Morning has broken...

Någonstans vid fyratiden på morgonen vaknar jag och märker att jag knappt kan andas. I halsen sitter en golfboll av smärta. Den täpper till och gör ont, men klockan är ju ändå bara fyra. Tills jag ska upp kanske den är borta? Det var den inte.

Emmy vill inte duscha fastän hon har tagit av sig nattblöjan, kissat i sängen och sedan inte vaknat utan legat i kisset ett tag. Emmy blir hysterisk när vi försöker klä på henne. Emmy vill inte åka, hon vill vara med mig. Vi hinner få ont i huvudet innan hon och maken kommer iväg.

Märkligt nog säger ingen hej till Noa när han kommer till förskolan. Han går direkt och tar en bok och sätter sig för att läsa, men några jättebråkiga pojkar brottas och puttas i soffan där han sitter. Han flyttar då ner till ett litet mellanrum på golvet, mellan soffan och väggen. Sen ber han mig lägga en filt över honom, så att han ska få vara i fred.

I bilen sätter jag mig och gråter lite över att det verkade vara så sorgligt för Noa på förskolan just idag. Jag stänger dörren och genom snyftningarna hör jag något märkligt ljud. Sen tittar jag bak och ser att bakrutan har krossats av något, jag vet inte vad. En stor bit har fallit ner i bakluckan. När jag går ut och tittar ser jag att allt kommer rasa vilken sekund som helst.

Väl hemma igen (efter att ha ringt gråtandes till jobbet och förklarat att jag jobbar hemifrån idag) ska jag micra lite bär och äta med glass; det enda jag kan få i mig med den här halsbölden. Vid det här laget är jag i ett sånt tillstånd att det tar mig ungefär 10 försök innan jag fattar att det inte är jag som trycker på fel knappar. Det är micron som inte fungerar.

Tja. Det var min morgon. Hur har ni det idag?