Vi åt mat från Max till lunch idag. Noa tittar på sin juicemugg och säger "Den här kommer från återvinningsstationen. Man kan återvinna den". Jag blir rätt förvånad och frågar "hur vet du det?" varpå han svarar "Det ser man på symbolen".
Det är vid såna tillfällen jag blir så glad över att han går på förskola. Hade jag varit hemmamamma hade han aldrig vetat något sånt. Han kanske hade vetat mer om andra saker, men saker som han (och Emmy) tillgodogör sig på förskolan skulle de aldrig ha fått hemma. Vi är bra på vårt sätt, men vi är inga pedagoger.
Och eftersom vi inte tillhör de som tycker att "pedagogik får de nog av längre fram i livet" (sen när är kunskap tung att bära?) är vi väldigt nöjda med att våra ungar går på förskolan.
Ja, det var bara det jag ville säga.
Att satta dem i forskola har alltsa bara pedagogiska motiv? Det handlar inte om en sjalviskhet sa stor att du hellre arbetar och later kompletta framlingar spendera mer tid med dina barn an du sjalv gor? Intressant, MYCKET intressant!
SvaraRaderaKnapparna jag trycker pa ar storre an de illroda nodstoppsknapparna skidliftar ar utrustade med. Kliar bara sa i fingrarna nar jag ser dem att jag inte kan lata bli. Lite for latt kanske, men ack vilka sanningar jag kraker ur mig!
SvaraRadera