Julia Skott har dragit igång ett tjockisprojekt, om man får kalla hennes insats något så vanvördigt. Det började med att hon bloggade om sin relation till sin kropp, sen fortsatte det med att hon outade sin vikt och därmed BMI, hon har poserat i bara underkläder i sin blogg och har nu skapat sidan kroppsbilder, där alla möjliga sorters kroppar ska kunna visas upp och där man kan se att övervikt och till och med fetma kanske inte alltid motsvaras av enorma människor hos Ricki Lake, utan även av någon som ju "inte alls är särskilt tjock". Julia gör en poäng av att tjock är bara tjock. Det behöver inte innebära: ful, borde banta, äcklig, lat, överdriven, pinsam. Det är en beskrivning precis som lång, kort, blond. Utan värderingar. Tjock. Jag är längre än Julia och väger en bra bit mindre, men är fortfarande tjock.
Nog om Julia nu (omajgodd vad jag är ett fan av henne), det här skulle inte bli ännu ett hyllningsinlägg till människor som är bättre än jag, utan jag hade något att säga själv också.
Nämligen det att det är så himla viktigt att vakta sin tunga när man har barn. När Emmy sträcker på sig, klappar sig på magen och utbrister "nu är jag mätt och jättetjock" så är hon just det. Tjock. Jajamensan, säger vi. Jättetjock är du. Stor och tjock och fin.
När storebror frågar mig varför jag är tjock så försöker jag att inte svara "va, tycker du att jag är tjock?" med en ledsen röst. Jag säger att alla är olika och vissa är långa, vissa är korta. Andra har ljust hår och vissa är tjocka.
Om vi hyschar barn som säger "titta vilken tjock gubbe" men inte när hen säger "titta vilken lång gubbe" så lär vi dem direkt att det är fult att vara tjock. Om vi står framför spegeln och drar i fettvalkar så lär vi dem direkt att det är något väldigt fel. Om vi skäller på barnen för att de noterar att en kamrat är tjock så visar vi dem att det är något dåligt som man inte ska prata om.
Jag säger inte att det är lätt, jag har precis lärt mig att klara av att kalla mig själv för tjock. Blond, blåögd, tjock och halvlång. Smart, socialt inkompetent och tjock. Rolig, morgontrött, tjock och ilsken. Träning ger färdighet och det handlar inte om att försöka tänka bort problem, eller fokusera på det positiva eller något sånt.
Det handlar om att låta ordet tjock vara ett ord precis som lång, ljushårig, kort, hjulbent, eller något av alla de andra icke-värdeladdade ord som vi använder varje dag.
Grejen är att ungarna har lärt sig på förskolan att "tjock" är ett skällsord. En av dotterns vänner retades i höstas av några äldre barn för att hon är tjock.
SvaraRaderaSå hur balanserar man det faktum att vännen är lite tjock med att man inte får kalla henne tjock? För vännen blev ju ledsen, trots att hon innan inte visste vare sig att hon var tjock eller att det var något dåligt.
Ja, visst är det lite knivigt? Saken är väl den att det aldrig är ok att retas, och i vilka andra sammanhang brukar man egentligen kommentera människors kroppar så att de hör?
SvaraRaderaJag tror att om barnet hade retats för att hon var kort/lång/mörk så hade man haft lättare att hantera det, för det är ju då så självklart att det inte är något fel med att vara kort. Men tjock... det är känsligt.
Jag menar ju inte att man ska gå omkring och kalla folk för tjockisar bara för att reclaima ordet, bara för att förtydliga.
ja blev så lessen när ja såg det här :(
SvaraRaderahttp://www.youtube.com/watch?v=gofR1q4X8AY