Men åååh.

Noll inspiration till att blogga. "Men blogga inte då", kanske ni tänker. Men bloggen (och facebook) är ju nästan min enda kontakt med omvärlden i min föräldraledighetsbubbla.

Dessutom har jag en mängd tankar som snurrar runt och som skulle kunna bli inlägg, om jag bara orkade/fick tid till att sätta mig ner och formulera det. Som hur hemskt det är med skriksovmetoder, att det är jobbigt att som socialt inkompetent leva med ett socialt geni, sommarplaner, att lchf är rätt äckligt men sjukt effektivt, trädgårdsplaner, att folk tror att Majken är en kille för att hon inte har rosa osv osv.

Så tankarna finns där, men inspirationen till att skriva ner dem finns inte. Och jag jobbar inte som man ska göra om man vill skriva en bok, dvs sätta sig och skriva även om inspirationen saknas. Istället väntar jag på att inspireras och sedan skriver jag inläggen på ca 2 minuter. Jag överdriver inte, de längsta inläggen skriver jag på ca 5 minuter. Men har jag ingen inspiration alls (herregud, finns det ingen bra synonym till ordet "inspiration"?!) så blir det... såna här inlägg.

Och till något HELT annat; om ni fick välja, skulle ni helst vara blinda, döva, lama eller stumma? Jag skulle lätt välja att vara stum. Då kan man ju se och höra och förstå allting och alla, men inte prata. Man kan dock fortfarande se vanlig teve och läsa böcker, lyssna på musik etc. Fast jag vet inte, kan man vara bara stum? Hör det inte alltid ihop med att vara döv? Aja, jag skulle i alla fall helst vara stum. Jag tycker i alla fall inte om min röst och gör mig bäst i skrift ändå.