Varför är man så dum att man låter folk tala engelska med brytning så fort en film ska utspela sig i ett annat land*? Ni vet, det är en film om andra världskriget och alla (amerikanska) skådespelare talar engelska med varandra. Med tysk brytning. Why?
Är tanken att det ska bli mer realistiskt? För alltså filmskapare, det är det inte.
Varför inte:
a) anlita skådespelare från det land man spelar in filmen i? (Jodå, det finns faktiskt skådespelare i andra länder också)
b) skita i brytningen helt. Det är ändå inte särskilt realistiskt att folk är sådär vackra, sådär smala, sådär välformulerade, sådär modiga och sådär dramatiska. Så brytningen gör liksom varken till eller från. Jag tycker personligen att det känns mindre troligt att precis alla i t.ex. Italien råkar ha size zero än att de pratar felfri amerikanska. De kanske har tagit en språkkurs via nätet liksom?
När vi ändå är inne på felaktigheter i filmens värld; varför kan inte någon nån gång säga var och när de ska träffas när de talar i telefon? Inte bara "ok, vi ses ikväll" och sen lägga på utan att ens säga hejdå. När någon gör en film där det pinsamma "hur ska man avsluta samtalet utan att verka ohyfsad"-momentet faktiskt är med, så lovar jag att lovorda den filmen inför alla mina vänner. Vilket inte är så många. Så det gör väl kanske till eller från.
Nåja.
*Exempelfilmer på detta är "Damernas detektivbyrå" eller "Kapten Corellis mandolin".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar