Igår såg jag på Gossip Girl, och blev ännu en gång så himla trött på Serena. Jag vet inte om serien är gjord så att det är Blair man ska ogilla medan Serena är den skönt mysiga blondinen? I såna fall har de väl misslyckats rätt rejält.
Buhu, min pappa gillar inte mig. Stackars lilla rika flicka som blir helt galen och utåtagerande för att hennes biologiska farsa inte vill ha henne. Suck it up! Visst kan man deppa och vara ledsen, men någonstans borde väl manusförfattarna inse att det är liiiite uttjatat med hela den här "pappa är dum mot dotter, dotter blir galen och utåtagerande och gärna slampig"-grejen. Se Forrest Gump: ja, vi fattar att Jennys (?) farsa var ett svin. Man behöver kanske inte illustrera hennes trasiga själ om och om igen? Ja, vi fattar... hon har inget att leva för. Ja vi fattar... hon klär av sig naken och dricker för mycket. Ja, vi fattar... hon väljer våldsamma killar. We get it. Släpp det!
Och jag ska inte ens börja med Kelly Taylor, gnällapan av alla gnällapor. Ärligt talat, att de kickade Brenda och inte Kelly måste ju ha varit största hjärnsläppet sen "internet är bara en fluga".
Överhuvudtaget är det märkligt med alla dessa blondiner som ska vara seriens stjärna. Men som är gnälliga, våpiga, fjolliga och svaga. Alla coola brunetter får stå i bakgrunden, få vara bitchen, få vara den som säkert har en mycket mer traumatisk bakgrund än den gnällande blondinen, men eftersom brunetten inte klaaaaagar så himla mycket så är det ingen som bryr sig.
Nåja, jag är mycket hellre Valerie än Kelly. Hellre Brenda också. Och definitivt hellre Blair än Serena.
Blondiner må ha roligare, men inte på tv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar