Sommarens sista dag.

Åh jag vet. Det här är elakt mot de som fortfarande har semester, eller till och med precis påbörjat sin. Men ändå, jag kan inte låta bli.

Idag var nämligen sommarens sista dag. I alla fall för mig. Jag har de senaste åren känt på mig sånt. Det kan vara att jag sitter på stranden och inser att det är sista gången där, att jag är trött på det eller bara känner på mig att de soliga dagarna är över. Eller så kan det vara en solig dag på en uteservering, då jag istället för att njuta av glassen börjar fundera på vinterkläder till barnen.

För det är ju mer sinnesstämningen än vädret som markerar sommarens slut. När man går ifrån att fundera över snygga badkläder till att planera höstens inköp, från att längta till grillkvällar med vänner till att se fram emot filmkvällar i mörkret. Från att maniskt hoppas på sol till att sucka lite när det är för varmt.

Idag är en sån dag. Vi var och badade i morse och jag kände att jag har gjort det nog för den här sommaren. Det är inte kul längre. Det är varmt i vattnet och alla förutsättningar finns, men jag har tröttnat. Ikväll ska jag gå ut med en kompis och dricka vin och drinkar och ha en sån där sommarkväll som jag nästan aldrig hinner få till, fast jag vill. Sedan imorgon är sommaren över för min del.

Det kommer komma somriga dagar igen, så klart. Herregud, vi är bara inne i första veckan i augusti. Men när jag väl har kommit dit, till att börja planera ungarnas aktiviteter och kläder, då finns det ingen återvändo. Från och med idag kommer de varma dagarna kännas som brittsommar, som en ovanligt varm höst, som en tillbakablick till den egentliga sommaren.

Nu är jag klar med sommaren. Jag har inte hunnit en bråkdel av det jag tänkte att jag skulle göra, men det är väl precis som det ska. Sommaren är kort, indeed. Och nu så är den slut.