Truth hurts

Rickard Olsson har blivit polisanmäld för att i Tv ha sagt om Anna Wahlgren att "hon som har förstört så många barn, stackarna". Anna reagerade starkt och anmälde honom för ärekränkning.

Det här ämnet, Anna Wahlgrens metoder, är alltid infekterat. Å ena sidan barnläkare, upprörda föräldrar och barnpsykologer som inte fattar hur man kan utsätta barn för det Anna Wahlgren förespråkar. Å andra sidan Anna Wahlgren själv, och hennes fans som alla är övertygade om att deras barn har blivit hjälpta av hennes metoder.

Jag har inte läst barnaboken. Jag vet att det finns delar däri som jag tycker är vettiga när jag har fått dem återberättade för mig. Jag har också vänner som har använt sig av hennes standardmodell för att få barnen att sova bra, och mina egna föräldrar buffade av bara fanken när lillasyster inte ville sova.

Men. Jag kan bara inte förstå hur man kan försvara de mer extrema delarna hon står för. Jag fattar inte hur man kan försvara uttalanden om att varken kolik, adhd eller andra bokstavskombinationer finns - allt är bara sömnproblem och om man hjälpte barnen till sömn som bra föräldrar gör så skulle de inte ha några problem längre. Anna Wahlgren svarade på en läsarfråga på alltombarn.se angående barn som svär, att man ska ta fram en tvål och hålla framför dem och förklara noga att om de någonsin svär eller använder fula ord mot varandra igen, så kommer föräldrarna att använda tvålen. Och "Sen ska man självklart inte dra sig för att göra allvar av hotet om det behövs". Nej, inte ironiskt. Nej, inte skämtsamt. På fullaste allvar.

Nej, som sagt. Jag förstår inte. Jag fattar inte hur man kan tycka att det är ok att förespråka följande saker:

Om ett barn som vaknar av att ha bajsat vid fyra-fem på morgonen, fastän föräldrarna har bestämt att det inte är morgon förrän klockan sju:

"Så sluta ömka, minns att hans goda, obrutna, sammanhängande nattsömn är en GÅVA för honom och ingen plåga, och respektera hans behov av att få vara i fred (som ju också är ert eget) och sova gott på natten 
Att ha bajs i blöjan så nära inpå morgonen ställer till mindre skada än er vilseledande trafik nu 
När trafiken upphör, kommer det att ta vid pass 3-4 morgnar - sedan bajsar han kl 10 på förmiddagen i stället. Mitt heta tips" (Länk)


Om ett barn som föräldrarna har satt i spjälsängen för att han ska ha "ensamlek", men som fastnar med sitt ben i spjälsängen och då börjar gråta för att han inte kommer loss, vilket leder till att "ensamleken" tar slut fastän föräldrarna hade satt en längre tid till det:


"Sätt på musik när han börjar krångla efter en halvtimme, som om ni verkligen inte hörde. Ha annat att göra! Men håll tiden för ensamleken bestämd. Så slipper han undra över när den ska ta slut. Varaktigheten ska inte ifrågasättas och ledningen är inte hans. Det orkar han inte med (som synes). Kan han få in lilla låret så det fastnar, kan han få ut det också. Men det kräver sin man och sin möda! Och från er sida, upphöjt tålamod. Stör honom inte i det arbetet. Han har ingen anledning att lära sig av några erfareheter som andra gör åt honom." (Länk)

Om ett barn som har kurats tidigare men nu har hamnat i en "svacka" och därför har börjat sova dåligt:

"För att man ska kunna sova krävs att man är 1) tyst, 2) ligger ner och ligger still. Solfjädern i dess brutala variant - skruvstädsmodellen - är verktyget med stort V här.

Brutala solfjädern: Lägg tillrätta. Armarna upp, benen ut, huvudet bort från dig + omedelbar solfjäder, statisk och bestämd: DU ÄR TYST. DU LIGGER NER. Inte huvudet och inte lilla kroppen ska ha en chans att slingra fram några frågetecken på det beskedet. Håll kvar så, enligt skruvstädsmodellen, tills hans utbrytningsförsök ebbar ut och han börjar slappna av, tyst. Stå kvar. Du kan släppa av lite på det mycket pressande greppet när du känner att han har mjuknat i kroppen och är stilla, men minsta förnyad anspänning i sänghalmen föranleder ett nytt obevekligt skruvstäd. Stå kvar. Pröva på att släppa efter en anings aning enligt ovan - men återgå till skruvstädet så fort han börjar krångla det minsta igen. Osv. Ge dig inte, tänk på annat under tiden, ha mörkt i rummet och låtsas att du mediterar. Lyssna till andhämtningen: när den är alldeles lugn kanske han hinner somna eller rentav redan har somnat. Det gör ingenting, i denna kris-minikur. Stå hellre en liten aning för länge än för kort. Smit ut snabbt med ramsan modell bekräftelse, lugn och rätt låg, x 4. 
/.../ Dundra in omedelbart han börjar gapa argt på morgonen och var lika "arg" själv, alltså allt utom prövande, vädjande, testande och "snäll". Ner med honom, lägg tillrätta distinkt så att du snabbt och tveklöst parkerar barnet på plats och solfjädra sedan, enligt brutala modellen. Redan andra gången du gör detta - tillämpar skrivstädet enligt ovan - kommer polletterna att börja trilla ner och landa i det du gjorde klart första gången: På plats i sängen ligger man still, är tyst och somnar" (Länk)


Om ett barn som beter sig förskräckligt illa, hotar bebisar och nästan skadar dem:


"Slutligen tog hon babyn under armen och stegade iväg mot balkongdörren - vi bodde på åtta våningars höjd - och deklarerade att hon tänkte kasta ut bebisen, som var så löjlig. Jag tog ifrån henne barnet och bad henne komma med mig ut i köket. Där la jag händerna om hennes hals. 'Om du inte uppför dig som folk, så tänker jag strypa dig, lilla vän'.Flickan såg att jag menade allvar; i varje fall trodde hon det." (Länk)

 Jag vill inte bli en av dem som attackerar Anna som person. Hon får vara scientolog om hon vill, jag har absolut inte att göra med de ord hon använder när hon skriver om barn hon hjälper och jag tycker inte att det är särskilt märkligt att de föräldrar som upplever att hon har hjälpt dem dyrkar henne.


Det jag tycker är märkligt är som sagt att man kan försvara uttalanden som de ovan. Inget barn, oavsett sömnproblem/beteende, förtjänar att behandlas sådär. 


Någon som vill säga emot?