Det här med Mia Skäringer då.

Jag missade hennes blogg första vändan, men hörde hur mycket bra som helst om den - så jag var självklart jätteglad över att hon började blogga igen. Jätteglad, tills jag började läsa. Är det den här bloggen ni har hypat så mycket? Avhuggna meningar om hur djup och svår hon är, bilder som passar på en emotonårings bilddagbok, nedklankande på alla som inte har insett samma "sanning" som hon har?

Jag är besviken, mycket besviken. Jag tycker att Mia Skäringer är fantastiskt rolig, sjukt skarp och snygg. Men bloggen? Nej, absolut inget för mig. Det är inte ärligt och naket, det är poserande och pretto. Eller läs bara:


"Tänker att man måste göra som dom andra för att få vara med. Ja även i min lilla komikervärld. Ängsligt värre: Vara med i Roast på Berns för annars är man inte lika rolig å fräck som dom andra komikerna. – Jamen kom igen -Det är ju för fan på skoj. -Har du ingen humor? -Hon kan ta att vi kallar henne fet, han vet att han är ful, att hans fru sög nån annans kuk, att hon luktar illa och har en ful man och så vidare. Och det roligaste skall alltså vara: minen på den som får skiten, offret, blev han inte lite stött, såg han inte lite ledsen ut.. Ha ha han kan inte ta det! Ha ha hon blev sårad."

Eller så kan det kanske vara så att de faktiskt tycker att det är en rolig form av humor? Det kan kanske vara så att de som ställer upp också tycker det? Kanske är det så att inte alla delar exakt samma världsbild och att bara för att Mia Skäringer uppfattar en sak på ett sätt så är det så det är? 

Jag tycker att hela hennes blogg känns som en dagbok skriven av en elev på estetiska programmet på gymnasiet. Ni vet, en sån som klagar på de populära för att de har ju inte fattat vad livet egentligen går ut på, deras musiksmak är ytlig och de är inte äkta i sina känslor. Sen på studenten så vägrar esteten ha på sig vita kläder, för det är ju sååå "alla andra" och vem vill vara som alla andra när man kan vara uniiik? Det är ju såklart upp till henne och det är väl egentligen inte hennes blogg jag stör mig på. Utan att folk hyllar den.

( Sen undrar jag väl också hur himla autentiskt, äkta och "stå emot grupptrycket" det är att ha bantat ner sig så mycket som hon har gjort? )

Jag tycker att Mia & Klara är bland det roligaste jag har sett av svensk humor och jag älskar Mia i Solsidan. Men bloggen var definitivt inget för mig, och jag är lite förvånad över hur populär den är bland mina bekanta.