Lördagen i bilder

Efter en lugn frukost tänkte vi åka runt till second hand-ställen för att leta efter ett skåp till ungarnas rum.

Först försökte jag dock få ordning på mitt ack så feta hår, men det gick inte. Så då satsade jag på att dölja det istället. Sen försökte jag stålsätta mig mot familjens kommentarer om att jag såg knäpp ut, och så åkte vi.

Men allt var stängt, och vi insåg att det var av en anledning: röd dag. Så istället åkte vi till morfars minneslund.

Jag är så ledsen över att vi inte har någon grav att gå till. Att ställa ett ljus på en så pass allmän plats som minneslunden ändå är känns inte rätt. Jag vill ha en grav med ett namn. En grav som kan skötas om och dekoreras och visa att här finns någon som var så oändligt älskad. Jag vill ha någonstans att kunna sörja ordentligt. Inte bland andra i en minneslund. Nu är den här minneslunden jättefin, men det känns ändå inte rätt.

Men morfar ville inte ha en grav. Och jag tror att det bara är jag som hade besökt den om den hade funnits. Och då hade kanske det känts fel i sin tur.

Sen åkte vi hem och vilade ett tag. Det kan man behöva efter en sån pärs som att besöka kyrkogården. Fast inte för länge, för vi skulle ge oss på att laga Kyckling Kiev till middag, och det tar ju lite tid. Men det var det värt!

Under tiden som den utbankade kycklingfilén låg panerad och fylld med kryddsmör i kylskåpet och vilade, hade jag och Majken lite disco i köket.

Och ungarna spelade tv-spel.

Sen åt vi upp den makalöst goda kycklingen och nu är det barnprogram, popcorn och tända ljus som gäller innan barnen somnar och vi kan njuta av lugn och ro och Downton Abbey.

Lördagar med familjen kan vara himla fina ibland.