Skål då?

Tydligen hamnade jag i supkupen på tåget. Först delade leif och samrit på två starköl. Att de hette så vet jag för att Samrit bara pratade engelska och det innebar att hans nya vän Leif också var tvungen att prata engelska. Och det vet ju alla, att om en man som heter Leif och som dricker öl pratar engelska så gör han det mycket högt. För att liksom kompensera med ljudnivån det han saknar i språkkunskap.

I alla fall, lagom till att Leif gick av steg en möhippa på. Det var dock tur att de hade ballonger som det stod just möhippa på, annars lunde man ju lätt ha misstagit dem för ett gäng fulla kvinnor och hur irriterande hade inte det varit då? Jag listade dock aldrig ut vem som var brud, för de var lika fult klädda och lika anskrämligt sminkade allihop.

Låter jag elak? Tja jag blir sån av att vara den enda som är nykter.
Jag funderade ett tag på att försöka få lite champagne från möhippan, men det verkade som att orange ögonskugga var ett krav och där går gränsen till och med för mig. Dessutom har jag bytt till buss nu och här är alla nyktra.

Jag har egentligen ingenting att säga, men om jag slutar blogga har jag inget annat att göra än att titta ut på landsbygden mellan Enköping och uppsala. Och ville jag se tråkiga mexitegelhus med ovårdade trädgårdar kunde jag ju ha stannat hemma.