Ni vet hur man verkligen uppskattar livet efter att ha varit rätt rejält rädd ett tag? Well, carpe diem är mitt motto idag efter att ha provridit en häst som jag nog inte var helt kompatibel med.
Så fort min rumpa nuddade sadeln flög han iväg i serie krumsprång och dundrade på. Tack och lov var vi i ett ridhus, för samma sak upprepade sig när jag skulle galoppera. Bock och skutt och jag är rätt så jävla tacksam för att jag lyckades sitta kvar. Det var "lite" rodeo, det enda som saknades var snygga kläder, en cowboyhatt och så ett leende på mina läppar.
Så att eh... ikväll tänkte jag äta smördegsknyten med brie och kyckling, utan att bry mig om kalorierna. För har man stirrat döden i vitögat* bryr man sig inte om såna petitesser.
*(Okej, jag kanske överdriver lite hur rädd jag var. Det var mest småläskigt, men ändå.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar