Första gången jag sökte hjälp:
Läkare: Sover du bra?
Jag: Tja, blir jag inte väckt så sover jag ju jättebra.
Läkare: Du snarkar inte?
Jag: Nej.
Läkare: Hur vet du det?
Jag: Eh... jag tror att någon hade sagt något till mig under de 25 år jag levt i såna fall? Typ min man?
Läkare: Men du kanske har andningsuppehåll när du sover?
Jag: Nej.
Läkare: Hur vet du det?
Jag: Do we need to go there again?
Läkare: Försök sov bättre så mår du nog bättre.
Jag: Säg det till min 1.5-åring.
Andra gången jag sökte hjälp:
Psykolog: Hur länge har du mått dåligt på vintern då?
Jag: Hmm... de senaste 2-3 åren kanske? Det blir bara värre för varje år.
Psykolog: Det kanske beror på dina barn?
Jag: Eh... hur menar du då?
Psykolog: Ja, men det är ju jobbigt att ha barn.
Jag: Fast jag tycker att det är rätt sweet att ha barn. Varför tycker jag inte livet är piss i mars-september, det är ju inte som att barnen inte bor med mig då?
Psykolog: Jo, men då är det ju sommar och ledighet och då är det inte jobbigt med barn.
Jag: I mars?
Psykolog: Nej, men då ser du ju fram emot att det snart är sommarledigheter och inte jobbigt med barn.
Jag: Jag vet inte riktigt om jag köper det här. Men alla symptom på vinterdepression stämmer ju in på mig.
Psykolog: Vill du ta livet av dig?
Jag: Nej.
Psykolog: Då är du inte deprimerad.
Jag: Nehej.
Psykolog: Det är nog att du har fått barn. Det är jobbigt att ha barn.
Jag: Fast återigen, det tycker ju inte jag.
Psykolog: Men det kanske du gör undermedvetet.
Vem är jag att argumentera mot det?
"Vill du ta livet av dig?" alltså jag baxnar. Where is teh foreplay?!
SvaraRaderaEeeeh. Du överdriver, va?
SvaraRaderaFör om psykologen säger att man måste vilja ta livet av sig för att man ska vara deprimerad, då borde hen inte arbeta som terapeut.
Ja du, man får verkligen kämpa för att hitta en läkare/ psykiater som lyssnar på en. Läkaren jag träffade förra veckan satte en diagnos jag inte ville ha egentligen, men jag orkade inte argumentera emot (hur orkar man det när man inte mår bra?) där och då. Nu efter en sömnlös vecka ringde jag tillbaka och avbokade nästa tid och bad istället om en ny läkare. Jag tänker inte ge mig tills jag träffar en som förstår vad det handlar om och kan ge mig adekvat hjälp och det tycker inte jag att du heller ska göra. Ge upp alltså. Du är värd att må bättre än så här så ge det ett nytt försök, med en annan läkare/ psykiater/ psykolog. Och det är klart man kan vara deprimerad även om man inte är suicid. Suck.
SvaraRaderaKram!
Malin - jag önskar att jag gjorde det. Men nej. Those were the exact words!
SvaraRaderaVeronica - ja, jag har ju bytt vårdcentral nu. De kanske förstår sig på sånt här lite bättre på nya?
Yeah! Rock on svensk psykvård! "Har du inte sovit NÅT på två veckor? Du kanske ska prova en mjukare kudde och ett glas varm mjölk?"
SvaraRaderaÅh jag blir så jäklar förbannad !
SvaraRaderaJag har blivit behandladsom en väldigt lågt stående varelse flera ggr då jag besökt läkare. MEN en dag kom jag till en kvinna som förstod mig precis. henne gick jag till om jag så bara hade sovit dåligt länge eller mindre bekymmer,så tog hon mig alltid på allvar.
så byt byt byt tills du träffar rätt! även om det inte är så lätt att orka...
Haha. Ett glas varm mjölk och en runk innan läggdags så kommer du sova som en bäbi.
SvaraRaderaOch du malinka, psykologen jobbar nog inte som terapeut. Det vore liksom lite waste of good education.
Glöm inte att söka hjälp hos dig själv!
SvaraRaderaBlir inte ett dugg förvånad. Psykiatrin och sjukvården är inte alls vad den borde vara.
SvaraRaderaKommer att tänka på en händelse jag själv varit med om. Jag var 17 år och var inskriven på på ett krishem (psyk), jag mådde väldigt dåligt och led av starka självmordstankar. Trots det gjorde personalen och läkarna allt i sin makt för att skicka hem mig. Jag levde ju trots allt, hade jag velat dö så hade jag ju inte velat stanna kvar. Logik, tack.