I natt, när klockan närmade sig halv två och Majken fortfarande höll mig vaken, fick jag idén att jag skulle kolla upp vädret i Rom. Jag åker dit nästa fredag, tillsammans med min mamma och min syster. Gissa vilket väder det är där nu? 30 grader och strålande sol. 30 grader! Jag svettas som Reinfeldt inför en utfrågning om fas 3 så fort det blir varmt och 30 grader är varmt. Sjukt varmt.
Så jag låg där i natt och fick lite ångest. Jag vill kunna se vackra byggnader, äta pizza och posera framför fontäner utan att ha svettringar stora som tefat under armarna. 30 grader?! Vad fan?
Men så idag vaknade jag till regn och rusk och snålblåst och kyla och kände att tja, lite sommarvärme kommer nog inte sitta fel trots allt. Dessutom är det ju över en vecka kvar, det kan ju bli kallare. Typ 27 grader kanske. Vilket ändå kommer föranleda hysteriska panikutbrott över den vidriga och klibbiga värmen, men jag får väl helt enkelt svalka mig med italiensk glass om jag blir för svettig. Värre problem kan man ju faktiskt ha det.
Så ja, det är okej att hata mig för att jag klagar på att jag ska åka till värmen nu. Go ahead, jag bjuder på det.
27 grader vid Toscanas kust för en månad sedan var inte så farligt. Inte alls lika klibbigt som samma temp i Sthlm. Men det är väl annorledes i Rom, kan jag tänka.
SvaraRaderaDet är just att det är en storstad. Vi var ju i Alicante för ett år sedan och jag höll på att dö av värmeslag vid 25 grader. Och då kunde vi ändå gå till stranden och svalka oss.
SvaraRaderaVojne vojne