I dagens lokaltidning kan vi läsa om fotbollsspelaren som är uppe i rätten för att ha stått och skrikit att han ville döda invandrare, och när en kvinna ifrågasatte honom slog han henne och sedan även hennes väninna som försökte gå emellan. Allt enligt åtalet då.
Han: "säger sig inte minnas någon misshandel men medger att han skrek saker om invandrare."
Och vidare förtäljer artikeln att (mina kursiveringar):
"Han förnekade inte uttryckligen att han slagit kvinnorna. Istället upprepade han flera gånger att han ”inte hade några minnen” av det. Hans försvarare Lena Blixt medgav dessutom i sin slutplädering att kvinnorna inte hade någon uppenbar anledning att ljuga. Hon koncentrerade sig istället på att övertyga rätten om att slagen i så fall varit med öppen hand, för att på så vis reducera brottsrubriceringen till ringa misshandel"
Så fotbollsspelaren erkänner alltså att han skrek saker om invandrare, och varken han själv eller hans försvarare förnekar att han har slagit kvinnorna.
Ändå väljer han att avsluta så här:
"– När man läser tidningen får man uppfattningen att jag skulle vara en rasist som slår tjejer. Det är helt fel"
Jaa du. När man läser tidningen får man faktiskt exakt den uppfattningen. Eftersom du och din försvarare har sagt det själva!
Ibland får man väl ändå tänka på att hålla tand för tunga?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar