Mindre boobs, mer pretto!

(Det sägs att rubriken lockar fler läsare än typ taggar och nyckelord i texten. Och hur många lär inte googla på ordet "boobs"? Man får inte vara dum!)

Bloggvärldsbloggens veckotema är språk. Och eftersom jag förra gången (första gången) skrev så förbannat illa om invandring och främlingsfientlighet, ville jag skärpa till mig. Språk, liksom. Jag kan språk. Jag är språk. Eller låt mig omformulera mig: Jag är ord, jag lever det skrivna språket. Jag andas formuleringar. (Jag lovade er pretto, här får ni pretto!)

Bara för att illustrera:

När jag var liten tyckte jag att en rolig fredagsunderhållning var när mamma tog en ordbok och sa ett ord som till exempel "förmäten" och så skulle jag förklara vad ordet var. Det tyckte jag var en rolig lek.
Det tyckte ingen annan.

Som vuxen är jag kvar där någonstans. I en värld där ingen riktigt hakar på. Där ingen vill leka med mig. Så jag har mig själv kvar. Mitt eget huvud. Och min blogg. Min blogg är på intet sätt en kanal för mig att få ut viktiga budskap, jag har inte så mycket att säga egentligen. Min blogg är snarare en ventil för att jag ska få ut alla de ord som trängs i mitt huvud. Alla de meningar som uppstår när jag formar fantastiska, formidabla, fräcka, fina formuleringar. Min hjärna går på högvarv hela tiden, alltid, konstant, jämt, utan uppehåll. Den rimmar, hittar på, letar ord, byter ord, formulerar, skriver ner - jag måste få ut det.

Därför är jag så tacksam för den här bloggen. Här kan jag sätta på pränt det som surrar runt. Så försvinner det sedan. Flinka fingrar får föreviga flumhjärnans formuleringar. (Ni ser, såna här saker snurrar runt i mitt huvud. Om jag inte får ut det, kanske jag säger det högt. Så att folk hör. Jag är redan lite mysko, I need not to be more om man säger så.)

Men det gäller inte bara att skriva, det kan lika gärna handla om att prata: om att få till exakt rätt uttal på franska ord, att få säga långa avancerade meningar på brittisk engelska, att få rimma en hel konversation. Att få använda sig av språket. Att få djupdyka, experimentera, slänga in fel sorts ord, använda sig av svordomar, blanda olika språk. Använda både ett komma och ett "och" efter varandra. Börja en mening med "och". Bryta en mening för tidigt.

(Skriva alldeles för långa parenteser, med så många bisatser att läsaren till sist tappar bort sig helt, och jag själv inser att om parentesen är längre än inlägget borde det inte ha varit en parentes från början. Men jag kan inte hjälpa det.)

Jag har haft tre drömyrken: författare, journalist och skådespelare. Alla handlar om att förmedla, kommunicera, formulera, föra ut. Använda sig av språket. Kroppsspråk, minspel eller ord. Det är ingen slump att det är just dessa tre yrken jag drömt om.

Och nu sitter jag här och är inte något av dem.
Men jag har i alla fall min blogg.