Hört ifrån vardagsrummet.

- Åh men kolla HÄR då vad min gör! Den kör skitbra. Ingen kan ta min!

Ungarna har, efter mycket tjat, fått köpa varsin Bey Blade. Stavas det så? Jag fattar knappt vad det är, men de (Noa) har velat ha en så länge att vi bestämde att de skulle få köpa varsin (för egna pengar, vi vägrar konsekvent att lägga pengar på saker vi tycker är "skit") idag. För idag är det nämligen Barns dag.

Ni kanske inte vet vad det är? Det visste inte vi heller förrän Noa kom till oss en dag och var upprörd över att det finns en Mors dag och en Fars dag, men ingen Barns dag. Och det kan man ju förvisso hålla med om.

Så idag har de varit på lekland och fått köpa leksaker, fått varsin liten present på morgonen (en bok) och så äter vi pizza till kvällsmat.

Jag gillar att uppfylla mina barns önskningar. Vi säger nej och stopp och inte så otroligt ofta att en så oskyldig sak som lite lekland och pizza och lite hauss och ståhej kan de vara värda. Över huvud taget tycker jag om att vara med mina barn när de är sams. När de bråkar är de mindre roliga, förutom de vanvettigt skojiga förolämpningar de kan få ur sig. Som Noa till Emmy förut idag: "Jag önskar att någon annan hade vunnit spermietävlingen." Åh. Nivån på den. Så genomtänkt, flerstegselakt. Men taskigt, så klart.

Ungar. De är så vanvettigt roliga att man borde skaffa barn bara för att ha någon som underhåller en hela tiden. Kanske inte så moraliskt riktigt, men vad fan. Kul har man i alla fall!