Saker man egentligen inte får säga...

Fyraåringen (när han är fin skriver jag hans namn, när han är mindre fin skriver jag fyraåringen. Det känns som en bra kompromiss.) har varit icke-underbar hela dagen. Så pass icke-underbar att jag är på gränsen till sammanbrott.

Fast han bröt ihop först. Nyss gick han härifrån och skrek "jag vill aldrig aldrig vara med dig idag!".
Hur kass morsa är man om man á la Fylking ger upp ett "Äntligen!"?

Rätt så kass va?

Trodde nästan det. Tur att jag höll tyst och bara gjorde en liten segergest inombords.