tisdag 28 september 2010

Upp som en sol, ner som en pannkaka.

Dagen började bra (eller alltså, det här var efter lunch. Men innan dess hade jag i princip bara duschat och läst lite litteratur, så vi kan ju låtsas) med att jag fick beröm och bra kritik för en del inlämningsuppgifter vi fick tillbaka idag.

Sen dalade formkurvan lite när jag köpte färdigmarinerad färsk kyckling istället för att köpa kryddor och citron själv. Fuskade även med färdig tzatziki, trots att den ju aldrig blir lika god som den jag gör själv.

Så hämtade jag barnen och hade på riktigt bestämt mig för att inte låta dem se på tv eller spela tv-spel innan bolibompa börjar ikväll. Men sen när jag fick världens blodsockerfall och var tvungen att ta fram nödgodiset för att sluta darra, insåg jag att det bara var att ge upp. Godis på en vardag? Tillsatskyckling till middag? Lika bra att släppa alla spärrar, tänkte jag och satte på tv-spelet.

Nu har de tittat på tv i ungefär en timme och middagen är uppäten. Min enda ambition nu är att inte skrika på dem vid läggningen, men jag har inte så stora förhoppningar om att lyckas. Ensamläggning av två barn varav ett litet trotstroll brukar inte innebära de bästa förutsättningarna för en skrikfri kväll.

Men vafan, dagen började ju bra i alla fall!

***Uppdatering****

Jag stängde av tvn och sa åt dem att leka. Nu har de tagit in alla köksstolar och byggt ett sjörövarskepp. Sen bröt de loss en tröskel och använder den som "gå på plankan"-planka. Kreativt, javisst. Men så himla stökigt. *lär mig aldrig*

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar