Living the klassresa.

Maken växte upp i en familj där man knappt läser böcker, där vidareutbildning (eller ens godkända gymnasiebetyg) var långt ifrån en självklarhet och där han som enda person har valt att studera vidare på högre nivå. Jag växte upp i en familj där universitetsstudier var en självklarhet, där man läste mängder av (och skrev någon enstaka) böcker och där höga betyg var regel, inte undantag.

Men det är min man och inte jag som idag håller sin första föreläsning på universitetet här i staden.

Att det är ett kort vikariat spelar mindre roll, resan han har gjort är inte mindre för det. Det hade varit så mycket enklare för honom att ta ett välbetalt jobb på stora industrin i hans hemstad, som "alla andra" gjorde. Istället flyttade han till en större stad och började efter ett tag studera. Idag är som sagt första föreläsningen på den kurs han har ansvar för.

Jag är så stolt att jag nästan spricker, och struntar därför högtidligt i hans "du får aldrig blogga om mig"-order. Så det så!