En av mina stalkerobjekt är i min stad ibland. Jag har försökt hinta om (ha ha ha, jag har typ tjatat mig till) en blinddejt och det lär väl bli av. Kanske.
Men jag vet inte, jag får alltid såna kalla fötter när jag ska träffa någon som bara känner mig utifrån det jag skriver. Jag är så jävla mycket bättre i skriven form. Jag är roligare, smartare, snyggare, skarpare. I det verkliga livet är jag blygare, nervös för vad jag ska säga, hur jag ska se ut, vad jag ska göra. Jag är nervös flera dagar innan jag ska träffa någon för första gången och jag nojjar säkert flera timmar innan. Skitlarvigt.
Kan man inte få leva sitt liv i skriftform? Kan man inte få vara en figur på nätet bara? Vad mycket enklare det skulle vara att få igenom sina förslag på jobbet om man kunde få göra det via mail enbart. Diskussionsforum istället för föräldramöten vore väl inte heller en dum idé? Så skulle jag kunna få sagt allt jag tycker och tänker men som jag är förjävla blyg för att ta upp när det sitter 15 föräldrar till runtomkring.
Jag tror att jag kör på det här med att leva i skriftlig form via internet. Vill ni mig något så syns vi här. Eller på facebook.
Jag är väldigt rar IRL och handsvettas och talar i ofullständiga meningar when nervous. Med andra ord, ingen att oroa sig för. Men jag vet vad du menar och förslaget om cyberföräldramöten låter himmelskt.
SvaraRaderaJa men då så. Då kan du vara rar och handsvettig så kan jag vara töntig och anxious.
SvaraRaderaÄh, The Ellen upplevs med fördel live. Det är som att läsa bloggen fast bättre :)
SvaraRaderaOch ingen märker att du är nervös etc om du inte påtalar det själv.
Men heter det verkligen inte ETT stalkerobjekt? Är knappast i position att språkpolisa, jag blev bara osäker. mitt språk har flytt mig.
thomas - jo, det heter det såklart. Så tokigt kan det bli om man skriver en mening och sen ändrar bara ett ord utan att läsa igenom meningen igen. :-)
SvaraRadera