Allt om barn och den auktoritära föräldern.

Känner ni till Alltombarn.se? Det är ett samarbete mellan lite olika tidningar och är en portal med artiklar, tips och krönikor. Av, med och för föräldrar. Namnet kind of gives it away.

I alla fall så publicerar de ofta små bildspel av typen "10 sätt att skydda ditt barn från solen" eller "10 fel du gör vid matbordet" eller "10 saker du inte får glömma inför förskolan". Ibland är tipsen rent löjeväckande typ "att sitta på golvet med sitt barn är ett bra sätt att umgås på dess nivå" och ibland undrar man om de tror att alla föräldrar är helt inkompetenta, vi vet att man kanske inte ska smacka på ungen kokosnötsolja och lägga den ute i stekande sol. Men ibland är tipsen inte bara korkade och roliga, ibland är de rent av dumma och helt felaktiga.

I bildspelet "9 misstag föräldrar gör med sina småbarn" har Allt om barn tydligen valt att gå på den gamla skolans barnuppfostran. Helt plötsligt ska svenska föräldrar vara auktoritära, stränga och rent av kränkande mot barnen.

Det börjar rätt enkelt med: "/.../ försök att sätta regler för vilka konsekvenser du och din partner ska ge barnet när det vägrar sätta på sig kläderna på morgonen eller gå och lägga sig på kvällen." Det är ju inte så farligt, herregud - varannan förälder idag har väl gått på myten om nyttan med regler och konsekvenser (de menar straff men använder ett finare ord) och folk har ju inte riktigt fattat att barn är rätt så kompetenta i sig själva.

Men sen klickar jag mig vidare i bildspelet och på bild fyra handlar det om att inte ge sig in i en diskussion med barnet. Allt om barn tipsar om följande tillvägagångssätt:

"När du har sagt till ditt barn att göra något – prata inte om det eller ta ögonkontakt. Om barnet inte lyder – ge barnet en kortfattad varning eller räkna till tre. Om barnet fortfarande vägrar, ge en time out eller en annan direkt konsekvens. Utan att förklara dig."

Men vad bra. Med andra ord: ge ditt barn en order, barnet ska lyda direkt annars varnar du. Lyder barnet inte så straffar du dem på ett kränkande sätt (time out är alltså skamvrå) utan att bevärdiga dem med en förklaring. Det låter som... vad är det det låter som... ? Jo! Gamla tidens hunduppfostran. Ni vet av typen "gnugga valpens ansikte i kisset så fattar han att han inte får kissa inomhus". I hundvärlden har man frångått bestraffningsmetoder, kylighet och ignorerande - men herregud, småbarn. De ska väl tuktas? För de ska ju lyda!

Det känns verkligen jättesunt att en av Sveriges största sajter för föräldrar, en sajt som utger sig för att vara på föräldrarnas sida, sprider såna tips. Många av Sveriges barn utsätts dagligen för kränkande behandling som skamvrå, ignorering, straff, tillmälen. Och nu talar jag inte om barn i oroliga hem utan i helt vanliga svenssonfamiljer, på förskolor, i skolor. Överallt.

Det finns en klar poäng med att inte ge sig in i en diskussion med ett barn efter man har tänkt igenom sitt beslut, vägt barnets åsikter och argument för saken och ändå beslutat sig för att säga nej. För att barnet ska kunna sörja mitt negativa beslut behöver hen förstå att det är helt bestämt. Om jag ger mig in i en diskussion visar jag att det finns rum för förhandling fortfarande och det leder till att barnet inte kan ta in beslutet och bli arg i lugn och ro, och vi hamnar istället i en maktkamp. Det är inte det som är problemet, man kan med gott samvete säga nej och stå för sitt beslut. Det är förslaget på ignorering och timeout som är fel.

Här nedan ett citat från Folkhälsoinsitutet, ett citat jag hittade i en artikel från Lars H Gustafsson som är en av Sveriges ledande barnläkare och författare till många läsvärda böcker om barn:

"- Timeout kan betyda att den vuxne tar hand om ett oroligt barn och går undan med barnet till en lugnare plats. Barnet lämnas således inte ensamt. Det är en metod som kan vara lämplig om situationen kräver det.
- Timeout kan också betyda att barnet placeras ensamt i en särskild del av rummet (“skamvrå”) och i ett helt annat rum. Detta är ett helt oacceptabla sätt att behandla barn.

- Ignorering kan betyda att den vuxne inte svarar på tilltal från barnet när barnet upprepade gånger ber om något som är olämpligt, trots att föräldern förklarat att det inte går att tillmötesgå barnets önskemål. Det är en metod som kan vara lämplig om situationen kräver det.

- Ignorering kan också innebär att den vuxen låtsas som om barnet inte finns när barnet gjort något som den vuxne ogillar. Detta är ett helt oacceptabelt sätt att behandla barn."
(Min fetstil)
Det här är en av mina (många) käpphästar; hur vi sakta men säkert har gått emot en mer auktoritär och bestraffande stil i föräldraskapet. Tyvärr så är de flesta böcker som behandlar ämnet rätt akademiska i sitt språk och når inte riktigt ut till den stora massan. Men det behövs. Något är ju fel när "föräldraskolor" som ska hjälpa föräldrar i sin roll rekommenderar time out och straff, något är helt uppåt väggarna när skamvrå används på förskolor, något är galet när barnagan ökar.

Något är galet när stora sajter för föräldrar uppmanar till kränkande behandling av barn.