Att inte amma, det bästa val jag gjort!

Jag bestämde mig ju rätt tidigt i graviditeten för att inte amma den här gången. I början var det mest en fundering, en utopisk "vad skönt det vore om jag kunde slippa", men sedan insåg jag att ju faktiskt hade ett val. Så jag valde bort, och jag är så otroligt nöjd med det att det är svårt att förklara.

Med de andra barnen har den första tiden varit rätt jobbig. Jag har varit lycklig och glad, men amningen har påverkat mig negativt. Jag har tyckt att det har varit påfrestande, krångligt, kladdigt, irriterande och inte alls mysigt att få amningen att komma igång. När den sedan väl har kommit igång så har det varit praktiskt, inget mer än så.

Med Majken har jag sluppit den första tidens negativa fokusering på amningen. Det är något som har främjat vår anknytningsprocess något enormt. Jag har också kunnat känna mig som "mig själv" väldigt nära inpå förlossningen, jag har inte behövt känna mig som en mjölkko med juver. Det är något som har gjort mig till en piggare och gladare människa, fru och framförallt: en mamma som orkar mer.

Vidare så har vi kunnat dela på föräldraskapet från dag ett, vilket har gett oss ännu bättre förutsättningar för ett jämställt föräldraskap. Jag vill inte alls påstå att det inte är möjligt om man ammar, men för oss har det underlättat att jag slipper sitta 12 timmar om dagen i soffan med bebisen klistrad mot bröstet.

Jag ser faktiskt inga nackdelar än så länge. Eftersom Majken äter ersättningen kall behöver vi inte fundera på värmningsmöjligheter, jag behöver inte gå upp på natten för att värma maten och hon behöver inte vänta på maten när hon blir hungrig. Jag skulle nog vilja påstå att det går snabbare och smidigare att ge flaska, eftersom jag inte behöver leta reda på en amningsvänlig sittplats och liknande. Bara att ta fram flaskan och mata henne.

Det finns ju så enormt många fördomar och så mycket skräckpropaganda kring ersättning och flaskmatning. Jag har dock, som sagt, inte märkt av någon av de många nackdelar som folk målar upp.

Hon har inte ont i magen mer än något annat av våra barn, och om vi misstänker ont i magen så är det befriande att jag slipper oroa mig över ifall jag har ätit något som hon inte tål. Att hon skulle få mindre närhet än ett ammat barn är bara skrattretande. Snarare tvärtom: just eftersom jag inte är tvingad att sitta med henne vid bröstet dygnet runt, vill jag vara mer nära och bära och ha henne sovandes på mig.

Så det är enklare och smidigare för mig att flaskmata, hon har inte ont i magen, vi har en extremt bra relation såhär tidigt, jag mår bättre, familjen får bättre förutsättningar för att fungera optimalt. Bättre sömn vetefan om jag märkt dock. Å andra sidan vet jag ju inte hur hon hade sovit om hon blivit ammad.

Jag har ingen åsikt om hur andra väljer att göra med sina barn. Jag tänker väl att det kan vara bra att prova att amma om man inte känner starkt att man inte vill, just för att det ofta är bra att veta vad man väljer bort. Jag skriver inte det här för att jag tycker att fler ska välja bort amningen, jag skriver det för att jag tycker att det är tråkigt att flaskmatning med ersättning alltid framställs som ett alternativ som man tar till när man mår dåligt, om man inte klarar av amningen eller liknande. Flaskmatning kopplas ihop med misslyckande, med besvikelse och med negativa upplevelser.

Men vi finns också. Vi som från första början har valt flaskmatning med ersättning och som bara har positiva saker att säga om det. Vi finns också.