"Glad it aint me"

Idag när jag var och handlade var det drama på Ica. När jag gick in i affären stod 10 anställda och en väktare runt ett par vid kassorna. När jag gick ut i affären stod två polisbilar där och en av dem körde iväg med kvinnan i paret till polisstationen. Rätt ordentlig stöld, antar jag. Alldeles för nyfiken stirrade jag ut dem samtidigt som jag försökte krångla ut vår enorma monsterbil från parkeringsplatsen.

Ibland när jag känner mig kass, bortgjord, dålig, pinsam, misslyckad eller bara allmänt dålig brukar jag tänka på alla de som gör bort sig på riktigt. Det hände ju hela tiden. Jag menar inte bara "vanliga" kriminella (för där finns det ju ofta en helt annan problematik bakom) utan människor som gör bort sig på olika sätt och det uppmärksammas. Läraren som inte trodde att någon skulle märka om han tog några hundra ur klasskassan. Copyn som gjorde en heltäckande reklamkampanj rasistisk. Chefen som sextrakasserade sina underställda och det kom fram i media. Idrottsmannen som dopade sig. Och så vidare.

Det är inte särskilt sympatiskt av mig, jag vet. Men det hjälper. Jag kan känna att jag har klantat till det eller gjort bort mig, men jag sitter i alla fall inte på en polisstation. Jag är inte uthängd i media. Jag har inte fått släkt och vänner att skämmas för mig.

Klavertramp blir lite lättare att hantera på det här sättet. Och det kan behövas för min del.