Äh, jag vet inte riktigt vad som ska vara så provocerande med den här texten? Så jaha, Lena Andersson skriver på DNs ledarsida att hon tycker att... tja? Vad tycker hon egentligen? Att det är för stor press på folk att skaffa barn? Att barn är roten till allt ont? Att ju färre barn, desto bättre soppa?
Hon är för barnbegränsning och tycker att barn är anledningen till att man inte har tid att skratta, älska, leka med barnen (!). Och så har vi en överbefolkad värld och det är dåligt ur en miljösynpunkt att ha barn och dessutom är det synd om alla som inte vill ha barn för de blir ifrågasatta.
Och man bara, jaha? Ja men visst, det är dåligt ur en miljösynpunkt att skaffa många barn. Javisst, det suger ju att det ska vara en sån press på folk att skaffa barn.
Men i övrigt är det en rörig, ostrukturerad och virrig text som griper efter halmstrån i sina försök att provocera. Läs bara:
"Bebisar och barn ligger inte under träd, de vill inte att vuxna ska prata, skratta eller älska. Att lek med barnen hindras av vardagssysslorna tror jag inte på. Jag har nästan aldrig sett en förälder leka med sina barn, även om de har tid. /.../ Det verkar som om föräldrar inte riktigt vill leka eller vara med sina barn alltför många timmar i sträck."
Det enda provocerande med den här texten var att den fick plats på DNs ledarsida. Lite bättre kvalitet än så bör man väl ändå förvänta sig på Sveriges största dagstidning?
(För övrigt kan man ju tycka att det snarare är arbetet, och inte barnen, som tar upp tid, gör livet stressigt och krångligt. Men en borgerlig tidning som DN skulle väl aldrig kunna andas om att sex timmars arbetsdag skulle lösa fler problem än vad uppmaningen "öh, skaffa färre barn", någonsin gör.)
jag tycker inte den är det minsta provocerande, men ganska bra. Är det inte sant, det mesta hon skriver?
SvaraRaderaInte ett dugg sant, tycker jag. Hon diskuterar ett viktigt ämne och ställer en del intressanta frågor, men på ett väldigt slarvigt sätt. Håller med "Ellen" där. Verkar som om Andersson projicerar sin egen barnfobi, eller vad det är frågan om, på samhället i stort. Vill att hennes egna nojor ska få politiska lösningar. Eller tolkar jag fel? I vilket fall så är det glasklart att barnalstring är något mycket större, och enklare, än någon "norm". Det är helt enkelt naturens sätt att se till att vi människor fortlever på jorden. Du, jag - och DN:s ledarskribenter.
SvaraRaderaAnonym - ja alltså, vissa saker stämmer ju visst. Det skrev jag också. I övrigt känns det mest som en text av en barnlös person som inte har en aning om det stora i att ha barn och på något sätt har intalat sig att vi skaffar ett, två, fyra barn för att det är en sån press från samhället - inte för att det är det bästa som finns i livet.
SvaraRaderaJonas - ja, men precis. Jag ser ju vissa av hennes poänger men om man i en kort text tar upp miljöförstörning, tid, samhällsnormer på det sättet så behövs det göras klarare. Jag tror att hon kanske egentligen har intressanta resonemang, men när allt skulle in i texten så blev det bara platt och inte alls så djuplodande som jag tror att hon hade tänkt.
SvaraRaderajag håller inte med. Jag tycker det känns som att ni tar texten för personligt - den handlar ju UPPENBART inte om de som skaffar barn av "rätt" anledning. Men visst är väl även ni medvetna om att många många barn far illa och att det faktiskt förekommer att man skaffar barn just av den anledningen det står om i texten? Sen kanske den är aningen polemiskt skriven, det kan jag hålla med om, men jag tycker definitivt att den är intressant och bättre än ni ger den kredit för att vara ;-)
SvaraRaderaAnonym - ja, det är klart att det händer. Men jag upplever inte att det är ett samhällsproblem att folk skaffar barn av fel anledning. Däremot att olämpliga föräldrar skaffar barn, det är ett samhällsproblem. Men de kanske också skaffar av "rätt" anledning...
SvaraRadera