söndag 13 december 2009

And here we go again.

Ja. Så man får inte lämna sin fyraåring ensam hemma i tio minuter, och man ska sitta bredvid badkaret när barnen badar. Det har vi redan lärt oss, n'est ce pas? Nu är det tydligen så också att det är snudd på barnmisshandel (precis som de andra exemplen) att låta barnen vara vakna ensamma på morgonen medan man själv slumrar vidare tills det åtminstone inte är kolsvart ute.

Jag måste verkligen ha världens enklaste och lugnaste barn. Mina ungar måste vara enastående, fenomenala, otroliga, magnifika och helt unika. Tydligen, eftersom alla andras barn skulle riva hela huset, sätta eld på spisen, slakta katten, slänga sig ner från taket och välta tv:n om de fick vara ensamma uppe någon timme på helgmorgonen.

Det här är vad mina barn gör: går och sätter på barnkanalen. Tittar på tv. Börjar bygga lite med lego. Leker lite med dockorna. Kommer och säger till att de är hungriga och vill ha frukost och kör upp oss.

Jag är faktiskt förvånad på riktigt, något fel måste det ju vara någonstans när jag inte förstår på riktigt vari faran ligger. Jag förstår inte. Det finns liksom inte i bilden att varesig Noa eller Emmy skulle göra såna saker som folk beskriver. Inte ens om jag tänker in att alla gör något för första gången någonsin finns det med i bilden. Jag är inte naiv, jag är en rätt cynisk person. Men fortfarande: can't see it happening.

Folk bara "ah, men din fyraåring kanske inte har satt på spisen förut - men hur vet du att han inte gör det idag?". Jag bara: "eh, min fyraåring tycker att det är jobbigt att bre en macka själv, han skulle inte komma på tanken att laga mat. Dessutom kan han inte sätta på spisen, det kan jag knappt själv. För det tredje vetefan om han vet om var spisen finns".

Folk bara "aha, men din tvååring då? Hon kan ju hitta på något galet!"
Jag bara: "ha ha, ni pratar om Emmy som är enklaste barnet ever? Tja, om hon nu mot förmodan skulle hitta på något galet har hon en skvallerbytta till storebror som skulle väcka oss inom två sekunder om hon så ens tittade åt något bus."

Sen undrar jag lite försynt också hur jäkla djupt folk sover? Jag vaknar av att ungarna hojtar instruktioner till små Einsteins, jag tror faktiskt att jag skulle vakna ifall de nu skulle... eh... jag vet inte vad det nu är de kan göra som är så farligt. Men någon annan kan säkert fylla i där jag inte vet. Jag är ju okunnig, naiv och farlig för barnen.

Det beror säkert på att jag var ung när jag fick dem.

9 kommentarer:

  1. men kära söta... du känner åtminstone ett barn som skulle göra allt ovan. ja, han vet hur man sätter på spisen, vattnet, vattenkokaren, öppnar frysen, var katten finns och hur man låser upp dörren. och han har ju faktiskt varit på god väg att välta eran teve. ;)

    han får vara ensam i två (2) min medan jag rullar vagn med lillasyster. men det är bara för att hon somnar strax utanför grinden, och han brukar stå och titta i fönstret efter oss. och öppna altandörren på vid gavel...

    allt beror på vilket barn man har. du har en noa och en emmy. vi har en som gör allt det där farliga. nån balans ska det väl vara :D

    SvaraRadera
  2. Jaha Ellen, var har du nu varit och läst?

    Våra barn gör som era. Kollar barnkanalen, ritar och leker tillsammans medan vi snusar vidare. De klarar av det. Det är ju därför de kan göra det ...

    Nu hoppas vi att de ska börja kunna göra frukost själva. Med smöret i rätt höjd i kylskåpet, brödrosten utom räckhåll och färdigskivat bröd kommer det nog inte dröja så länge.

    SvaraRadera
  3. ... och vi var gamla när vi fick barnen. ;-)

    SvaraRadera
  4. Jag var lugn och stillsam, låg kvar i sängen och läste, eller gick upp och lekte med lego. Min bror gömde sig under soffbordet och tände eld på bomullstussar, eller klättrade på lådor och skåp i köket. Det konstiga är att mamma var yngre när hon fick mig än när hon fick min bror.

    SvaraRadera
  5. Linda - men det är ju precis det jag menar: alla barn är olika. Vissa kan man lugnt lämna uppe/ensamma, andra går det inte med. Därför förstår jag inte den här kategoriska inställningen att alla barn är små vildingar i förklädnad. Vissa barn kanske helt enkelt är lugna och enkla och kan vara ensamma ett tag?

    Malin och Sarah - precis. :-)

    SvaraRadera
  6. men de som har vildingar kanske inte tror att det finns nån annan sort?

    och ditt inlägg var lite oklart om det var vad du ville få fram ;) det lät mer som om du inte trodde det fanns andra sorter än de lugna.

    SvaraRadera
  7. Klart jag vet att det finns andra sorter än de lugna, men såna som våra finns OCKSÅ. Och då är det ju lite trist att alltid bli sedd som totalt oansvarig bara för att man har någon slags koll på vad ens barn skulle göra. Eller ej.

    Så ja, jag tror att det handlar mycket om att såna som har vildingar inte kan (vill?) tro att det finns någon annan sort.

    /Ellen som inte orkade logga ut Pelles konto.

    SvaraRadera
  8. Länk tack!

    Och ta bort den där ordverifieringen!

    SvaraRadera
  9. ja så kan det nog vara. jag vet iaf att jag rätt ofta önskar att min vilde vore en lugn sort. :)

    å andra sidan är ju folk i regel idioter på fl. de som vågar göra annorlunda (dvs vettigt fôlk) hänger inte där och argumenterar för det är mest som att stånga sej blodig. jag har slutat fl. orkar inte. bara adventskalendertråden får sej en kik ett par gånger om dan. man vet ju inte, idioti kanske smittar, som datorvirus? ;)

    SvaraRadera