Jag vet inte om jag har berättat det, men jag är gräsänka i helgen. Maken min försvann igår morse på konferens med jobbet, fredag till söndag. På Selma fucking spa! Kvar ensam är jag, barnen, vildingen i magen och foglossningen. Nog för att sällskap är kul, men foglossningen skulle ju kunna dra åt helvete, kan jag känna.
Som en följd på att jag har ensamt föräldraansvar under helgen, eller som en följd på fullmånen eller bara för att de saknar sin pappa, sov barnen otroligt dåligt i natt. Först kunde jag inte somna, så klart. Sen vid ett drömde ena barnet mardröm. Sen vid fyra drömde andra barnet mardröm. Vilket föranledde att jag fick bära det första barnet tillbaka till sin säng för att vi skulle få plats. För att sedan försöka somna om, vilket väl gick... sådär.
Så nu sitter jag här och är fysiskt illamående av trötthet och försöker låtsas vara pigg och använder alla knep jag känner till. Men det hjälper liksom inte. Jag har sminkat mig hårt, vilket främst gör att jag ser smått galen/desperat ut. Jag har druckit cola, men saknar kokainet. Jag har ätit lite godis, men det blir jag bara ännu mer illamående av. Nästa steg är att åka till ett lekland med barnen. Det blir jag förvisso inte piggare av, men de blir sysselsatta.
Annars finns det väl ingen gräns för hur mycket mutor, tv-spel och film man får ta till en gräsänkehelg såhär i slutet av en grossess?
Nej det finns ingen gräns, faktiskt. Och det menar jag gäller även om man (läs jag) inte är gravid men maken borta. All sympati från mig. Eller ska jag säga styjkekjamiz? /Karina
SvaraRadera