Ovärt.

Det känns som ett sånt slöseri att bloggen har mer läsare nu än någonsin. Jag har aldrig någonsin haft så dåligt med inspiration, så här kass har bloggen aldrig varit. Jag har sorg och är på smällen och det är så klart att det märks, men när jag läser tillbaka så handlar inläggen om vad mina ungar säger, tv-serier och graviditetsgrejer. Det är som ett avsnitt av valfri "-fruar"-serie, men utan glamouren och draman.

Jag som hade tänkt att den här hösten skulle bli så bra. Jag skulle plugga och skriva och ha mer inspiration än någonsin. Men så sätter jag mig vid datorn och det enda jag kan tänka är typ "bigmacbigmacbigmac". Så då blir det som det blir, jag skriver lite om tv-serier och ungar eller hemmet och det är ju Så Jävla Tråkigt.

Någon på facebook sa idag att "var det inte du som skrev det där sjukt roliga om när du badade din son själv för första gången?" Och jag bara jo, för fem år sen. Sen skrev jag i och för sig ett sjukt roligt inlägg om hur jag var på vattengympa för gravida. Men det var tre år sen. Man kan ju säga att min kreativitet går i vågor. Eller så kan man bara säga att även en blind höna kan hitta ett korn.

Och sen det här eviga metabloggandet. Jag vet ingen som skriver så mycket om sin blogg som jag.
Nej men det jag vill säga är väl att alla nya läsare: stanna kvar! Jag var bättre förr. Jag kan bli bättre framöver. Om inte kan ni väl stanna kvar bara för att se om jag får till ett sådär roligt inlägg igen. Det var ju några år sen sist, så snart är det väl dags.