Läste det nyss i Vi Föräldrar och älskar't! Dvs "Bomullsföräldrar", min raka motsats och något jag stör mig enormt på. I tidningen beskrivs de så här:
"Dessa föräldrar överbeskyddar med tanke på vad som kan vara farligt. Vänder sig oroligt till vårdcentralen om barnet varit förkylt i två dagar."
Är det bara jag, eller svämmar inte Sverige (och andra rika, välbeställda i-länder där barn lever i extrem säkerhet) över av bomullsföräldrar? Jag vet inte hur ofta jag fått bita mig i läppen för att inte ifrågasätta när bekanta, som i vanliga fall är rationella och sakliga, åker till akuten för att barnet har 39 graders feber/ringer bvc för täppta näsor/köper hjälmar till barn som lär sig gå/förbjuder barn att klättra i träd/inte låter barn gå i låga trappor själva/inte ens låter en sjuåring vara ensam i en halvtimme och så vidare och så vidare.
Ja, det är min käpphäst. Ja, jag tycker uppenbarligen att min inställning till föräldraskapet är bättre. Ja, jag har skrivit om det här förut.
Men nu har jag ett ord för det hela: Bomullsföräldrar. Klockrent!
Du har uppenbart inte haft ett barn som lärde sig gå och klättra innan förståndet och balansen var där... Det var inte lång tid den behövdes men under den korta tiden var jag glad över vår huliganärvda hjälm. Men alla har vi väl våra käpphästar
SvaraRaderavi kan väl bara konstatera att vi med barn som _aldrig_ har feber, annat än när de är rejält sjuka (och ibland inte ens då) även fortsättningsvis kommer bli jävligt nojiga när ungarna får feber. den enda gång jag varit cool med feber slutade med sjukhusvistelse, såattee... haters gonna hate.
SvaraRaderaDe är väl då de flesta barn börjar gå? De allra flesta sitter inte på rumpan tills de förstår allt som är farligt eller kan hålla balansen direkt. Övning ger färdighet brukar det heta.
SvaraRaderaMen visst, självklart finns det barn som börjar gå vid sju månader/barn som har försvagad skalle etc etc. Precis som att det finns barn som enbart får feber när de är dödssjuka. Eller att det finns barn med sjuklig ensamhetsfobi.
Men är det undantag eller regel? Undantag säger jag.
Dessutom avråder ju barnläkare från såna hjälmar.
Åh, agreed! Speciellt jobbigt när det är ens egen svärmor som är bomullsfarmor och ger en dåligt samvete för att man inte åker till läkaren med ungen hela tiden. Tredje gången jag satt där nere och läkaren sa "det är alltså bara lite helt vanligt förkylning" bestämde jag mig för att inte lyssna på det där mer. Jäkla föräldra-skuld.
SvaraRaderaSom jag har förstått det måste barnet dels uppnå en viss mognad/ålder för att ens kunna hålla balans och gå, dels naturligtvis lära sig hitta balansen för att gå. Det finns barn som lär sig hitta balansen så att de lär sig gå innan de faktiskt egentligen rent fysiskt har balans att gå. Typ!
SvaraRaderaJamen Gud, det förstår du väl Ellen, att det är farligt för barn att växa upp och möta världen. Dom kan ju göra illa sig! Herregud, man kan ju kvävas av snor! Eller..?
SvaraRaderaJag har ett monster som började blev mobil och allt annat sånt hiskeligt tidigt, och hans huvud har fått ta en del smällar, men sånt är livet. Han är iaf en (någorlunda) normal treåring i dagsläget. Trots att han ramlar och slår sig så det blöder var och varannan dag och klämmer fast sig själv på ställen där barn inte ska klämmas fast...(Nu när jag tänker efter kanske hans otaliga smällar i huvudet när han var liten förklarar vissa saker i dagsläget...:P)
Jag reagerade också på det! Bomullsföräldrar, jag gillart! Alltså att det finns ett uttryck för det jag ogillar. Men jag ska erkänna att jag tog min 8-månaders till sjukan häromdagen eftersom han plötsligt sovit sig igenom nästan hela dagen och var svår att väcka. När sjukvårdsrådgivningen envisades med att jag skulle åka in direkt så gjorde jag det. Men jäklar vad jag kände mig dum när läkaren tittade på mig och sa; "ni åkte alltså 6 mil för att ert barn är trött?".
SvaraRaderaEh... Ja? Jag tänkte ju att han bara reagerade på värmen, och skulle kolla med sjukvårdsrådgivningen om det var något särskilt man skulle tänka på, hur man bäst svalkar av ungen (första barnet, kom ihåg det!) och de slog på stora trumman och ringde i klockan direkt. Suck. Jag har fått bomulls-stämpel hos doktorn nu...