Värdo

Gud vad det suger att blogga på storhelger/sommarlov. Inte för att jag är så jäkla aktiv just nu, men det är ju inte ni heller, n'est ce pas? Jag menar, jag fattar ärligt talat inte hur jag orkade blogga så mycket under den tid då jag fick typ en kommentar i veckan, om ens det. Hade 30 läsare om dagen och orkade ändå hålla på. Fast då hävdade jag ju fortfarande att jag "bloggade för mig själv bara". Eller hur.

De som hävdar att de bloggar för sig själva kan ju precis lika gära skriva i ett worddokument som de har på sitt skrivbord. Eller en gammal hederlig dagbok. Anledningen till att man bloggar är ju för att man vill att andra ska läsa. Företrädesvis bokförläggare eller chefredaktörer som sedan ringer upp mig och säger att deras förlag/tidning inte kan klara sig utan mina allmängiltiga och småtråkiga vardagsbetraktelser skrivna på halvtaskig svenska.

Men som sagt, det lär ju inte hända just nu. Just nu är alla ute och är idylliska med sina familjer på lantställen, alternativt bakis som fan.

Jag är varken eller. Jag är bara tråkig och åldersnojar lite eftersom jag nu har ett barn som inte bara gått ur förskolan, han har dessutom tappat en tand! Jag däremot står och stampar på ungefär samma ställe som är han föddes. That's karriär for ya!

Och dags för lite kommentarsfiske (för det är ju som sagt så sjukt tråkigt att blogga annars): om ni skulle trycka text/bild på enfärgade bebiskläder, vad skulle det då vara? Än så länge har jag "What would Veronica do?" och "There's nothing we can't face... except for bunnies". (Google if you must.)