt faktiskt funkar. Inte hur man inbillar sig att det funkar.</p><p>Tiktoks algoritmer styr varje användares "For you"-sida stenhårt. Detta är startsidan där olika videos visas utan att du behöver göra något åt det. De du följer visas under en annan "flik" och klickar man på ett ljud eller en användare ser man alla tiktoks som använder det specifika ljudet, eller alla tiktoks som den användaren har gjort. Man kan också söka på # eller vanligt sök såklart. </p><p>For you-page är där alla vill hamna. Det är så man blir viral. Och det är ju oerhört mycket enklare på Tiktok än på andra ställen. Yours truly har haft 5-6 tiktoks som kommit upp i tiotusentals visningar. (till Emmys stora förtret...)</p><p>Hur styr algoritmerna då? Alltså jag tänker inte gå in på det tekniska, men det som är kul med tiktok är att man får ett så extremt skräddarsytt flöde. Jag får nästan bara roliga sketcher, internskämt som driver med trender (mer om det sen), politiska grejer och jävligt mkt feminism och girl power. Min man får typ hundar och medelålders roliga vita amerikanska pappor med pappaskämt. Majken får pysseltiktoks och harry potter-tiktoks, osv osv. Detta är ju såklart både positivt och negativt (har man hamnat på straight tiktok är det svårt att ta sig därifrån), men det innebär att man hittar roliga grejer lättare. De riktigt virala sakerna hamnar dock oftast på allas for you-page till sist.</p><p>Okej, så det är uppenbarligen inte bara unga tjejer som dansar, det är inte jättesvårt att förstå sig på rent tekniskt och det är inte bara för barn. Varför hatar folk det så mycket då? Well, en anledning är såklart för att det främst är unga tjejer som hållt på med det (fram tills nyligen). Allt unga tjejer älskar ska man ju hata och håna, det är sen gammalt. </p><p>Men sen blir det väldigt internt också. Det uppstår trender på tiktok, detta kan vara olika slags ljud som används, olika danser, olika skämtformat osv. Dessa utvecklas sen till att bli interskämt, där man gör en twist på den senaste trenden, eller mixar två trender, eller utvecklar en trend ännu ett steg. För den som är inne på tiktok blir detta helt logiskt, men kommer man utifrån och ser dessa klipp så blir det rätt oförståeligt. Man måste ha tiktok för att förstå tiktok, helt enkelt. </p><p>Okej, nu har jag förklarat klart. Dags för försvaret: </p><p>1) Det är kul! Alltså verkligen superkul. Jag har skrattat så jag gråtit fler gånger än jag kan räkna. </p><p>2) Det blir ett sätt att bonda med sina barn. Man kan dela tiktoks med varandra (vilket vi gör oerhört flitigt i vår familj), och genom det barnen skickar till en får man en uppfattning om hur deras flöde ser ut och vad de uppskattar. Till mig skickar ungarna politiska videos, feministiska videos och alla vine-referenser. Till sin pappa skickar de... hundvideos. Typ. </p><p>Nej men på allvar: ju äldre barnen blir, desto svårare är det ju att ta del av deras värld. När man inte längre styr vad de kollar på eller vad de läser eller vilka appar de använder, när man inte längre har kunskap om vad de möter dagligen, då är tiktok helt ärligt ett bra sätt att få en liten glimt av den världen igen. Inte för att spionera, såklart inte, utan för att dela en del av deras vardag. Det blir internskämt som hela familjen kan delta i... det är fint tycker jag.</p><p>3) Du kan styra lite vad ungarna ser. Dels genom att skicka tänkvärda/smarta/roliga tiktoks om viktiga ämnen - det gör ju att du kan förmedla åsikter utan att predika. Tro mig, tonåringar idag är SJUKT bra på att göra jävligt roliga/vettiga tiktoks om allt från sexuellt samtycke till diskriminering till sexuella trakasserier. Men dels styr du ju lite deras algoritmer också. Om dina barn gillar och kanske delar vidare de tiktoks du skickar så kommer algoritmen plocka upp det och skicka fler såna videos till deras for you-page. Moahahaha... ni trodde kinesiska staten kontrollerade er kids? Det är bara mamma, som vanligt.</p><p>4) Det är kreativt. Oavsett om man blir inspirerad att lägga världens sjukaste sminkning eller lära sig Wap-dansen (jag är lowkey sugen på att lära mig den, men känner att det vore patetiskt) (ni får googla) eller får en idé om hur man kan baka nåt gott... allt sånt triggar ju kreativiteten. Jag blir peppad att spela in egna roliga tiktoks, Emmy dansar konstant och Majken vill pyssla. </p><p>5) Det är rätt positivt. Alltså såhär: det är klart att det finns hat och skit på tiktok som på precis alla sociala medier. Men jag ser också så extremt mycket fint. Där osäkra personer lägger upp nåt som ärligt talat är rätt dåligt och pinsamt, men blir peppade och får så mycket kärlek i sina kommentarer ändå. Eller en tjock tjej som gör den senaste trenddansen och får 2 miljoner likes. Det är liksom inte bara de snygga och populära som får synas, vilket jag tycker det är på instagram. Självklart är det precis som på andra sociala medier en kult kring populära konton, men har du bra innehåll så premieras det också.</p><p>6) Öppenheten hos unga tjejer. Alltså I kid you not, vi pratar tonårstjejer som osminkade lägger upp skämt om sina flytningar/mens. Det är så långt ifrån min tonårstid med smusslande kring alla våra kroppsliga funktioner. Och det kanske bara är på tiktok och inte alls manifesterar sig i verkligheten, men att det öht finns där är ju ett jävla stort steg känner jag? De pratar öppet om relationer, övergrepp, vänner, osäkerheter, skola... ja jag ska inte bli rörd och sitta här och lipa men det är TAMEFAN fint!!</p><p>Jävlar vad långt det här blev. Kanske hade ett uppdämt bloggbehov pga inte bloggat på flera månader? Kanske. Men nu tycker jag ni ska skaffa tiktok, i alla fall om ni har äldre barn som har det, och ge det en chans. Just do it! </p>Ellenhttp://www.blogger.com/profile/07046557964221213884noreply@blogger.com2