Du går på stan med ditt barn. Du har en söt och glad unge med tofsar och färgglada gummistövlar och hon hoppar i varje liten vattenpöl hon ser. Hon skrattar och ler och babblar som hon alltid gör. På vägen möter ni en pedofil, som insuper allt det som är ditt barn och noterar allt med henne. Utseendet, leendet, rösten, rörelsemönstret. Pedofilen använder sedan dessa minnen i sina fantasier.
Det påverkar inte ditt barn ett smack, det kan vi väl ändå vara överens om?
Men...
Du lägger upp en bild på ditt barn på din blogg. Du har tagit ett kort på när din söta glada unge med tofsar och färgglada gummistövlar hoppar i en vattenpöl. Det är en härlig bild som verkligen visar hur glad och babblig hon var då. En pedofil stöter på den här bilden. Pedofilen sparar bilden och använder den till sina fantasier.
Helt plötsligt är det skadligt och farligt för ditt barn. Helt plötsligt har du varit en oansvarig mamma. För helt plötsligt... så...? Jag förstår inte riktigt.
Ja, bilder kan spridas - det kan inte minnen. Men i övrigt. Hur påverkar det mina barn på något sätt? Hur ska vi ens få reda på det? Jag har aldrig förstått mig på varifrån pedofilhysterin kommer, eller hur den ens fungerar. Kan någon förklara, för det kan ju mycket väl finnas en rimlig förklaring till varför man tycker att en bild är värre än att se ett barn i verkligheten?
För det är ju ingen som förespråkar att vi ska gömma oss heller.
För att förtydliga så pratar jag alltså inte om uppsökande pedofiler som utför övergrepp på barn, utan på de som fantiserar (jag använder det begreppet) hemma. Och ja, jag är medveten om att alla som sysslar med oegentligheter med barn absolut inte är pedofiler, men det är ju i det begreppet diskussionen hamnar, så.
Upplys en okunnig nu. Tack!
Åh vad skönt med tystnad. Det måste innebära att det inte finns någon vettig förklaring på det här och att jag har rätt i att det är absurt att vara rädd för pedofiler när man lägger ut bilder på nätet.
SvaraRadera:-)