Inkonsekvensen i mitt föräldraskap. Inkonsekvensen i så mångas föräldraskap för den delen, men just idag vänder jag granskningslampan inåt och hitåt.
Hur jag nojjar över plötslig spädbarnsdöd till den grad att jag nästan blir psykiskt sjuk. Jag köper larm och vaknar panikslagen mitt i natten och allt detta trots att jag vet att det är en extremt liten risk. Samtidigt som jag använder badkaret som barnvakt och säkerligen kommer betala mina barns körkort så att de kan sätta sig i en rullande dödsfälla så fort de har fyllt 18 år. Det är en galenskap som inte går att förklara, men den finns där.
Jag bryr mig om att dra på mig lite mascara innan jag hämtar ungarna på dagis, men har på mig smutsiga mjukisbyxor under jackan. Som att lite svart på ögonfransarna väger upp för det faktum att det gråa tyget är fläckigt och sunkigt. Jag försöker matcha barnens tröjor med varandra trots att de går på olika avdelningar, men orkar sällan bry mig om ifall strumporna är omaka så länge de är hela och någorlunda rena.
Det känns övermäktigt att ännu en gång vara genusmorsan som ifrågasätter varför min dotter blir bemött med "åh vad söt du är idag" när hon kommer på morgonen och en viss personal tar emot, men jag sitter på allvar och funderar på ifall jag ska ta orka ta fajten om att det är hjälmtvång för barnen så fort de ska åka pulka. Trots att backarna inte är backar utan med största vilja små sluttningar krävs det att de krånglar in sina huvuden med mössa och allt i otympliga hjälmar. Den diskussionen är jag tydligen villig att ta, men skolavslutning i kyrkan och viss brist på genusperspektiv känns för jobbigt.
Och varför begränsar jag dator- och tv-spelande mer än jag begränsar tv-tittande? Det ena är ju klart bättre, det andra är klart sämre men jag prioriterar helt uppåt väggarna. Inkonsekvens i sitt esse. Jag kan inte ens argumentera för hur jag tänker och känner, men någon spärr finns det där som sitter och ser till att jag gör som jag gör.
Jag kan fortsätta så länge att det blir larvigt. Varför gör man på detta viset? Varför gör jag på detta viset? Jag vet inte, är väl det enkla svaret. Nu ska jag ta och äta en lussebulle, sedan ska jag fundera på om jag orkar ta upp med personalen på förskolan att det dricks oboy och juice till mellanmålet. Jag menar, det är ju bara föräldrar som får sockerchocka sig själva på daglig basis. Och barnet i magen har inte kommit ut än, så hen behöver jag inte tänka på. Ah, ljuva inkonsekvens och ologiska tankemönster.
Troligen för att du är en smmansatt person. Som de flesta av oss andra intressanta personer.
SvaraRaderaJag har aldrig köpt det där konceptköret. Vissa saker är viktiga, andra inte. Och ja, man är inkonsekvens och ovetenskaplig. Annars skulle vi ju inte behöva vetenskapen.
Ibland önskar jag mig en egen blogg, för att kunna utveckla sånt jag tänkt runt sånt som andra skrivit. Kanske skulle det här vara en sån gång. Det är intressnat tycker jag och om jag får tänkte jag göra en hobbyanalys.
SvaraRadera1. Spädbarnsdöden/badkaret/körkortet. Nä, jag vet inte. Inte med badkaret i alla fall, körkortet är väl en mer accepterad och abstrakt fara? Kanske att spädbarnsdöden är utanför din kontroll, medan du faktiskt inte tror att dina barn ska slå huvudet i badkarskanten och drunkna?
2. Mascaran gör något åt DIG. Skitsamma hur dina kläder ser ut, de är ju inte du. (Inte mascaran heller, men jag tror att det kan kännas så. Förmodligen för att jag är likadan, även om jag gärna har en fin kappa ovanpå eländeskläderna).
3. Å, jag förstår dig! Att vara genusmorsa är ju ett sånt heltidsknäck. Du måste ta hand om den enskilda personalens känslor inför ditt "angrepp", du måste deala med dem som tror genus/feminism är ungefär lika valfritt som vilket politiskt parti man tror på, du måste ha en lösning, ja herregud. Att vara genusmorsa är bland det svåraste jag gjort, och då har jag ändå ett ganska avancerat jobb. Hjälm i pulkabacken kan man ju mer vifta bort med "jag förstår att ni har alla dessa krav på er, men är det egentligen inte lite onödigt..", inga personer pekas ut, ingen livslång erfarenhet ifrågsätts, etc. Mkt lättare.
4. Vi känner till tv. Tv är bekant. Jag tror verkligen det är därför vi trillar dit och ok:ar tv framför datorspel. För att vi har tv:n i ryggmärgen.
Jag vet att du inte sökte svar. Men så snart jag läste dina frågor började jag förstås fundera på svaren och det är såhär jag tolkar mig själv, och därför dig.