Egentligen skulle jag kunna blogga om hur värdelös man känner sig när "fyraåringen som snart är fem" efter en mysig dag anstränger sig för att göra kvällen så jobbig som möjlig. Jag skulle kunna beskriva hur jag tar till skrik, hot och mutor och jobbar mig upp mot ett utbrott eller ett sammanbrott, triggad av hans beteende. Jag skulle möjligtvis också kunna andas om det förbjudna, om att vara så trött på sitt eget älskade barn att man bara vill åka bort, försvinna ett tag. Om att tänka "vad har vi gjort för fel, hur ska det här gå, vem är det här egentligen, hur ska jag orka med framöver om det är såhär illa nu?" samtidigt som man får skuldkänslor för dessa tankar, för man älskar ju honom så mycket att hjärtat nästan går i bitar.
Men sånt vill ni inte läsa en lördagskväll. Sånt vill man väl aldrig läsa: borde inte alla barn få ha föräldrar som klarar av sitt föräldraskap lite jävla bättre än jag gör just nu?
Så istället kan jag informera er om att Christine Meltzer har klarat av det jag aldrig trodde skulle ske: hon har petat ner Pernilla Wahlgren från min "avskyr mest av alla"-lista. Hon tronar nu ensam på toppen, grattis Christine. Bubblare är Stefan Sauk, välkommen in i kylan.
Det känns bättre att framställa sig själv som en hatisk person snarare än en dålig mamma.
Föräldraskapets (nödvändiga och hemskt jobbiga) baksida, och uj vad jag känner igen mig. Hoppas ni får en mysig söndag som kompensation. Förresten, om du faktiskt behöver komma bort en sväng så är du alltid välkommen hit. Ibland behöver man faktiskt pausa utan att man är en sämre mamma för det, tvärtom. Kram
SvaraRaderaOj. Den första delen är ju jag. Precis mina ord. Fast jag inte vågar säga dom högt.
SvaraRaderaSå är det att ha barn i trotsåldern. Det är inte fel på någon. Men fy vad tufft det är.
Styrka!
L.