Ja, se det snöar...

Har ni det bra i snöyran? Sitter ni i varma lägenheter eller i kalla hus eller fast i en bil någonstans i ett dike? (Om ni sitter fast i en bil och ägnar den tiden åt att läsa min blogg, vore det kanske lite märkligt. Uppskattat av mig, men ändock lite märkligt)

De flesta häromkring har bunkrat upp inför helgens snöfall, men eftersom vi har och har haft magsjuka i familjen har vi liksom levt lite på undantag. Inte handlat mat, inte fixat bra ved etc. Så pang bom blev det snöstorm och någon måste ju vara den som ser till att familjen får mat och värme.

Ni kan likna mig vid Emil som transporterade Alfred till sjukstugan, eller vid barnen från frostmofjällen. Någon dag kommer det att skrivas en bok som sedan filmatiseras om den gången en ung kvinna från sydöstra Närke trotsade snön och skottade sig ut till bilen (jag har fått blåsor, jag svär) och gav sig ut på vägar som inte var plogade, allt detta med ett leende på läpparna och en bara något för lång lugg. Hennes familj grät av tacksamhet när hon kom hem, och hon hyllades av hela byn för sin modiga insats och sin förmåga att svänga en snöskyffel.

Typ så. Fast egentligen blev jag inte alls hyllad när jag kom hem.
Ungarna blev dock väldigt glada över modelleran jag hade köpt.

Jävla materialister!