So what? Vad är nyheten?

Ja, idag skriver alla om att Sverigedemokraterna till sist har slängt av sig den gråa tröjan och istället dragit på sig den bruna uniform vi alla redan visste fanns därunder. Vidare diskuteras det om det är ren rasism och vad Aftonbladets utgivare har tagit för ställning i och med att publicera debattartikeln. Och så slängs det lite med självklarheter och tomma ord också.

Nå, nu hade jag en poäng med det här inlägget, förutom att rada upp länkar till aftonbladet (jag läser andra tidningar, men man får fler läsare om man länkar till Aftonbladet istället för t.ex. DN, och jag är en blogghora). Nämligen denna att "so what". Alla visste redan vad Sverigedemokraterna stod för. Ingen trodde - på riktigt - att de bara var ute efter att vara snälla, demokratiska och mysiga och bara hade en yttepytteliten motvilja mot invandrare (läs: muslimer).

Ingen trodde det. De som påstod att de uppfattade det så ville bara slippa kallas för rasister själva. Lite som att "äh, Hitler är en skön snubbe egentligen. Det är bara så jävla politiskt inkorrekt att våga säga att man röstade på honom. Bara för att vänstermedia har beskrivit honom som djävulen själv. Så jäkla dålig stil. Egentligen är han inte värre än nån annan politiker, bara det att han vågar gå emot det här jäkla messamhället och erkänna att vi har ett problem" (Jag tror inte att någon har något att invända emot min liknelse med Hitler efter att ni har läst debattartikeln?)

Well, verklighetens folk har full koll på vad Sverigedemokraterna står för. Enda skillnaden är att det blir lite svettigare att försöka förklara sin röst på dem nu. Tidigare kunde man ju i alla fall låtsas att man hade missuppfattat, misstolkat, missförstått. Nu får man stå för sitt val. Dra sin smutsiga byk ända till tvättstugan medan grannarna står och tittar bakom köksgardinen.

Åsikterna har folk dock kvar. Tyvärr.

Jag vet inte riktigt vad rätt väg är att gå. Ska man bemöta dem och smula sönder deras luftslott till argument (men då ge dem legitimiteten av ett "riktigt parti", och då ge dem en arena att föra ut sin skit ännu mer) eller ska man ignorera, blunda, försöka tiga ihjäl idiotin (men då riskera att folk tror att man inte vågar ta diskussionen, att de har så rätt att ingen vågar bemöta dem osv)?

Jag vet inte. Men jag är knappast förvånad, upprörd eller ens illamående över artiklarna i tidningen idag. Det är gammal skåpmat. Som stolt kommer stämplas som "politiskt inkorrekt" av sd:s anhängare.