Alltså.

Jag sitter och gör ett översättningsprov och har ont i ryggen och tittar ut på den gråa himlen och känner att vad fan. Det här är ju inte så himla kul ändå. Varför sliter jag med att få ett eget företag att fungera när jag inte ens tycker att det är jättekul?

Sen tänker jag på fikarum med fyrtiotalister som säger saker som att "man ska inte åka till Kina med svenska barn, då blir de kidnappade och sålda", eller chefer som inte klarar av att ta ställning mot elaka kärringar, eller människor som tror att de kan göra mitt jobb lika bra som jag bara för att de vill.

Och då känner jag att jo. Det här blir nog bra till sist ändå.