Fast vad spelar det för roll, sakfrågan har han ju ändå rätt i.

Ja, det var lite klumpigt att dra in bröstpumpar, det går ju så bra att amma trots att man har börjat jobba. Ja, det var lite dumt att gå i utfrågarnas fälla, en sjumånaders äter ju ändå vanlig mat också (och om hen inte gör det så är det här ett litet tips: man behöver faktiskt inte dela rakt av på det sättet. Man kan ta halva dagar, fjärdedels dagar etc etc.). Ja, det var jävligt dumt att debatten hamnade så snett, att dela lika är ju en självklarhet. Så vad spelar det för roll att du kunde ha varit lite smidigare Ohly, du hade ju ändå rätt.

Ska vi ta det lite snabbt så är alla som inte delar dumma. Ska vi ta det lite längre så blir det såhär:
Det finns många ursäkter för att inte dela, märkligt nog så slutar det alltid med att kvinnan måste vara hemma. Hur går det ihop? Alla har väl hört ursäkter som:

* Han pluggar/hon pluggar och därför kan inte han vara hemma. Konstigt nog är det alltid mannen som inte kan vara hemma, oavsett vem som pluggar. Antingen så är hans utbildning så viktig att han inte kan vara hemma, eller så "pluggar ju ändå hon, så det är ju enklare för henne att ta ledigt." Hur kan kvinnor acceptera att deras utbildning anses oviktig?

* Han är arbetslös/hon är arbetslös, och därför kan inte han vara hemma. Samma sak här, mannen kan inte vara hemma. Är han arbetslös så heter det "han är ju ändå hemma så mycket", är hon arbetslös så heter det "vi har inte råd att båda ska gå hemma".

* Han tjänar mer/hon tjänar mer. Om han tjänar mer, så behöver de hans lön. Om hon tjänar mer får hon mer pengar om hon stannar hemma, och då är det ju bäst att hon stannar hemma.Faktum är dock att man inte förlorar så mycket på att den som tjänar mer stannar hemma, och om det nu handlar om inkomster som hamnar över inkomsttaket, så bör man ha kunnat spara i förväg! Allt annat handlar om fel prioriteringar, och då väljer man att mannen inte ska vara hemma. Man kan mycket väl dela.

Här är ett räkneexempel på hur det ser ut om mannen tjänar 5000 mer än kvinnan:

Han tjänar 15000 efter skatt - Hon tjänar 10000 efter skatt
Han tar FF = Hon 10 000, Han 80% av 15000=12000 => de får 22 000 tillsammans
Hon tar FF = Han 15 000, Hon 80% av 10 000=8 000 => de får 23 000 tillsammans

* Han träffar barnen så mycket ändå, han tar dem nästan alltid på helgerna. Kvalitetstid! Ja men då så gott folk! Inför dagis direkt från bb, det är ju ändå kvalitetstid vi pratar om. Skärpning, vem som helst med minimala mattekunskaper inser ju att det är jäkla skillnad på 8 vs. 2-3 timmar per dag.

* Han är egen företagare/oumbärlig på sitt jobb.
Konstigt, av flera anledningar.
1. Jag känner en mängd kvinnliga egna företagare, alla har lyckats behålla sitt företag trots att de fått barn. 2. Om en kvinna inte kan vara föräldraledig pga sitt jobb väntar man ofta med att skaffa barn. Varför gäller detsamma inte för männen? Varför är det ok att de inte ska vara en lika stor del i sitt barns liv som mamman är, redan från början?

Det finns några få procent där det faktiskt är omöjligt att dela. Några få. I övrigt handlar det om ett inbyggt motstånd mot förändring, och en ovilja att se vikten av att båda föräldrarna är likvärdiga.


Så nej, amningen är inte skäl nog - man kan amma och jobba. Efter sex månader ska barn dessutom äta mat också. Det finns mängder av människor som har delat på föräldraledigheten från dag ett och ändå lyckats amma. Varför inte fråga dem hur de gjorde?






Ja, jag förstår att folk vill välja själva. Jag skulle också vilja välja själv över en massa saker. Mig skulle det till exempel passa att inte jobba alls, inte ens söka jobb och bara gå på a-kassa hela livet. Men jag har inte rätt att sätta min personliga vilja över de regler för bidrag och försäkringar som staten har satt upp. Varför ska det vara någon skillnad i det här fallet?

Ekonomi är ännu ett svepskäl. "Vi har faktiskt inte råd!". Märkligt. Varför har ni satt er i en sits där ni inte ens har råd med att mannen blir sjuk? Eller arbetslös? Om man redan från början vet att båda föräldrarna "måste" (herregud, det är väl inget straff heller?) stanna hemma och vara föräldralediga så ser man ju självklart till att inte skapa förutsättningar som "omöjliggör" detta. Man köper inte ett för dyrt hus (vilket man ju inte ska göra i andra fall heller), man planerar, sparar, tänker till. Vi lyckades dela trots att vi förlorade 40% av vår inkomst med första barnet. Det gör mig full i skratt när medelklasspar i fina villor påstår att de inte har råd. Dessutom visar statistik att par inte ens räknar på hur mycket de skulle förlora, de bara antar. Se räkneexemplet ovan.

Och så slutligen favoriten: att en delning skulle vara något dåligt för barnen. Herregud, det är år 2010. Mammorna lämnar inte bort sina barn, papporna tar över ansvaret. Papporna är precis lika mycket föräldrar som mammorna och eftersom statistik visar att föräldrar som delar föräldraledigheten separerar i mindre utsträckning undrar jag vari det dåliga för barnet är? Att de växer upp i en mer jämställd värld där små flickor inte kommer diskrimineras pga att arbetsgivare tar för givet att de kommer vara hemma med barn i minst ett år? Att de växer upp i en mer jämställd värld där små pojkar kommer ses som likvärdiga föräldrar den dag de blir pappor? Att de växer upp i en mer jämställd värld med högre kvinnolöner, färre separationer och mer jämlika föräldrar?

Att hela debatten har kommit att handla om bröstpumpar visar bara hur enkelspåriga och själviska människor är. Tänk ett varv till. Självklart ska vi ha en individualiserad föräldraförsäkring. Allt annat är förlegat och gammeldags. Bröstpump eller ej!