Minnenas allé

Jag läser böckerna om morfar Prosten för Noa, och inser att mina inre bilder som skapas av berättelserna är samma som när jag var liten och läste böckerna själv. Det är som att återvända till en stad som jag inte varit i på länge, bara att den är helt fiktiv.

Jag har ett rätt märkligt förhållande till fiktiva platser. Det händer mer ofta än sällan att jag drömmer om ställen som bara existerar i mina drömmar. Jag återkommer till samma ställen ofta (men det är ändå kanske 20 platser) och de kan ändra sig lite, men det är ändå samma platser. Om ni förstår.

Ibland är det faktiska platser, som till exempel en charterort. Ingen som jag har varit på, men den existerar i mina drömmar rätt ofta. Det kan vara ett badhus eller en stad. Eller så är det ingen egentlig plats, utan mer ett slags system. Nej, jag kan inte förklara. Men det återkommer som sagt, ideligen.

Apropå drömmar: hur länge är det meningen att man ska minnas drömmar? Jag minns kanske 2-3 från varje natt och kan lätt minnas drömmar som är flera år gamla och som inte hade någon som helst betydelse för mig. Jag minns dem ändå. Jag kan minnas drömmar som är 10 år, 2 år, 3 månader, 8 år gamla. Är inte det ett otroligt slöseri med hjärnkapacitet? Det är inte så att jag går omkring och aktivt tänker på dem, men då och då kan jag minnas hundratals drömmar jag har haft. Helt triviala sådana.

Inte konstigt att jag har ont i huvudet så ofta och aldrig känner mig utvilad. Jag får ju knappast vila på nätterna, då är min hjärna mer aktiv än någonsin.

Sömntabletter. Det kanske vore något?