Nej men på riktigt då, varför är man svartsjuk? Alltså jag fattar väl att det inte är något man väljer att vara, jag väljer ju till exempel inte att vara en avundsjuk jävel utan det är jag ändå, men det finns något jag inte förstår och det är att avsaknaden av svartsjuka ska vara så märkligt? Om jag säger att jag aldrig har varit svartsjuk på min man så är det jättevanligt att folk ifrågasätter, undrar, nästan blir provocerade. Det måste väl vara så att jag har fått ett konstigt urval, för visst är det väl inte så att folk generellt tycker att lite svartsjuka hör hemma i ett förhållande?
Om man inte är svartsjuk är man inte tillräckligt kär, det är en annan populär åsikt. Är det så? Tycker folk så? Jag blir så fascinerad över det här ämnet eftersom ingen av oss är svartsjuk men jag vet ju att det är vanligt. Är det kanske därför man försöker rättfärdiga sin svartsjuka genom att hävda att det bör finnas lite i varje förhållande? Jag fattarnte. Om något händer på riktigt, om man kommer på partnern i full färd med att do the nasty med grannfrun eller nåt sånt, då kan jag fatta att man svartsjuknar in. Men rent generellt, vad är det jag missar?
(När vi ändå är inne på svartjuka och det som leder till det så är uttrycket "allt man kan göra när ens partner tittar på är ok, det man inte vill att han ska se är inte ok" också rätt märkligt. Jag får alltså inte sjunga karaeoke utan maken för eftersom jag inte vill att han ska se när jag gör det utan helst gör det när han inte med så är det otrohet? Weird.)
Sen kanske inte alla är som vi som pekar ut snygga tjejer och killar på badstranden åt den andra, men det är ju inte det jag menar heller. Det jag undrar är väl mest om svartsjuka ses som en naturlig del i ett förhållande, och varför? Ni som fattar, kan ni förklara?
När vi har fått klarhet i det här kan vi gå vidare på ämnet "otrohet skadar bara om ens partner märker av den", där brukar jag också stå på fel sida av vad man "ska" tycka.
JAg är helt med dig på svartsjukan. Det är snarare så att den dagen jag börjar bli svartsjuk på maken den dagen är det dags att börja ifrågasätta vårt förhållande. JAg vill inte ha en relation med någon som jag inte är fullständigt trygg med.
SvaraRaderaFörhoppningsvis är det väl bara så att de jag har pratat om det med inte är så representativa, för det är ju märkligt om det "ska" finnas ett visst mått svartsjuka.
SvaraRaderaKul att vi kan vara överens om nåt :)
SvaraRaderaMen att det ska finnas svartsjuka, är inte det en sån där Harlequin-grej?
SvaraRaderaNej, svartsjuka är inte en del av min relation. Varken riktad (mot specifika objekt) eller allmän.
SvaraRaderaSvartsjuka beror ofta på osäkerhet, tror jag. Så de gånger jag har känt svartsjuka (i tidigare relationer) har det handlat om att jag varit osäker i en situation eller med relationen som helhet. Och som jag minns det har jag haft rätt också, jag har haft anledning att vara svartsjuk! Det vill säga, relationen var inte så stabil till att börja med.