Nämen vad säger ni då?

Jag har gått från körsbärsblom till blå dunster till moln till böcker till abstrakt, allt på några timmar och de flesta av er hann väl inte se något av det. Men det här, duger det? Alltså inte om det är snyggt eller så, vi vet ju alla att jag brukar likna min känsla för design med till exempel Pär Ströms intelligens eller Hägglunds känsla för allas lika värde. Men går det att läsa? Det stör inte så mycket att ni vill sticka ut ögonen - eller ännu värre; sluta läsa?

I övrigt har jag inget att blogga om. Igår hade jag världens uppslag, treåringen kom hem med sönderklippt tröja och utslag över hela kroppen. Hade jag varit en sån förälder som tyckt om att klaga på förskolepersonal hade jag ju haft ett bra upplägg där, herregud hur svårt kan det vara att övervaka ett gäng treåringar så att inte någon av dem råkar klippa sönder sin tröja? (Skämt alltså). Men nu är jag ju inte en sån förälder.

Hur står man förresten ut med såna föräldrar om man är förskolepersonal? På riktigt alltså? Jag som "medförälder" får ju lust att säga till vissa att vafan, sluta klaga nu! Spara kritiken tills när den är befogad och konstruktiv och sluta slentriangnäll på småsaker. Föräldramöten är en orgie i i-landsproblem för föräldrar, har ni tänkt på det? Alltid är det någon som ska vara missnöjd med det alla andra är nöjda med. Alltid är det någons lilla telning som det är så synd om pga detta och det och si och så och till slut kommer man fram till att allt är personalens fel och vad ska personalen göra åt det?

Om det är några gnällföräldrar som läser här så kan jag ju upplysa er om att det inte kommer bli bättre framöver. Fyra nyanser av grått är på väg mot en ny seger och Sveriges barnomsorg kommer urholkas än mer, med en nöjd Hägglund i spetsen.

Se där! Jag hade något att blogga om ändå. Jag slutar aldrig att förvåna mig själv.