Jag vet inte om jag nu anmäler mig till tävlingen "Skandinaviens sämsta morsa" (jag vann ju Sveriges sämsta morsa genom att lämna min fyraåring ensam hemma i tio minuter), men ärligt talat: Kan folk inte lämna sina barn i badkaret ensamma ens för några minuter? Sitter de bredvid och tittar på hela tiden?
Även om man inte gör som vi och använde nya bubbelbadkaret som barnvakt när vi flyttade, finns det väl ändå något slags mellanting? Typ vara i ett närliggande rum och lyssna på barnet? Eller pyssla i köket utanför och titta till barnet/barnen med jämna mellanrum?
Nu vet jag att alla barn inte är lika vana vid vatten som våra, speciellt Noa är ju makalös. Kunde simma med puffar vid ett års ålder, dyker och "simmar" under vatten många långa sekunder, hoppar och simmar och Emmy är inte långt efter. Men ändå - vanliga barn (;-) ) har väl också NÅGON slags vattenvana?
Hur gör ni?
Lösning: Vi har inget badkar! ;-) Annars är jag lätt hysterisk på just ensam-i-badkaret-fronten, inte en sekund ensamma om vi lånar svärisarnas badkar eller så. Tror det är för att jag läste "skrämseljournalistik" om barn som drunknade i 10 cm vatten när jag var i mina känsliga tonår... *amatörpsykolog*
SvaraRaderaI övrigt är jag ganska orädd om barnen, men någonstans måste man kanske visa att man är en god mor??! *asg*
Jag kan sitta och kika lite på Tv, pyssla i köket samtidigt som sonen badar, blir han tyst ropar jag eller går och kollar. Går även och kikar till honom med jänma mellanrum. Men sitter inte i badrummet hela tiden.
SvaraRaderaMen jag tror nog inte att dom flesta sitter i badrummet hela tiden som deras barn badar, men man säger så för man vågar då rakt inte erkänna något annat! Så mycket skitsnack och är det någon som erkänner att man inte är i badrummet hela tiden då jäklar hoppar man på människan i fråga. Att man sen gör samma sak det vågar man inte erkänna. Folk ska vara så himla duktiga hela tiden.. Tröttsamt.
Vi använder badkaret som barnvakt. Blir Alvin tyst tittar jag till. Däremellan njuter jag av lugnet.
SvaraRaderaVi – eller maken, för det är han som sköter badandet – går ut och in.
SvaraRaderaJag ska inte säga att våra barn inte kan drunkna i badkaret, men jag finner det mycket otroligt att de skulle lyckas såvida de inte slog sig i huvudet först.
Vilket iofs också skulle kunna hända.
Men vi lever inte så. Jag orkar inte tänka "tänk om" hela tiden. Bilbarnstolar och regler kring hur man beter sig i trafiken, ja. Springa fram med solskydd och skrika "iiii!" när barnen drar av sig tröjan nere på stranden, nej.
Ha ha!(Nelson-skratt) Du gjorde en smiley i din blogg. Var det för att ta udden av påståendet att dina barn inte är normala?
SvaraRaderaFår man inte göra smileys? Attans, jag är så jävla kass på det här med att blogga.
SvaraRaderaJag gjorde en smiley så att folk inte skulle bli så jäkla kränkta över att mina ungar är begåvade med simhud mellan tårna fastän deras knappt vågar doppa sina. (Tår, alltså)
Mitt ointresse för ditt ämnesval är nu större än nånsin.
SvaraRaderaCarl - åh nej. Whatever will I do? Lisas kompis som jag inte ville ligga med gillar inte mina ämnen i min blogg. Attans!
SvaraRaderaJapp. Så se till o skärp dig lite i fortsättningen!
SvaraRaderaÖnska ett ämne då. Du får ju vara lite aktiv om du ska klaga.
SvaraRaderaOhh! En önskeblogg! Låt mig fundera lite bara.
SvaraRaderaVi... badar MED sonen (två år) i badkaret. Men så är han också helt livsfarlig och saknar allt vad självbevarelsedrift heter. Så länge han är så vild som han är så får han bada med oss!
SvaraRaderaJag är en rabiat titta-på-barnet-som badar-förälder. Dels har jag nog indoktrinerats med samma skrämselpropaganda som Kerstin ovan, dels ramlar/halkar sonen regelbundet i badkaret och skulle då mycket väl kunna slå i någonstans (och har gjort det), så det känns faktiskt inte alls helt taget ur luften.
SvaraRaderaSå sorry ;-)