Fläckfri. Not.

Vi lånade ju svärmors kamera när vi åkte till Frankrike, eftersom vår egen hade gått sönder. I den kameran fanns det en funktion som hette "Beauty shot" och som skulle göra objektet särdeles vackert. Jag kunde ju självklart inte låta bli att prova, men nu när jag tittar på bilden blir jag ärligt talat lite konfunderad.

 

Tydligen innebär "Beauty shot" att lägga på samma filter som alla fjortisar gör med sina bilder. Sudda ut huden så att det ser jämnt och vackert ut. Tydligen är det inte vackert med födelsemärken. Tydligen skulle jag vara mycket snyggare om alla mina leverfläckar och prickar försvann. För alla såna är bortsuddade. Bara på högerarmens underarm, närmast i bild, har jag 32 födelsemärken/leverfläckar i varierande storlekar. På bilden? Inga.

Jag har aldrig sett det som ett problem faktiskt. Märkligt nog har jag aldrig haft komplex över att min kropp är täckt med tusentals små prickar. Faktiskt inte. Jag vet inte, det kanske beror på att jag har haft så mycket annat att noja och komplexa över, eller så beror det på att jag faktiskt inte bryr mig.

Dock har jag opererat bort några. Ett som satt mitt på näsan och som blev inflammerat, och ett som satt på armen och började klia och blöda, samt ett i pannan som också växt. Alla var ofarliga och nu har jag istället två ärr som vittnar om massakern. Jag är visserligen nöjd med att bli av med dem, men bry mig mer än så? Nej. 

Kanske borde jag ha brytt mig? Tidningar retuscherar bort minsta lilla prick på sina modeller, i någon film hörde jag citatet "I'm not entirely perfect, I have a mole on my left leg", och tydligen tycker en billig digitalkamera att jag skulle vara mycket snyggare med helt slät hy.

Jag vet inte. Jag hade varit nöjdare om kameran hade redigerat bort mitt taskiga smink från kvällen innan, mitt smutsiga hår eller mina gula tänder. Födelsemärkena, leverfläckarna och prickarna kunde jag bry mig mindre om.