Nej, inte höstsnuva. Det är ju vinter nu, eller hur?
Jag skrev höftsnuva, vilket är när man har en inflammation i höften. Vilket också råkar vara precis det Noa har, konstaterades det idag efter röntgen och ultraljud och allt möjligt. Skönt. Att det inte var knäsmärtorna som eskalerat och vandrat runt alltså.
När vi rullade runt i korridorerna i den lånade rullstolen slog det mig hur vidrigt det måste vara att ha ett riktigt sjukt barn. När man kan namnen på sköterskor och läkare. När rullstol inte längre är en rolig nyhet utan ett jobbigt måste. När man hittar överallt, känner igen läkare och barnen ser sjukhuset som sitt andra hem.
Jag är så jävla gnällig ibland och jag skäms för det. Friska barn och härlig familj är allt jag begär, egentligen. Det är bara så lätt att glömma det i karriärstress och smalhets och habegär.
Noa är i alla fall nöjd. Han har fått fyra klistermärken med olika bamsefigurer på. Jag är däremot mindre nöjd. I något slags anfall av "heart to heart"-samtal med honom i ett väntrum råkade jag avslöja att man liksom dödar djuren för att äta köttet. Han har ju fattat att t.ex. köttfärs kommer från kossan, men han trodde nog att djuret hade självdött innan. Big mistake. Huge. Nu kommer ungen vilja bli vegetarian, och även om vi inte äter kött sådär värst ofta känns det ändå rätt jobbigt.
Nåja, smällar man får ta om man ska vara en god mor.
skönt att det löste sig med ontet.
SvaraRaderafanns det gissning om hur lång tid det tar att bli bra?
om döda djur, på något sätt så känns det ändå som ett bättre alternativ att vara ärlig och förklara utan om svep när frågan kommer på tal (oavsett ålder) än att inte säga något (eller rent av ljuga) och sedan när han blir äldre få höra "hur kunde ni låta mig äta kött?"
Det borde vara bra om en vecka. Men jobbet lär ju bli lagom glada när de får veta att jag ska vabba första dagen tillbaka. Nåja, inget att göra åt!
SvaraRaderaJa, jag är ju inget fan av att ljuga eller undanhålla sanningen, men jag har heller inte placerat honom på en stol och dragit slakteriets historia för honom. Han började gråta när han insåg att man dödade djuren, men sen åt han köttfärs när vi kom hem ändå så jag vet inte riktigt.
Vad skönt att de såg på rönt och ult. vad det var. Så att de kan behandla och han blir bättre.
SvaraRaderaÄsch barnen går före jobbet, de kan bara vara tysta. Hur många gånger går inte vi kvinnor till jobbet fast vi är sjuka och borde vara hemma egentligen.
Mmmm..Sjukhus e jobbigt att vistas på.
SvaraRaderaRön och ult är för övrigt vedertagna förkortningar.....
SvaraRaderaVar ni på barnkliniken? Då var vi väldigt nära varandra igår. :) Apropå det där med att äta kött eller inte; Alvin frågade mig med darr på rösten igår varför inte jag kan äta kött som resten av familjen. Ibland verkar det vara hans högsta önskan, att vi alla äter kött. Min önskan är en helt annan kan jag säga.
SvaraRaderaSkönt att det "bara" var höftsnuva och inget annat värre. Hoppas har blir bra snart igen.
Tur att det inte var något värre än höftsnuva!
SvaraRaderaVi har alltid varit väldigt uppriktiga med att man dödar djuren. Så har våra ungar också blivit kallblodiga rackare som vill veta detaljer som om man slår djuren i huvudet eller skjuter dem! Stör inte köttkonsumtionen det minsta. ;-)