(Först vill jag bara säga det att nja, "hata" är lite väl starkt ord. Men det var det Jeanette skrev, så det är det jag måste använda mig av. Men den här gången handlar det om människor som vill mig väl, som jag tycker om, så nej - jag hatar inte. Men jag blir lite irriterad. Trots deras välvilja. OK? Nuff said. Here we go!)
Jag älskar att hata när andra människor ger orimliga "råd" eller "hjälp" när man har problem eller bara vill beklaga sig lite. Ungefär såhär:
Person: Jobbigt att flytta säger du? Köp flytthjälp! Det är jättesmidigt, de kommer och packar, kör det och sen packar de upp. Hur bra som helst. ca 20 000 kronor kostar det. Vill du ha numret?
Person: Jaha, är du deprimerad på hösten? Men jag vet, åk till Thailand två veckor så blir det säkert bättre. Eller köp en sån där sollampa för 5000 kronor.
Person: Jaså, har ni bråkat hela helgen? Men gör som så att du och maken tar in på hotell och går på spa nästa helg. Det hjälper alltid en grinig situation!
Person: Trivs du inte på jobbet? Men kör vidare på ditt företag. Det skulle du väl trivas med?
Person: Nej, jag förstår att du inte gillar din överskottshud på magen efter att ha fött två femkilosklumpar och rätt stor viktnedgång. Men åk upp till Stockholm och operera bort den, det är väl en bra lösning?
I can go on forever. Ni fattar? När jag till sist får tipset om svindyra funktionsoveraller som lösningen på "vilket skitväder det är i Sverige på vintern" vill jag bara skrika. VI HAR INTE RÅD! Vi har inga pengar! Vi har inte råd att lägga massa pengar varesig på spa, overaller, utlandsresor, teknikprylar, kläder, grejer, middagar, hotell. Vi har ingen barnvakt! Vi KAN inte, även om vi nu hade haft råd, göra såna där roliga grejer. Kanske sen, men inte nu.
Det är inte meningen att vara den som inte ser lösningar, eller att vara otacksam för att andra bryr sig. Absolut inte.
Men till sist tröttnar jag på att nicka och glatt säga "ja, det vore ju en idé" när jag vet vet vet att det inte kommer att bli aktuellt de närmsta åren i alla fall.
(Gud, jag slår vad om att första kommentaren på det här inlägget - om det nu blir några - kommer vara "men bra barnkläder kan man ju köpa begagnat". Jovisst. Om man orkar mitt i allt annat man ska vara så jäkla bra på att fixa.)
Jag känner igen fenomenet. En del förstår inte att man kan ha begränsad ekonomi och ger orimliga råd utifrån det. Och en del vill komma med råd till vilket pris som helst när man bara ville klaga av sig lite och inte var ute efter "snälla" tips.
SvaraRaderaJust därför ska man alltid passa sig vem man beklagar sig för. Orimliga råd får mig att vilja att spy, varje gång. Att deras tanke är god bryr jag mig helt ärligt inte om. Det är bara oförskämt att ge råd utan att tänka på vem det är man ger dem till.
SvaraRaderaHar ni inte råd? Jamen skaffa en årslön på banken!
SvaraRaderaNej men seriöst, jag hatar när folk inte bara kan lyssna. Ofta man förväntar sig att den man beklagar sig inför ska komma med en lösning? Nej. De ska lyssna eller möjligen ge en godsaker.
Men snart har ni i varje fall tillgång till barnvakt någon gång då och då (vill ju inte lova för mycket...)
SvaraRaderaMen åh! Vad du verkligen skulle behöva är en persomlig humörshöjare som följer dig överallt och lär dig se livet från den ljusa sidan. Lite som en personlig tränare, fast istället för att skrika "tjugo armhävningar till" så tejpar han upp dina mungipor med silvertejp. Ja, och så är det lite dyrare än en personlig tränare också. Men det är det banna mig värt. Kanske kan du skära ner på diamantshoppingen? Bara ett tips från mina sida, såhär i all välmening.
SvaraRadera