Vad vi gjorde sen då...

Trots att vi bor på landet finns det inga naturliga gångstigar eller promenadvägar eller cykelrundor här där vi bor. Inte där man kan dra med en barnvagn i alla fall.

Så vi åkte ut till ett naturskyddsområde och vandrade, matade ankor och fikade. Eller sov, i Majkens fall.

Väldigt naturhurtigt av oss, känner jag. Tur att vi hade kameran med och kunde fixa bevis tills barnen blir vuxna och de anklagar oss för att aldrig ha varit med dem i naturen. Ha! In your face liksom!

Egentligen hade jag hellre åkt till ett köpcentrum och shoppat, men det är både dyrt och förjävla jobbigt med småbarn. Det här gav nog dessutom mer sinnesro, och definitivt bättre samvete.

Sedan på kvällen fick vi besök av ett par grannar (allt under fem kilometer räknas som grannavstånd härute) som är så otroligt trevliga att man liksom får lust att kidnappa dem och ha dem i källaren, fritzl-style. En himla tur för dem att vi inte har en källare, helt enkelt.

(Och det här var veckans bildkvot, okej?)