Alexandra bloggar om hur härligt och rofyllt det är att vara i stallet. Och jag håller med. Gud vad jag håller med.
Min ridskoleåterkomst har skjutits på så många gånger att jag har tappat räkningen. Det är dyrt, det är extremt dyrt och det finns alltid något ivägen. En flytt, en graviditet, en bebis eller noll pengar på kontot. Alltid något.
Men åh vad jag saknar det. Och åh vad jag grämer mig över att det inte finns någon vettig ridskola för små barn här där vi bor. Om tre år är båda de stora barnen redo för den stora ridskolan där jag också vill rida, men det är ju tre år dit. Tre år!
Tills dess får vi väl harva oss fram genom att rida på grannars hästar eller liknande, men det är inte riktigt samma sak. Jag vill ha hela ridskoleupplevelsen. Jag vill att mina barn ska få den.
Jag saknar hästlivet något oerhört. Det var bara det jag ville säga.
Läste du artikeln om ridskolor och hästtjejer som jag länkade till? Du kanske hade sett den innan, men jag tänkte direkt på dig.
SvaraRaderaJa just ja, det glömde jag säga. Den har jag läst tidigare dock men den är klart läsvärd! :-)
SvaraRaderaFinns det inget ridlekis alls? Vad tråkigt...här är det från 3 år så i januari blir det dags för mig att hänga i stallet igen! Jippi! Nu är det ponnyridning som gäller denna termin fast det är inte fy skam det heller :)
SvaraRaderaDet finns, men det är inte på så bra ställen. Ett ställe var bra, där Noa red för ett år sedan, men de har någon kilometer till ridhuset och man måste ta sig dit under en stor väg etc. Det var inte så kul.
SvaraRaderaAndra ställen känns oseriösa eller ligger flera mil bort eller liknande.
Jag har lyckats hitta ett ponnylekis så nu får jag sniffa häst en gång i veckan och snart fyraåriga dottern får lära sig styra, balansera och göra tokiga gymkhanalekar (i skritt förstås, men ändå!)!
SvaraRadera